Älskade katter märker man 2008-01-31

Åh, såg den här söta bilden på Facebook och kom genast att tänka på mina tre vildkatter som jag var jourhem åt när jag bodde i Göteborg. Hade jag haft utrymme så hade jag varit jourhem åt en hel hög med katter och hade jag haft eget stall hade det förmodligen stått en hög med SHV-hästar där i väntan på permanent hem.
Även om jag är väldigt bestämd med vad jag vill ha för häst när jag köper en framöver så vill jag också kunna hjälpa de som inte har det så lätt i livet. Många hästar där ute skulle få det bättre om deras ägare lät dem vandra vidare snarare än att till varje pris försöka omplacera dem. Men nu är det som det är och det är självklart att det finns många underbara hästar där ute som förtjänar en andra chans. Precis som det finns väldigt många ”oönskade” katter där ute som inte vet vad det innebär att ha en ansvarsfull ägare som ser till att den får mat, vatten, värme och kärlek. Katthemmen svämmar över för att folk inte har vett nog att kastrera sina han- och honkatter. Sist jag hörde hade vi 100 000 hemlösa katter i Sverige. En av dem var Sixten, mina föräldrars katt, som tog saken i egna händer och flyttade in här.
Nu blir det här ett jättelångt inlägg, för jag hittade ett gammalt blogginlägg jag skrev 2008 som jag tänkte dela med mig av…

ÄLSKADE KATTER MÄRKER MAN
2008-01-31

Det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige.
Tre av dessa bor hos mig tills ett lämpligt hem dyker upp. Var är de övriga 99 997 katterna en regnig, stormig dag som denna?
Dash, en av de två kattungarna jag tog hand om efter en TNR insats från Göteborgs Katthem 2007.
På Aftonblaskans site fanns det härom dagen en artikel om hundar som söker hem, omplaceringshundar. Jag öppnade aldrig artikeln utan läste bara länken till den. Det upprörde mig något.
Vi har inte hundar som springer lösa och förvildade på gator, i parker, eller industriområden. En lös hund tas omhand. En omplaceringshund har mat, husrum och får motion – även om den letar nytt hem.

Vad ger hunden så mycket högre värde än en katt? Varför uppmuntra de idioter som inte klarar av att ta sitt ansvar och kastera sin katt genom att köpa en av deras kattungar på nätet? Varför inte stödja seriösa uppfödare – eller ännu hellre, alla dessa överbelamrade katthem som konstant får in nya katter, kattungar – katter som ingen vill ta ansvar för.

Dizzy – den andra kattungen som bodde hos mig.
Det handlar inte längre bara om sommarkatterna. De kattungar som får ett hem i sommarstugan och sedan lämnas vind för våg att klara sig själv när vintern kommer. De stackars kattungarna som svälter och plötsligt förväntas klara av att ta hand om sig själva, när de hela livet tagits om hand av människor.

Det sträcker sig längre än så nu. Alla dessa bortkastade små liv som överlever vintern till trots, som lever ensamma förvildade – eller kanske i flock med andra vilda katter. Allt som oftast är dessa katter okastrerade. Nya kattungar föds och det förvildade, hemlösa, kattbeståndet ökar.

Missy – mamma katt, lite mer svårflörtad än de två yngre eftersom att hon levt som vildkatt hela livet.

Samtidigt hyr kolonilottsföreningar in jägare att skjuta av vildkatter för att de gräver i rabatterna. De jamar under parningstid, ryker ihop och slåss. De existerar. Istället för att gå till roten av problemet skjuts de av. Det om något visar vad en huskatt i Sverige är värd.

Älskade katter märker man – Djurskyddet i Sveriges kampanj 2007, med namninsamling som nådde upp till 109 000 namn. Denna lista lämnades till Jordbruksverket 18 januari med ett krav för obligatorisk märkning och registrering av katt i Sverige. Superbra initiativ, mitt namn finns med på den listan – givetvis.

Genom att införa ett krav av märkning och registrering av alla katter tvingas kattägarna att ta ansvar. En katt med öronmärkning kan alltid spåras och hitta hem om den skulle komma bort. En katt med märkning har högre status, högre värde. Detta är något som visar att katten har ett hem, den hör hemma någonstans och dess människa tar ansvar.

Nu måste det bara till strängare regler om kastrering och preventiva åtgärder när det gäller katter. Okastrerade hankatter borde inte få vara lösgående utomhus. Så enkelt är det. Men givetvis har honkattsägarna ett ansvar de med. Sysslar man inte med kattavel bör man kastera sin katt. Annars finns det p-piller för honkatter, om man nu någon gång skulle önska ta en kull – men dess piller innebär obehagliga risker i mitt tycke. Kastrering är att föredra.

Kravet att märka katter är ett stort steg, det ger mig hopp om framtiden. Men kampen för kattens status i samhället är långt ifrån över. Sluta aldrig kämpa, en katt är också ett liv och de förtjänar det bättre än att kastas bort när de vuxit ifrån det kattunge söta stadiet.

