Inte så pigg i dag

Det är så drygt att vakna lite sådär på-väg-att-bli-sjuk med ont i halsen och ont i kroppen. Så farligt är det ju inte just nu men jag vet ju hur det brukar bli om man ignorerar det och bara tutar och kör. Bästa timingen att bli sjuk nu när praktiken drar igång på tisdag – men tills dess är jag ju bra igen, det har jag bestämt. Skulle ha släpat ut Cariño och Maria på promenad i förmiddags men stannade i sängen och sov till klockan ett i stället. Nu sitter jag här och debatterar hur Pebban ska få sin motion i dag men jag tror att jag håller mig till planen där och linar henne lite. Tänkte att det kan vara kul att se hur hon rör sig utan ryttare och jag tror att jag ska kunna överleva att stå i andra änden av linan medan hon sköter jobbet.
Nu mår jag så där härligt uselt … mina fötter börjar bli riktigt kalla, hela jag fryser och jag vill helst bara gräva ned mig och sova tills livet känns bättre. Ska ta ett ryck nu, dricka lite te och äta nån pepparkaka, och summera klart året – är ju bara november och december kvar sen är det gjort. Skulle så klart ha påbörjat det projektet lite tidigare, varje summeringsinlägg har tagit en timme eller mer att få klara… Ha en fin helg där ute!

Skor till Pollan och svettigt paddockpass för jättehamstern

I dag har Polly tagit steget mot ett lite mer aktivt liv efter månaders chillande på lösdriften – Jenny har nämligen knipsat, filat och snyggat till hennes hovar och slagit på framskor.
Det tog sin lilla tid att snygga till Pollys fötter men slutresultatet blev riktigt bra med tanke på förutsättningarna.
Bara bakfötterna som ska få skor också så är hon redo att ta sig ann grusvägarna… tror nog att hon själv tycker att det är på tiden att hon får se lite annat än bara lösdriften. Kan konstatera att hon växt lite i mina ögon och att jag tycker att hon är trevligare och roligare nu än vad hon var i förra stallet… det kanske beror på att hon gärna kommer fram i hagen och myser lite nu?
Den här killen gjorde mig tårögd i dag… på ett bra sätt. Han njöt nämligen i fulla drag när jag borstade halsen på honom, så pass att han ”kramade” tillbaka på samma sätt som Clabbe brukade göra….
Förstår ni hur mycket jag saknar den här hästen? Bästaste Clabbe ?
Det var bara så klockrent hur Linus helt plötsligt bara kramades, har inte träffat många hästar som gör så och Clabbe var definitivt speciell. Tyckte om Linus mycket, redan innan, men nu kan jag säga att jag gillar honom ännu mer. För att inte tala om hur cool han är som står lös med boxdörren öppen och låter mig sadla och fixa utan att ens tänka tanken på att knata iväg. Han är verkligen en riktig pärla och jag förstår att Jenny är så glad i honom som hon är. Hon och Polly hängde med bort till paddocken så att Pollan fick en liten promenad medan jag red Linus och mig själv svettig. Herregud, du får inget gratis där direkt men han var grymt duktig för han försöker även om det blir jobbigt. Det är en bra egenskap!
Det bästa på dagen, enligt Linus då, var nog att få gå ut utan täcke…
Kul för mig som ska rida honom i morgon… men det verkligen syntes att han njöt och det lilla nöjet om något hade han förtjänat denna soliga dag.

