Inte så pigg i dag

Det är så drygt att vakna lite sådär på-väg-att-bli-sjuk med ont i halsen och ont i kroppen. Så farligt är det ju inte just nu men jag vet ju hur det brukar bli om man ignorerar det och bara tutar och kör. Bästa timingen att bli sjuk nu när praktiken drar igång på tisdag – men tills dess är jag ju bra igen, det har jag bestämt. Skulle ha släpat ut Cariño och Maria på promenad i förmiddags men stannade i sängen och sov till klockan ett i stället. Nu sitter jag här och debatterar hur Pebban ska få sin motion i dag men jag tror att jag håller mig till planen där och linar henne lite. Tänkte att det kan vara kul att se hur hon rör sig utan ryttare och jag tror att jag ska kunna överleva att stå i andra änden av linan medan hon sköter jobbet.
Nu mår jag så där härligt uselt … mina fötter börjar bli riktigt kalla, hela jag fryser och jag vill helst bara gräva ned mig och sova tills livet känns bättre. Ska ta ett ryck nu, dricka lite te och äta nån pepparkaka, och summera klart året – är ju bara november och december kvar sen är det gjort. Skulle så klart ha påbörjat det projektet lite tidigare, varje summeringsinlägg har tagit en timme eller mer att få klara… Ha en fin helg där ute!

Lilla galopphästen-bildbomb

Visade ju bilderna från söndagens paddockpass i går… nu tänkte jag att ni skulle få se galoppbilderna på Pebban och mig.
Det var som sagt lite så där att galoppera på och försöka stå upp i dressyrsadel med dressyrläder… jag stod upp så gott det gick helt enkelt. Kommer leva länge på känslan från det ridpasset…
Jag tror minsann att Pebban hade lika kul som mig. Det blev lite tryck i galoppen även om det gick mer uppåt än framåt när hon tog i så tuffade hon på rätt så bra.
Fina lilla hästen – det är så här jag kommer minnas henne. ?

Bilder- Peban barbacka

Bästa lilla hästen, red inte i många minuter i dag men den lilla stunden jag red gick hon som en klocka trots att det blåste stormvindar och fladdrade i presenningar och annat bråte. Snälla Jenny knäppte lite bilder på oss in action men det blev visst bara i ena varvet (hon filmade lite i båda varven också).
Hon är så himla bekväm och trevlig att rida barbacka.
Hon är inte helt olik Cariño emellanåt när hon krullar ihop nacken lite för att smita undan – enda skillnaden där är att hon inte krullar lika mycket eller lika ofta (det är väl det spanska arvet från pappa PRE i C som lyser igenom för hans del…).
? Ett kort men mycket bra och mysigt ridpass i sol och stormvindar.

Mina favoriter på mig och Pebban- vilka gillar du bäst?

Det bästa med att driva en egen blogg är att få diktera alla regler helt själv… istället för att kanske tvingas välja en favoritbild från söndagens fototillfälle kan jag välja tio. Eller hur många det nu blir, det återstår att se när bilderna är uppladdade. Angående hjälmens vara eller icke vara – se föregående inlägg.
Här ser hon i alla fall inte alls ut som en ponny…
Söta lilla häst, jag smälter lite av den här bilden (kolla munnen haha).
Förstår ni hur mycket jag tycker om den här lilla hästen? Tack så mycket till världens bästa lillasyster för superfina bilder (det är även hon som har redigerat hela gänget i det här inlägget) ?

Underbart vårväder och bästa lilla hästen

Har haft en urmysig förmiddag i stallet med Pebban och ska snart dit igen för en promenad med en viss liten ponny… men först ska jag dricka kaffe, käka äggmackor och blogga lite om dagens ridning.
Nyspolade ben – ett nödvändigt ont när hästarna så snällt trampar upp värsta lerbadet runt rundbalen (appropå den… så synd att jag inte fick någon bild för när jag precis gått förbi hagen med Pebs klättrade Manny UPP på balen och hade vissa besvär med att ta sig ned igen, han löste frambenen rätt snabbt men baken var lite svårare, det sitter ju en foderring med slowfeeding nät över balen… en väldigt lustig syn när jag kunnat hämta andan och konstatera att han inte satt fast med nått ben – det är kul med unghästar!).
I dag har vi överlevt grannens fladdrande presenningar och bråtesfyllda gårdsplan, tagit oss förbi den läskiga vindsnurran, spanat in en grävmaskin in action (då blev hon lite spänd men stod snällt still och tittade tills hon tyckte att det bara var fånerier att stå där och glo) och klättrat lite i klätterbacken i skogen. Hon är så galet stadig och trevlig – det är mycket sällan hon blir rädd för något, det som händer är att hon blir lite spänd men rider jag bara på och tittar långt fram så går hon på.
Tror att hon uppskattade både vädret och ridturen lika mycket som mig, hon gick och brummande och frustade mest hela tiden och kändes väldigt avslappnad och tillfreds. I traven var det snubbliga klubben som var i farten… får kanske ta det lite lugnt fram tills att hon fått nya fötter, hennes hovar är ganska långa nu. Men hovis var på gång så det är bara att hoppas att hon kommer snart.