Vill du hjälpa en hemlös katt till ett bättre liv? Kontakta ditt lokala katthem och se vad du kan göra.

När katten lider så lider vi alla

Min nattsömn har varit lite så där senaste tiden… typ sen Tossan fick på sig tratt och hamnade i husarrest för att hon gick och skaffade sig ett märkligt sår. Jag är allergisk … mot katter, hästar (den ni, även hö och damm är lite besvärligt men bortsett från kill i näsan och hosta så funkar det så jag har inga planer på att sluta) och kaniner, jag blir faktiskt jättesjuk av kaniner av någon märklig anledning. Men i alla fall, jag är allergisk så jag ska egentligen inte ha några katter i mitt rum och ännu hellre inte ha några katter i min säng. 
 Vad tror ni Tossan tycker om det? Vi har ny nattrutin nu. Jag får inte sova när jag lägger mig för jag ska klia den stackars, stackars lilla katten under hakan och bakom öronen och runt tratten och överallt där hon själv inte kommer åt medan hon spinner för glatta livet och tycker att livet trots allt inte är så dumt och min hals kliar och det kittlas i näsan för det är ju självklart att pälsbollen fäller för glatta livet nu när hon spenderar hela dagarna inomhus.
 Som att det inte är nog så börjar hon att jama väldigt ynkligt si så där vid en 5-6 på morgonen och gör det stört omöjligt att sova… då är det bara att kliva upp och hämta henne och klia, klia, klia så att hon håller sig nöjd… men det är ju svårt att klia katt och sova samtidigt. Som tur är så verkar läkningen gå rätt fort ändå – såret, och de två bisåren som blev av dränaget, har faktiskt slutit sig riktigt fint bara senaste dygnet. Nu ska det bara få en chans att verkligen läka ihop innan hon slipper tratten.

Tossan i sitt rätta element.

Arbetsförmedlingen och veterinärbesök

Utförsäkrad, fas ett. Jobb- och utvecklingsgarantin. Rätt så abstrakta begrepp som för mig tidigare inte betytt så himla mycket. Men med 13.5 stämpeldagar kvar så kickar verkligheten in med full kraft. Ångestfyllt och stressigt att vara arbetslös … samtidigt så är det faschinerande att vara inne i systemet, att vara del av en åtgärd. Det kan bli hur bra som helst – om inte annat så får jag se hur det fungerar inifrån och kan bilda mig en egen uppfattning om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
(Åh, vad jag vill tillbaka till Wien och sommarvärme och okomplicerat umgänge med trevligt folk).
Dagens andra etapp var en sväng till veterinären med lilla tosan… dränaget skulle plockas bort och det var precis så snuskigt som jag hade föreställt mig. En tub som legat under huden i fem dagar skulle dras ut. I stället för ett hål i bröstet har hon nu tre hål tack vare dränaget. Men de ser himla fina ut alla tre och förhoppningsvis så läker hon ihop snabbt nu. 7-10 dagar trodde veterinären på… 7-10 dagar där jag kommer drivas till vansinne av jamande katt varje morgon. Men hon kommer i alla fall att bli bra och snart ligger det här bakom oss!
Tror att Sixten tycker att hon är lika jobbig han med – dessutom är hon jätteläskig med tratten på! Strax efter att bilden ovan togs så bet hon honom i svansen… haha. Nu ska jag ta och käka lite och pilla med resten av bilderna från gårdagens fotografering av Cariño. Finns ett par pärlor kvar att visa upp!

Trött, tröttare, tröttast

Åååh, efter gårdagsnatten med precis ingen, nada, zero, sömn tack vare en trattbeklädd liten katt var jag sådär härligt trött i går kväll och tänkte att nu skulle jag minsann sova igen det jag missat.
Det gick fint, i si så där fyra timmar. Sedan vaknade min överaktive far och tyckte att det var lämpligt att koka potatis mitt i natten. Rummet jag bor i ligger precis bredvid köket så ni kan ju tänka er hur populärt det var … så morgonens ridpass på Pebs fick stryka på foten men det blir en sväng i morgon i alla fall. Börjar få lite ridabstinens nu – har bara ridit ett pass den här veckan. Skulle ha svängt förbi hos Chasmin efter veterinärbesöket med Cariño igår men var för trött… sen visade det sig att klumpehästen lyckats dra på sin en hälta av okänt ursprung så vi får hoppas att han bara trampat snett så att det inte är nått allvarligare där.
Nu beger jag mig mot Hovsta för att hjälpa Marie att tömköra herr C.

Deppig katt – men nu kan det bara bli bättre

Tossan var fortfarande lite groggy när hon kom hem, trots att hon hade fått tabletter för att piggna på sig efter ingreppet så satt hon och svajade…
Det här med tratt är ingen höjdare, hon knatar in i saker och fastnar… backar som en liten tok tills det tar stopp, knatar in i nått och fastnar och blir stående med hängande huvud. Stackars liten. Blir förhoppningsvis något bättre när hon fått nyktra till ordentligt – bara hon har vett att ta det lugnt. De rakade upp hela bröstet på henne och har satt in en dräneringstub som ska sitta tills på måndag.
Och så fick hon antibiotika utskrivet som hon ska äta i en vecka så läker det förhoppningsvis ihop snabbt. Det är bara så himla jobbigt att se hur miserabel hon är med tratten. Det hjälper inte att hon verkar må illa och nyss spydde. Stackars, stackars lilla Tossan. Men nu kan det i alla fall bara bli bättre och hon fick hjälp innan det hann bli allt för illa.