Sorgligt men grymt bra- nu är hon såld

Har minsann en klump i halsen när jag skriver det här… för den själviska delen av mig är ledsen även om den rationella delen av mig är glad. Blandade känslor med andra ord… men jag har ju hela tiden varit medveten om att Pebban var till salu och att hon skulle säljas när rätt köpare dök upp och nu är den dagen kommen och hon är besiktad och har åkt till sitt nya hem.
Grattis till Surahammars Ryttarförening som köpt en riktig liten pärla. Ser framför mig hur unga tjejer och killar radar upp sig för att få bli skötare på henne och borsta, putsa, klia och skämma bort henne precis så mycket som hon förtjänar.
Hon kommer utmana, testa och säkert bli mångas favorit bland hästarna. Och hon kommer få göra det hon gillar allra mest – jobba.
Tänk att man kan fästa sig så vid en häst på bara fem månader… å andra sidan var de sista månaderna en ren fröjd när vi tagit oss förbi diskussionerna och testandet och vi pratade samma språk. Vi hann med att ha mycket kul och trevligt tillsammans och jag är grymt glad att jag fick nöjet att lära känna den här fina lilla hästen.
Bästa lilla Pebban – saknar dig redan ? men är säker på att du kommer att få det bra i ditt nya liv.

Ännu flera bilder på bästa ponnyhästen

Hur fin är hon inte lilla tjejen?
En liten röd med mycket vilja och åsikter… det sammanfattar Pebs rätt bra, men när du har henne på din sida så är hon hur trevlig som helst och verkligen kämpar för att göra det du ber om.
Det är nog lite det som gjort att jag fastnat så för den här lilla hästen.
Hon är en liten stjärna helt enkelt med personlighet så det räcker och blir över.
Man kan inte göra annat än att le när man har sådan tur att få rida en så fin liten häst. ?

En röd liten räserponny

Tror inte att jag har skrivit ett ont ord om Pebban sedan jag startade bloggen… det finns liksom inget ont att säga om den hästen – det är verkligen en liten pärla. I går var det spekulanter ute igen och lilla fröken hade skött sig exemplariskt (blir så stolt när jag får höra sånt, lite fjantigt kanske men Pebs betyder mycket för mig) och tjejen som provred hade gjort det väldigt bra så det är bara att hålla tummarna. Även om jag innerst inne vill ha henne för mig själv ? det viktiga är att hon får det bra.
I dag var hon piggelin från första början så vi tog en liten avstickare i skogen och passade på att galoppera lite där vägen tillät det. Fem galoppfattningar totalt blev det… inga särskilt långa galopper men fattningar är bra att öva på de med och hon skötte sig så himla fint. Ett litet glädjeskutt kom det vid sista fattningen men det var inget stort och helt enkelt bara för att hon tyckte att det var roligt. Sen klättrade vi två vändor i klätterbacken i skogen innan vi travade ut till asfaltsvägen där det blev skritt igen.
Vi jobbar mot utrustningslös ridning (eller inte) så i dag fick pannbandet stryka på foten. Tror pannbandet var i cob så det har varit lite trångt om öronen och lilla fröken har inte riktigt uppskattat det så i dag tog jag tag i saken och plockade bort det. Nackstycket sitter där det sitter och hacket sitter stabilt och bra det med.
Det blev en supermysig 70 minuters tur i skog och mark … om jag kände mig seg och omotiverad när jag vaknade i morse så var jag full av energi efter att ha ridit bästa Pebban