En moralisk viktig seger över pumphus och bro

Ni vet hur alla hästar, eller kanske till och med ekipage, har sina ställen där det helt enkelt bara inte vill fungera? Där det blir diskussion varenda gång, trots att man ridit förbi där hundra gånger i sällskap? I dag får Pebs en guldstjärna efter dagens äventyr i snön med Jenny och Linus – vi har nämligen besegrat, inte bara pumphuset, utan även brohelvetet. Och vi gjorde det på hackamoret – något som hade varit otänkbart för ett par månader sedan.
Lite synd att det inte syns på bilden precis hur jäkla mycket det snöade när vi skulle rida iväg. Det dröjde inte länge innan både Jenny och jag såg ut som snögubbar!
Den lilla röda byggnaden i bakgrunden är det förhatliga pumphuset där Pebs och jag stött på patrull fler än en gång. Därför har vi kört varianten – skicka fram sällskapet så går hon på snällt – ett par gånger för att hon ska lära sig att det inte är något farligt. Och den känslan jag haft när hon sätter i backen, lättar fram och börjar kasta sig, det är att ”går jag på henne nu blir det totalt krig”. Så jag har försökt vänta ut henne, suttit lugnt och fint i sadeln och parerat när hon kastat sig så gott det gick. I dag kände jag att det faktiskt gick att ”klämma i” lite och säga till henne när hon knorrade och vips så hade vi knatat förbi pumphuset i täten. Det är en enorm skillnad mot hur hon var för bara någon månad sedan.
Finaste tjejen – så galet nöjd med henne i dag. Att vi nästan tvärvände och drog för att någon stjärna parkerat blå plastlådor och gula rör i trädgården… den detaljen blir lätt att glömma när hon i övrigt skötte sig så himla bra. Jenny satt av och gick med Linus när vi kommit halvvägs runt kyrkrundan och min första impuls var att säga ”vad bra, då får du gå först över bron” meeen… sen tänkte jag till lite och kom fram till att vi bannemig skulle ta oss över den där jädrans bron i täten. Nu har vi ju passerat den ett antal gånger med draghjälp.
Men Pebs hade lite andra idéer och backade in i Linus i ett försök att vända, sen frös hon fast och vägrade gå, slog lite med huvudet och försökte backa igen. Så jag gjorde som sist – fast den här gången gjorde jag det ordentligt. Jag vände helt enkelt på lilla fröken och ryggade ut på bron. Hon ville ju så gärna gå bakåt så då fick hon som hon ville…inte helt nöjd häst men när jag sedan vände henne var vi redan ute på bron och då knatade hon på, om än något försiktigt. Men vi tog oss över och vi gjorde det i täten – framsteg med andra ord. Lite märkligt är det ändå att bron på bilden nedan inte är det minsta problem – den är, om något, läskig enligt mig.

Kände mig lite vågad i dag

Så jag struntade i martingalen och red med hacket trots att Pebs stått i sex dagar. Kanske var det dagsformen – eller så har martingalen gjort sitt – för det gick galant.
(Jag veeet att tygeln snurrat, upptäckte det när vi kom tillbaka till stallet … men jag behövde knappt ta i tyglarna i dag för hon skötte sig så fint) Minns sist jag skulle rida på hacket när Pebs hade vilat ett par dagar. Då fungerade inget alls, hon bara körde upp huvudet och vek av åt höger, rätt ned i ett dike. Hon skulle bannemig inte gå dit jag ville och var allmänt bänglig och egensinnig. Fint ändå att få kvitto på att all den tid jag lagt ned på den här lilla damen faktiskt lönat sig. Hon gick som en klocka i dag, inga som helst konstigheter eller dumheter.
Fina, härliga lilla häst! Känns faktiskt väldigt bra att rida henne lite mer kravlöst och lägga mer tid och energi på Cariño. Pebs kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat och jag hoppas att vi får många härliga uteritter tillsammans framöver även om jag också hoppas att Cicci ska hitta ett bra hem åt henne. Alltid lite kluvet det där men så länge hon finns kvar kommer jag i alla fall att rida något pass i veckan och ta tillvara på den tiden vi får.

