Pebbans nya träns & tankar om bett

Nu har Pebban ett träns att kalla sitt eget, trevligt tycker jag. Pebban bryr sig nog inte vilket som bara hon får sitt äpple efter ridningen är hon nöjd. Ett litet matvrak den där.
Det är som sagt ett western träns, inga onödiga remmar här, och Pebban verkade faktiskt riktigt nöjd med det.
Terese pimpade tränset lite med stjärnor på sidorna och en lite större på pannbandet:
Tjusigt värre!
Som jag skrev igår blev det ett bettbyte från ett tredelat till ett tvådelat bett. Kanske var det kombinationen med nya tränset och bettet men jag är mer inne på att det här bettet låg bättre i mun på damen. Det diskuteras ju mycket om bett hit och bett dit (och nosgrimmors vara eller inte vara). Jag tycker det är trevligt att kunna variera lite mellan bett och bettlöst men i slutändan får man lyssna på hästen. Den hästtandläkare vi tog ut förra sommaren till Garre rekommenderade att man växlar mellan ett tredelat, ett rakt och ett bettlöst alternativ – där var G mest nöjd med det raka och hacket. Hästarna kan ju inte själva säga vilket bett de föredrar men de kan ändå visa sitt missnöje tydligt och då kanske man ska fundera över orsaken snarare än anta att de dummar sig. Nu blev det ju en markant skillnad med Pebban från ett bett till ett annat (hon ska få tänderna kollade i höst, det är ju också en aspekt som spelar in) så min slutsats är att det tredelade inte föll damen i smaken av en eller annan anledning.

Det här med ofrivilliga avsittningar

Vi börjar med det väsentliga – någon som har tips på bästaste avramlingstårtan? Nu är det dags att bita i det sura äpplet och bjuda på tårtkalas i stallet, förstår ni! Och eftersom att Jenny har den goda smaken att studera till bagare/konditor vill jag såklart inte bara bjuda på något smaskigt utan det ska även – allra helst – se snyggt ut. Så jag behöver lite hjälp för det får, såklart, inte vara allt för avancerat heller.
Så dela med er av era bästa tips så lovar jag bildbevis från både bakandet och bjudandet av bakverket. Får eventuellt bli några bullar också (jag är en hejare på kanelbullar och sådana går ju alltid hem!) vi är ett par stycken i stallet och det är ju fint att hålla på traditioner. Sist jag bakade efter en ofrivillig avsittning såg det ut såhär:
Det var alltså efter att jag redan lyckats mörda en kladdkaka (botten på formen släppte när jag skulle ta ut den ur ungen så det blev kladd överallt, tog en hel evighet att göra rent ugnen…) men jag räddade upp den skrumpna kärringrumpan rätt bra, tycker jag:
Hästen, eller ska jag kanske säga boven i dramat, den gången såg ut såhär:
Jag tänker såhär att om jag bakar och gör ”rätt” rent traditionsenligt kanske jag hamnar på plussidan och kan ge sjutton i att ramla av nått mer i år. Pebban ställde ju till det med min avramlingsstatistik som legat stadigt och bra på max en gång om året under de senaste tre åren. Innan dess var det länge sedan jag ramlade av. På ett plan är det nyttigt med lite markkontakt – en liten påminnelse helt enkelt om att det kan hända alla. Att sätta dig i sadeln på en häst, oavsett om du bara ska ta en skrittur eller köra en hoppträning eller ett galopp-pass på stubben är ett risktagande. Precis som det är att sätta sig bakom ratten på en bil. Men det är en risk jag och hundratusentals andra, bara här i Sverige, väljer att ta dagligen. Jag är inte rädd av mig, jag kan sägas vara våghalsig och utan självbevarelsedrift men jag är hela tiden medveten om riskerna och jag har ett vettigt säkerhetstänk i hanteringen men även i ridningen. Kommer jag att ramla av igen, kommer jag kanske göra mig illa framöver, och kommer jag kanske fundera över om det är värt det? Säkert, det är något man som ryttare inte kommer ifrån. Men innerst inne vet jag att jag dör inombords om jag inte får hålla på med hästarna och om jag inte får rida. Det är bara att damma av sig, sitta upp och fortsätta (och hålla i sig lite bättre i fortsättningen). Något annat är inte ett alternativ.