I dag har jag ljugit för katten

Att baxa iväg någon av katterna till veterinären är bland det värsta jag vet. Även om det är för deras eget bästa så vet jag att de inte ser det så, att de inte förstår det. En intet ont anande Tossan lät mig snällt stoppa in henne i transportburen innan hon hann fatta vad som hände. Sen började hon jama så där ynkligt och hjärtskärande så att jag bara ville släppa ut henne och säga att vi struntar i det, det är klart du inte ska behöva åka bil till någon dum veterinär.
Men man bokar ju inte en veterinärtid för att det är kul. Nu hade jag inte kikat på såret något i dag… i går såg det ju inte så farligt ut, så när Tossan pep och jamade i bilen lovade jag att hon skulle få komma ut snart. Väl hos veterinären visade det sig att såret hade börjat vätska och vara. Det blev smärtstillande, lugnande och antibiotika och Tossan fick stanna kvar ett par timmar för att de skulle kunna raka bort lite päls och tvätta såret. I skrivande stund bör hon vara på väg hem med en krage runt halsen och förmodligen ett missnöjt jamade över livets alla orättvisor.

Ett veterinärbesök för mycket den här veckan

I morgon ska jag roa mig med att göra mig själv impopulär hos ena katten. Tossan har bara varit hos veterinären en gång i hela sitt liv och det var när hon kastrerades och id-märktes. Nu har hon lyckats få ett himla märkligt sår på bröstet… det är en kal fläck i storlek 5-krona ungefär med ett hål i mitten. Eftersom att hon är så fluffig är det svårt att se hur djupt det är men det ser rent och fint ut vad jag kunnat se och hon äter som hon ska, busar som vanligt och verkar inte särskilt besvärad av det.
Ringde Hund & kattkliniken i eftermiddags för att rådfråga eftersom att lilla fröken inte visat minsta intresse av att gå ut – och hon brukar vara den som är ute mest av de två. De tyckte att det var bäst att komma in så att veterinären kan kika på det i fall att det behövs dränering eller så. Så vi fick en tid kl 13:00 i morgon. Efter Sixtens skada förra året och den extremt långa månaden där han fick gå med bandage och tratt känns det som att det är lika bra att kolla upp det här på en gång, innan det hinner bli infekterat. Visst, det kanske läker av sig själv, det ser som sagt inte farligt ut… men det är dumt att chansa med våra små vänner och är det ingen fara på taket så har vi i alla fall kollat upp det.

Crazy cat lady-In the making

Alltså katterna, haha. Lämnade dörren öppen när jag hade varit uppe en sväng i morse och det dröjde inte länge innan tossan kom och började vässa klorna på min säng innan hon spinnandes kom och ville gosa. En halv minut senare kommer nästa katt och börjar trampa på mitt täcke innan han rullar ihop sig till en boll i knävecket på mig.
Där låg jag med en katt på magen/sidan och en i knävecken och funderade på när mitt rum blev så populärt. Det verkar som att båda katterna tycker att det är betydligt mer kul här inne efter att jag möblerade om (då hade rummet haft samma möblering sedan urminnes tider haha). Mysigt är det i alla fall – även om de egentligen inte ska vara här inne (jag tål dem ju inte, egentligen…). Det är så himla snyggt när jag gosat med katt en kväll och inte orkat stiga upp och tvätta händerna – då kan det hända att jag vaknar med knallröda kliande ögon.
Måendet i dag är lite så där, ont i kroppen, i huvudet och illamående. Så det blir inte många knop den här fredagen… lite tröttsamt! Men i dag, i dag kanske jag lyckas trolla ihop den där videon från måndagens träning så att ni får se den innan vi åker och tränar igen på måndag!

Urk- det blev en jobbig natt…

Det är så fint när man bara vill sova, sova och sova lite till så att kroppen får sparka skiten ur sjukdomen – och så bara går det inte.
I natt var en sådan natt, det spelade ingen roll hur mycket jag vred och vände på mig. Kroppen värkte, det var obekvämt att ligga ned… klockan två tyckte katten att jag behövde sällskap, det var ju rart av henne men det är ännu mer omöjligt att somna med fyra kilos spinnande katt liggandes nöjt över bröstkorgen. När hon gosat klart och var nöjd somnade jag till slut men vaknade igen vid fem-snåret och snart var katten tillbaka och ville gosa.
Det är tur att hon är så himla söt! Sömnbrist i all ära – tack vare den detaljen så har jag inte bara ont i kropp och knopp – jag har dessutom mått illa hela dagen. Kalas helt enkelt.