Behinde the scenes- photoshoot with Pebban

Jag hade en idé om bilder jag ville ha på Pebban i söndags… en idé var att plocka av sadeln vid lämpligt tillfälle för att knäppa lite bilder barbacka.
Självklart kom det en bil när jag skulle sadla av så det var bara att flytta på oss.
Spana in underläppen, haha. Hon stod så snällt så medan jag plockade av mig några lager kläder och skallrade lite tänder i blåsten.
Sen intog vi position och Pebban var hur duktig som helst och stod där hon stod tills jag hoppade av igen. Som ni ser satt hjälmen på huvudet så länge vi rörde på oss, jag har alltid hjälm när jag rider – ser det som en billig försäkring och ett måste. Hjälmens vara eller icke vara är dock en diskussion och ett beslut jag lämnar upp till var och en, alla gör som de själva anser bäst. Personligen kan jag ta av hjälmen för att fotas till häst men då ska det vara på en stillastående sådan.
Fulaste bilden men det är ju behind the scenes som gäller nu så jag håller på de bra bilderna, för det blev ett helt gäng sådana. OBS, bara för att jag är lite lätt dum i huvudet och anser mig känna hästen och således litar på att hon ska stå stilla betyder det inte att du ska göra det samma, bara så att det är sagt.
Ja, alltså, jag har sett så snygga bilder på ryttare som sitter med benen korsade över hästens sida… men hur tusan lyckas de – på ett smidigt och graciöst sätt – få vänsterbenet över manken? Det är tur att Pebban är så bred som hon är – och står så stilla som hon stod, hon rörde sig verkligen inte en millimeter.
Och så var det det här med att sitta av lite elegant så där…
Jag är ju varken elegans eller graciösitet personifierad men jag jobbar på det där. Kanske är dags att ta lite yoga-lektioner härnäst?

Bästa ponnyhästen!

Åh, Pebs. Den där lilla saken med så mycket energi och vilja. Det var inte bara tur eller tillfällighet senaste gångerna – hon är verkligen på min sida nu. Trots lite längre vila så var hon grymt samarbetsvillig fast hon var väldigt pigg och glad i dag.
Spana in Linus i bakgrunden… han väntar på sin ”sitta-upp” godis och Jenny gräver för glatta livet för att trolla fram den. Haha.
I dag har vi utforskat nya vägar, mött lastbilar och knipt med rumpmusklerna för glatta livet. Pebs, hon hade öronen framåt hela tiden och tog spontantrav när tillfälle gavs. Det är verkligen en tacksam liten häst att ha att göra med … hon visar så tydligt vad hon tycker är ok eller inte och nu när vi kommit förbi diskussionsstadiet så är det en fröjd att rida henne. Vi har kul precis hela tiden!
Den efterlängtade solen kikade fram en stund och jag skulle passa på att knäppa en snygg bild på Pebs… meeen, hon var visst lite trött efter dagens äventyr (himla märkligt det där, så länge jag sitter i sadeln är hon superpigg men när jag hoppar av och går bredvid så går det i slowmotion…).
”Hallå, släpp ut mig!” Det här med att stå i box är ingen höjdare när man kan vara ute… och det har hon ju rätt i, I morgon blir det en förmiddags tur i sällskap med vår modige följeslagare Linus och hans mer och mer modiga ryttarinna. Har en fin film från dagens tur som kommer upp lite senare – Jenny ledde vägen över bron och Pebs och jag besegrade den på enhandsfattning. Är man westernhäst så är man (och allt blir så mycket enklare med draghjälp).