Flytta din blogg till Nouwnu kan du importera din gamla bloggklicka här!

En blåsig ridtur i trevligt sällskap(+vlogg)

Det blåste visst lite ute idag, sådär lagom men vi höll oss till planen och gav oss iväg mot sandbanan. Eftersom att vi hade mini med igår blev det nästan bara skritt så idag tyckte jag att Pebban behövde få sträcka lite på benen och trava av sig lite. Vi hade sån tur att vi fick sällskap, idag igen!
Det känns ju lite småmärkligt att sitta och prata för mig själv när jag är ute med andra men jag vänjer mig väl. Tycker det är trevligt med korta video-inlägg bara för att bryta av lite mot det skriftliga berättandet.
Ljudkvalitén är lite sådär eftersom att det blåste så jäkligt men, men. Pebban hamnade lite på efterkälken och tog saken i egna händer och travade ikapp de andra två. Hon är så himla cool. Det blev en härlig tur med en hel del trav och en lagom lång galopp där hon nöjt rullade på i ett behagligt tempo.
Det blev spontant bettbyte idag då Jenny hämtat en sadel och fick med ett par träns inklusive bett. Mätte och kollade och kom fram till att det ena bettet borde funka på Pebban så att vi kunde använda tränset som Terese plockat ihop. Från att ha slängt och härjat med huvudet under gårdagens tur till lugn och nöjd häst idag. Det verkar som att det här bettet låg bättre i mun hos lilla fröken! Annat nytt för idag var martingalen som fick hänga med eftersom att hon gärna kastar upp huvudet om hon blir lite spänd och stressad. Och det är med huvudet bänglandes uppe i det blå som jag upplever att hon knäpper av och slutar lyssna.

Dagens vlogg+ sådan duktig liten häst

Vilken pärla hon är, lilla Pebban. Och så mini – bästa lilla mini. Idag fick mini och Jenny mest motion av oss alla när de skulle försöka hålla jämna steg med Pebban. Och Pebban fick lite tålamodsträning när vi fick stanna till och vänta in de andra två, en naturlig paus i framåttänkandet och en bra sak att träna på med unghästar. Pebban har inte världens bästa tålamod och vill gärna gå, gå, gå mest hela tiden. Så det är bara nyttigt för henne att vi gör halt ofta och står still tills jag säger att vi ska gå. Idag har vi också tränat på det här med vattenpölar! Jag tror att jag har listat ut det hela nu. Märkligt att jag tvunget skulle åka i backen innan jag kom på hur vi skulle ta oss ann de där jädrans vattenpölarna, som är precis överallt just nu, – men å andra sidan blir man lite mer ödmjuk efter en ofrivillig avsittning (och så gled ju faktiskt sadeln på sniskan!). Så med det senaste misslyckandet, i fråga om vattenpölsridning, färskt i minnet skärpte jag till mig lite.
Sist kom problemet när Pebban kastade upp huvudet och ”knäppte” av så nu fokuserade jag på att rama in henne bättre och känna att hon lyssnade bra på tygeltag och skänklar innan vi styrde mot pölarna. Visst sneddade hon lite och knusslade till att börja med men mot slutet av turen gick det riktigt bra att gå i pölarna. Jag är supernöjd och tror inte att vattenpölar kommer ställa till med några större problem framöver. Ett nyttigt pass som reds främst i skritt med några små korta bitar i trav.
Det blev inget blingat western träns idag men det kommer, bara vi får ett bett att ha till det (och hittar en skruvmejsel till nitarna, avancerade grejer det där). Däremot provade vi en ny sadel. Eller, ny och ny. Det är Linus syntetsadel som visade sig ligga bra även på Pebban (som var sådär sugen på att posa på bild haha).
Jag tycker det är bra att kunna variera sadel lite, precis som det är bra att variera lite vilket bett man rider med. Är lite sugen på att prova Pebban med bettlöst framöver – tror att hon skulle trivas bra med det men vi får se vad Cicci tycker och tänker om saken!

