Ny månad & nytt stall

jag sällan ha sömnproblem, det är när nacken bråkar då eller om jag är sjuk eller extremt stressad…men jag har blivit så mycket bättre på att inte stressa med åren. Det är ingen poäng att stressa över att jag är arbetslös – jag söker ju jobb både högt och lågt, annonserade och spontanansökningar och är kreativ i mitt sökande efter ett jobb som ligger något sånär i linje med min utbildning.
Idag blir det ett besök i Souris nya stall, Frösvidal. Får se om jag hittar dit, haha. Men det ska inte vara så himla långt bort så det ska nog gå bra. På torsdag har Lina bokat in oss i en bomgrupp som tränar för Karin Svantesson, det ser vi fram emot! Innan dess rider jag Souri på måndag igen då får vi se vad vi kan tänkas hitta på. Kommer lite bilder från nya stallet sen så ni får se – stallet är nybyggt och verkar vara väldigt fint! Men nu ska jag ta och käka lite frukost och försöka komma igång lite med dagen, lite småseg när det är grått och trist ute.
Happy halloween. Bild från http://whitespiritwolf.deviantart.com/

Dags för second breakfast

Det blev visst lite bråttom i morse, trots allt. Det är ju såååå ovanligt att jag inte kan ta mig iväg i god tid när det gäller tidig morgon haha. Upptäckte precis när jag skulle åka att jag hade halva stallet under naglarna så jag var såklart tvungen att åtgärda det innan jag kunde åka, sen ville katterna ha mat och vips så fick det bli en naturdietbar bakom ratten medan Volvon och jag rullade mot Hallsberg. Enkla lösningar och snabb energi är bra grejer! Men inombords önskar jag att jag var lite mer åt det hållet att jag steg upp en timme för tidigt och åt frukost i lugn och ro medan jag läste lite i senaste boken i högen. Det är bara att acceptera att det nog aldrig någonsin kommer att vara jag.
Fick med en goodiebag hem från intervjun – som förövrigt kändes rätt så bra. Vi var ingen större grupp, en representant för företaget och en från reklambyrå som jobbat mycket med företaget i fråga och så jag och två andra potentiellt blivande anställda. Kändes rätt avslappnat och bra faktiskt. Nu är det bara att vänta och se. De ville i alla fall påbörja ett eventuellt samarbete snarast så svar kommer inom den närmaste tiden. Nu ska jag dricka lite kaffe och njuta i rena Hobbit-stilen av dagens andra frukost innan det är dags att svida om och motionera en häst och en liten ponny! Blir det enligt planerna så kan ni se fram emot lite film i eftermiddag/kväll.

Det här med ofrivilliga avsittningar

Vi börjar med det väsentliga – någon som har tips på bästaste avramlingstårtan? Nu är det dags att bita i det sura äpplet och bjuda på tårtkalas i stallet, förstår ni! Och eftersom att Jenny har den goda smaken att studera till bagare/konditor vill jag såklart inte bara bjuda på något smaskigt utan det ska även – allra helst – se snyggt ut. Så jag behöver lite hjälp för det får, såklart, inte vara allt för avancerat heller.
Så dela med er av era bästa tips så lovar jag bildbevis från både bakandet och bjudandet av bakverket. Får eventuellt bli några bullar också (jag är en hejare på kanelbullar och sådana går ju alltid hem!) vi är ett par stycken i stallet och det är ju fint att hålla på traditioner. Sist jag bakade efter en ofrivillig avsittning såg det ut såhär:
Det var alltså efter att jag redan lyckats mörda en kladdkaka (botten på formen släppte när jag skulle ta ut den ur ungen så det blev kladd överallt, tog en hel evighet att göra rent ugnen…) men jag räddade upp den skrumpna kärringrumpan rätt bra, tycker jag:
Hästen, eller ska jag kanske säga boven i dramat, den gången såg ut såhär:
Jag tänker såhär att om jag bakar och gör ”rätt” rent traditionsenligt kanske jag hamnar på plussidan och kan ge sjutton i att ramla av nått mer i år. Pebban ställde ju till det med min avramlingsstatistik som legat stadigt och bra på max en gång om året under de senaste tre åren. Innan dess var det länge sedan jag ramlade av. På ett plan är det nyttigt med lite markkontakt – en liten påminnelse helt enkelt om att det kan hända alla. Att sätta dig i sadeln på en häst, oavsett om du bara ska ta en skrittur eller köra en hoppträning eller ett galopp-pass på stubben är ett risktagande. Precis som det är att sätta sig bakom ratten på en bil. Men det är en risk jag och hundratusentals andra, bara här i Sverige, väljer att ta dagligen. Jag är inte rädd av mig, jag kan sägas vara våghalsig och utan självbevarelsedrift men jag är hela tiden medveten om riskerna och jag har ett vettigt säkerhetstänk i hanteringen men även i ridningen. Kommer jag att ramla av igen, kommer jag kanske göra mig illa framöver, och kommer jag kanske fundera över om det är värt det? Säkert, det är något man som ryttare inte kommer ifrån. Men innerst inne vet jag att jag dör inombords om jag inte får hålla på med hästarna och om jag inte får rida. Det är bara att damma av sig, sitta upp och fortsätta (och hålla i sig lite bättre i fortsättningen). Något annat är inte ett alternativ.

Flytta din blogg till Nouwnu kan du importera din gamla bloggklicka här!

Hur svårt kan det vara? (Någon som vill ha en bok förresten?)

Jag tänker lite såhär att om den här boken faktiskt tryckts och publicerats så borde jag kunna trolla ihop något betydligt mer substantiellt och läsvärt själv. Det borde faktiskt vem som helst klara av vid närmare eftertanke.

Jag vet inte om jag gör världen en tjänst, eller en otjänst. Men jag tänkte skänka bort den här fantastiskt pinsamma historien om en rik bortskämd tjej och hennes, självklart totalt livsfarliga hingst och krångliga relation till en butter och folkskygg tränare. Försten som kommenterar inlägget får den (bor du inte i Örebro så tänker jag mig att du får stå för portot på 25:- ).

Som sagt. Jag tror nog att de flesta av oss skulle kunna knåpa ihop något lite mindre simpelt och förutsägbart om man bara gav sig fan på det. Eller vad tror ni?

Dagens äventyr

Gäsp och godmorgon dårå. Jag är inte den morgonpigga typen om det inte gäller hästeriet då så klart! Det ska till en häst för att få upp mig ur sängen, hur illa låter inte det, haha. Idag är det lite hoppning på schemat.
Tyvärr har jag inga bra bilder annat än screendumps från film men det är ju bättre än inget? Det är alltså Souri som ska få hoppeliskutta lite. Efter det är det Pebbans tur att få komma ut på en liten runda. Förhoppningsvis är vädret ok så att vi slipper regn.