Du får den häst du förtjänar

Jag vet att jag någon gång läst ett så klockrent citat om hästar … det har nått att göra med att vi, människor/ryttare, får den häst vi förtjänar. I alla fall så läste jag ett lite längre blogginlägg igår om ungefär det ämnet. Inlägget handlade om hur vi människor påverkar våra hästar. Är vi stressade blir hästarna stressade. Och då blir hästen ännu mer stressad om du som ryttare blir irriterad över att hästen inte står still när du faktiskt har bråttom. 
 Jag minns en dag när jag skulle ut och gå med bästaste Clabbe (gud vad jag saknar den hästen), humöret var inte på topp och det regnade lite smått men jag skulle ut så var det bara. Men vi kom inte så långt, gick väl ett par minuter innan jag vände och knatade hem igen och släppte ut honom i hagen. Jag var så irrriterad och på så dåligt humör – helt orelaterat till Clabbe, det var bara en sån dag – att jag kände att det inte var schysst mot hästen att fortsätta. Egentligen skulle jag nog ha avbrutit mer än ett ridpass i mina dagar nu när jag tänker på saken men det är lätt att vara efterklok. Om vi ryttare inte är med på noterna och är på uselt humör vad ger vi då våra fyrbenta vänner för signaler? Tål att tänkas på.
Sen har vi det där andra märkliga fenomenet, där vi verkligen kan snacka om att få den häst man förtjänar. Garre är ett bra exempel på en riktigt schysst häst som anpassar sig så himla fint efter vem han har på ryggen. Jag vill ha lite fart och fläkt så med mig var han alltid pigg och på hugget men satte jag upp lite mindre säkra ryttare på hans rygg var han stadig som en klippa och lugn som en ko. 
Anna-Tuva, nio år gammal på G som var riden i knappa året, tjejen nådde knappt nedanför kåporna på sadeln och skulle prompt inte ha något spö, han skulle ta galoppen ändå – och det gjorde han. En gentleman mot de som behövde det och lite mer av en utmaning för mig. Precis som C är.
Det tål ju att tänkas på om det är något med mig som gör att jag får dessa utmaningar. Men mer troligt är det att det hänger ihop med att jag bara ridit unghästar de senaste åren. Från Garre som var riktigt grön, till Cariño och Pebban. Har nog aldrig skrivit det rakt ut men i början med C – alltså under de första veckorna – visste jag inte hur jag skulle orka fortsätta ha med honom att göra, han var så himla odräglig. Men det har blivit bättre och bättre bit för bit. Vi har en lång väg att gå innan han beter sig lika bra med mig som med Marie… men så har hon haft honom sedan han var föl också. Och är det inte genom utmaningar som vi växer och utvecklas? Sen är jag ju, som person, en sådan som vill ha en utmaning, som vill ha explosivitet, vilja, energi. Så jag dras nog helt enkelt till den sortens hästar. Vilken är din typ av häst? Och hur är du som person?

Letar du mindre stor häst?

Bästaste Pebban är, som sagt, till salu. Jag har ridit henne aktivt i tre månader och kan säga att det är en liten häst som bara växer desto mer du lär känna henne.
Runt 1.50 i mankhöjd (jag är 1.65 själv och väger några kilo mer än jag borde men som ni ser på bilden bär hon upp både längd och vikt bra!), solid paint. 5 år gammal. Har varit skadad, fraktur vänster bak, dock utläkt och friskförklarad. En riktig liten kompis med en hel del egen vilja och humör. Är visserligen av western-ras men har fått beröm för sin trav av dressyrtränare och kan säkert bli en himla fin kompis på dressyrbanorna för den som vill ha en lite annorlunda häst.
Är det nått som låter intressant så är det bara att ni hojtar till. Ni kan läsa mer om Pebs om ni klickar på Pebban i listan med länkar! Delar självklart även annonsen när den kommer ut. Pebs är väldigt arbetsvillig och har väldigt mycket ork. Hon vill gärna tuffa på om hon får men är väldigt känslig och fin i munnen. Hon är dessutom konstantskimmel och skiftar färg vinter/sommar. Silverstänken i manen och svansen finns dock där året runt.
Som sagt – en riktig liten kompis som tar det med ro när det gäller att åka till nya platser. Har ridit henne de senaste tre månaderna och är riktigt förtjust i henne – det är svårt att inte gilla henne om man har en förkärlek för explosiva hästar med lite egen vilja. Pebban är lite av en utmaning men när man förstår sig på henne och är på samma våglängd så är hon en fantastisk liten varelse. Ni kommer fortsätta se henne här på bloggen framöver… om än inte i samma utsträckning som tidigare, jag har valt att prioritera mer långsiktiga samarbeten. Men eftersom att Pebs är Pebs och jag gillar henne så mycket så kommer jag självklart att rida henne så ofta som jag hinner fram tills dess att Cicci hittar en lämplig köpare… kanske är det du? (Det här är alltså inte en annons men är det någon där ute som känner att Pebs skulle kunna vara just din nästa häst så kan jag förmedla kontakt till ägare som kan berätta mer).