Även små hästar behöver aktiveras

Det är många som skaffar en liten ponny som sällskapshäst åt sin storhäst eftersom att de små äter mindre, tar mindre plats och generellt sett kan sägas vara mindre besvärliga. Tyvärr är det inte alla som inser vikten av att aktivera dessa små hästar – deras aktivitet och syfte är ju att agera sällskap åt den stora hästen som gärna rids och tränas. Då är det lite extra roligt med hästägare som Jenny som glatt tar på sig en liten ponny och ser till att aktivera och härda det lilla livet för allehanda konstigheter.
För mini är ju även hon en unghäst och behöver även hon aktiveras och få komma ut och se lite av världen. Idag tog vi en runda som vi har gått med Dessi som handhäst flera gånger tidigare. Över tre broar och förbi en grävmaskin och en skock med får och ett pumphus som väsnades. Det gick inte spikrakt fram hela vägen för idag tömkördes ponnyn och fick således gå först. Läskigt!
Inkörningen har pausats lite nu när inridningen påbörjats men arbetet med töm och alla promenader har gett mycket gratis när det var dags med ryttare på ryggen.
Dagens tur blev den längsta hitills för tömmar och Dessi var inte så imponerad när hon förväntades gå först över en bro. Hon krånglade så pass att Pebban tröttnade på att vänta och helt sonika tog komandot och ledde vägen över själv! (Duktiga lilla häst, haha) Mini har en sån härlig personlighet och kommer alltid och möter dig när du kommer ut i hagen och ska hämta henne. Det märks att hon gillar att komma ut och få vara med! Och så börjar hon se så himla trevlig ut i kroppen nu, lösdriften är toppen för henne och hovarna ser mer ut som hovar och mindre ut som de små rådjursklövarna hon hade när Jenny först hämtade hem henne. Hela ponnyn har vuxit, musklat sig och fyllt ut och ser välmående ut.
Världens härligaste lilla ponny som nog hade varit en odräglig knäbitare om hon inte aktiverats och utmanats på såväl mentalt som fysiskt plan.

Ingen ridning i dag

Nej, blir det ingen ridning för min del idag, jag har ridit mina sju pass för veckan redan. Känner att jag börjar bli starkare och orkar mer men ridhuspassen med Souri känns i kroppen även om jag faktiskt inte har någon direkt träningsvärk idag. Till veckan är det dags för Souri att flytta till nya stallet så då blir det ingen ridning för min del (skulle ha ridit på tisdag men det blev inte så på grund av diverse omständigheter som jag inte ska älta eller reta upp mig över – hästfolk, ibland undrar jag vad felet är?) eftersom att Lina ska träna hela helgen efter flytten.
Men Pebban ska ju ridas så nästa vecka kniper jag henne för mig själv och siktar på fem pass ute i skog och mark -och kanske lite vattenpölsträning med väl spänd sadelgjord? Jag är ganska duktig när det gäller att lära mig av mina misstag och att dunsa i backen för att jag inte dragit åt gjorden ordentligt är nog en av de dummaste avramlingarna jag gjort i vuxen ålder.
Idag blir det häst och kanske även ponnyprommenad med Jenny, lillasyster och Terese som ska upp i sadeln på Eldas igen!
Dessutom blir det lite sadelprovning för att se om Clabbes gamla syntetsadel ligger bra på Linus. Kameran hänger med så det blir ett inlägg med lite bilder senare i eftermiddag!