Letar du mindre stor häst?

Bästaste Pebban är, som sagt, till salu. Jag har ridit henne aktivt i tre månader och kan säga att det är en liten häst som bara växer desto mer du lär känna henne.
Runt 1.50 i mankhöjd (jag är 1.65 själv och väger några kilo mer än jag borde men som ni ser på bilden bär hon upp både längd och vikt bra!), solid paint. 5 år gammal. Har varit skadad, fraktur vänster bak, dock utläkt och friskförklarad. En riktig liten kompis med en hel del egen vilja och humör. Är visserligen av western-ras men har fått beröm för sin trav av dressyrtränare och kan säkert bli en himla fin kompis på dressyrbanorna för den som vill ha en lite annorlunda häst.
Är det nått som låter intressant så är det bara att ni hojtar till. Ni kan läsa mer om Pebs om ni klickar på Pebban i listan med länkar! Delar självklart även annonsen när den kommer ut. Pebs är väldigt arbetsvillig och har väldigt mycket ork. Hon vill gärna tuffa på om hon får men är väldigt känslig och fin i munnen. Hon är dessutom konstantskimmel och skiftar färg vinter/sommar. Silverstänken i manen och svansen finns dock där året runt.
Som sagt – en riktig liten kompis som tar det med ro när det gäller att åka till nya platser. Har ridit henne de senaste tre månaderna och är riktigt förtjust i henne – det är svårt att inte gilla henne om man har en förkärlek för explosiva hästar med lite egen vilja. Pebban är lite av en utmaning men när man förstår sig på henne och är på samma våglängd så är hon en fantastisk liten varelse. Ni kommer fortsätta se henne här på bloggen framöver… om än inte i samma utsträckning som tidigare, jag har valt att prioritera mer långsiktiga samarbeten. Men eftersom att Pebs är Pebs och jag gillar henne så mycket så kommer jag självklart att rida henne så ofta som jag hinner fram tills dess att Cicci hittar en lämplig köpare… kanske är det du? (Det här är alltså inte en annons men är det någon där ute som känner att Pebs skulle kunna vara just din nästa häst så kan jag förmedla kontakt till ägare som kan berätta mer).

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Så blev det ingen träning den här gången heller. Det är nog inte meningen att jag och Pebs ska träna helt enkelt. Någon slags kosmisk konspiration som motarbetar oss på flera plan, typ.
Det började bra med ett sms från Jenny som var sen från skolan, krånglande klasskompisar som samåker… fina grejer en dag som denna. Sedan fortsatte det när jag kom till stallet och ser att släpet är påkopplat på Ciccis bil. Skickar ett mess och frågar om de har varit iväg eller om de ska iväg och påminner henne om att jag ska träna med Pebs 18:30. Cicci ringer upp och jo, de ska iväg för att lilltjejen ska träna men vi kan ju ta Kristinas släp, det brukar gå bra och det står ju bra till. Så jag hämtar in Pebban, snyggar till henne, plockar i ordning utrustningen som ska med och väntar in Jenny som dyker upp sent men ändå i ok tid … om det bara hade varit att koppla på släpet och lasta hästen då. Meeeeen, som ni kanske redan har anat så var det inte så enkelt för transporten var fylld med saker som det inte bara var att slänga ut i snön direkt. Bara att lägga ned hela projektet, mata liten häst med morötter och äpplen och ut i hagen.
Svängde förbi Lindhstallet på vägen hem och ersatte Erika för utebliven träning och pratade lite. Gillar henne skarpt och ser fram emot att komma igång och träna ordentligt för henne framöver.

Flera bilder från gårdagens fotoshoot

Nu har jag haft lite tid att kolla igenom och redigera lite fler bilder från gårdagens pass ute i snön.
 Ljuset var som sagt lite sådär och de flesta ridbilderna blev rätt mörka, har ljusat upp dem så gott det gick.
En sån otålig (men supersöt) liten ridponny, hihi.
Med tanke på att syrran inte är någon hästtjej så är hon ändå himla duktig på att knäppa schyssta rid/hästbilder.