Ett par hästar ute på promenad

Idag var det alltså powerwalk på schemat. Lite skillnad att gå promenad med 160 centimeter höge Linus mot att promenera Dessi på 94 centimeter. Det blev med andra ord lite svettigt!
Linus promenerades vid hand med Jenny i andra änden av snöret och Eldas hade Terese i sadeln. På bilden ovan har ni Linus och lillasyster strax innan vi gav oss ut.
Vi hade en himla tur med vädret! Lite blåsigt men inte en droppe regn och då öste det ändå ned strax innan vi åkte mot stallet.
Hurtbullen Malin tog sig en liten jogg brevid Eldas. Personligen tyckte jag att det var illa nog att hålla jämna steg med Linus. Det är nog så dags att börja varva ridningen med raska promenader så kanske jag kan börja springa lite tids nog och få upp flåset lite grann (så slipper Lina lyssna på mitt stånkande när jag försöker komma ihåg att andas i galoppen haha). Fina Linus, att det kan vara ett sånt tempo i avslappnad och inte alls hetsig skritt!
Vi tog en runda som jag aldrig gått förut så nu fick jag lite uppslag till vart jag kan rida med Pebban också. Måste ut och utforska lite mer med henne och vidga våra vyer lite nu i veckan och jobba lite på det där med vattenpölarna.
Betongbron var en piece of cake, även om Linus sänkte ned huvudet och kollade lite. Men då har han ju sett den och vet vad det är sen när han kanske kommer ridas samma runda. Sanden ligger lite djupare på den här delen av sandbanan (själva banan går som ett ”U” men så har de byggt till en väg som är säkert en eller två kilometer lång och där är sanden djupare och mjukare) så både hästar och folk fick anstränga sig lite extra den biten.

Betydelsen av att rida off-road

Jag har, under en extremt empirisk undersökning, kunna konstatera att unga hästar gärna kan vara lite snubbliga och inte direkt ha stenkoll på vart de sätter fötterna. Idag fick Pebban och jag sällskap av Karin på treårige Quartern Manny som är en av hästarna i lösdriftsflocken.
Vi tog samma runda som Pebban och jag efter min ofrivilliga avsittning i torsdags. Förbi Loviseholm, lite läskiga får och bröte och in på en skogsstig där vi travade lite.
Pebban snubblade lite över sig själv i början av traven och mot slutet av ritten konstaterade vi att det kanske inte är så konstigt. Lösdriftshagen är stor men den är mestadels jämn och inte särskilt kuperad alls. Och det är där vikten av att rida off-road i skog och mark och upp och ned för backar kommer in i bilden, för att hästen ska lära sig ha lite koll på var den sätter hovarna och slippa snubbla i onödan. Dessutom är det ett utmärkt sätt att bygga lite ryggmuskler och träna på styrning och följsamhet.
Du kan göra så mycket i uppbyggande syfte ute i skog och mark. Backträning (klättring) är en höjdare speciellt i skritt så att hästen inte springer ifrån det jobbiga utan verkligen får ta i både upp och ned. En häst som har koll på hovarna i naturen bör även ha den försiktigheten in i ridhuset och på ridbanan när det börjar jobbas med bommar och hinder. Så snart det torkar upp lite ska Pebban och jag ge oss ut i skogen och klättra och rida runt träd och använda oss av de utmaningar naturen dukat fram åt oss, för hon måste få lite bättre koll på sina fossingar.

Jappeloup- snart med engelska subs?

Ända sedan jag såg den här trailern i somras har jag velat se filmen. Men trots ett halvår i Bryssel är min franska inte ett dugg bättre än innan och begränsar sig till oui, oui, pardon, mercí. Och ett och annat bonjour och au revoir! Inte mycket att hänga i julgranen med andra ord. Men jag läste på ett brittiskt forum att filmen visats med engelska undertexter så det bådar ju gott för en version där jag faktiskt kan förstå vad de säger. Bara att hålla tummarna att den kommer snart även om det är en fin karamell att dra ut på.
Vilken fantastisk liten häst, eller vad säger ni?

Designa din bloggvälj mellan massor av färdiga mallar på Nouw eller gör en egen; ”peka o klicka”klicka här!