Vem är den här tjejen egentligen?

Nej men jag är väl bara jag helt enkelt. Jag har bloggat i en herransmassa år på lite olika portaler – nu senast på nouw. Hoppas så klart att kunna importera mina gamla inlägg därifrån (det är några år av blogginlägg vi snackar om där) men vi får se vad bloggportals wizzen Linnea kan göra där. Det är inga små krav jag ställer på en bloggportal direkt men har bloggat så länge och vet vad jag vill ha.

FB_IMG_1457028771308

Jag och Helios som är en sexårig lippizaner/appaloosa korsning – han får en egen presentation i ett inlägg sen ska ni se.
FB_IMG_1457028749260

Jag och Cariño – den oförskämt tjusiga hästen som dominerar min header. Åttaårig warlander (korsning frieser/pre).

FB_IMG_1457028739347

Och jag själv då. 33-årig journalist med ett stort intresse för hästar och ridsport. Tränar både hoppning och dressyr och siktar på att komma ut på tävlingsbanorna inom de närmaste veckorna. Lever på att skriva – skriver för att leva. 

Framför kameran på jobbet

Hoppsan – igår gjorde jag debut som tv-reporter. Ja, framför kameran alltså. Har ju gjort några tv-intervjuer tidigare men aldrig behövt synas sjäkv i rutan. Nyfiken?

Här hittar ni webb-tv inslaget! Det var faktiskt riktigt roligt! Trodde först att fotografen skämtade när han sa att jag skulle gå och ställa mig i folkmassan och göra en ståa men han menade allvar så det var bara att köra. Tycker nog att jag satte den rätt bra på bara ett försök!

Plötsligt får jag jobba heltid!

Helt galet egentligen… skickade ett mail till personalassistenten och frågade om min tidrapport. Får svar att hon hjälper mig med den och så frågan ”vill du jobba heltid 1/2-31/8?”. Inte vad jag hade förväntat mig en söndagkväll men vilken positiv överraskning! Jag har ju gått på kontrakt månad för månad med varierande procent sedan i september. Nu vet jag plötsligt vaf jag ska göra i sju månader framåt. Grymt bra!

Vilse i pannkakan- lokalreporter

Jag jobbar alltså ute i länet nu ett tag på syd-redaktionen. Att vara lokalreporter är lite annorlunda än att jobba inne på centralredaktionen. Dels fotar vi allt själva, vilket innebär att vi också kör själva (inne i Örebro är det mer regel än undantag att fotografen kör när vi ska ut på jobb) vilket innebär att Evelina åker vilse lite nu och då. Igår var nog höjdpunkten. Kall (snart varm och överhettad eftersom att jag inte riktigt kan reglagen på bilen haha), stressad och extremt kissnödig snurrade jag runt, runt och blev bara senare och senare. Snö överallt och okänd terräng. 40 minuter senare hittade jag äntligen min destination! Usch, det var ingen kul upplevelse men det löste sig ju. Och jag fick en väldigt fin bild på köpet, eller vad säger ni?

Långläsning- reportage om hästtjejer

I stallet är åldern bara en siffra. Här är det enda som betyder något det brinnande intresset för hästarna, viljan att kämpa och att sätta hästen före allt. Agnes, Pim, Jennifer och Ellen har alla en viktig sak gemensam – de är hästtjejer.

Så börjar mitt reportage om hästtjejer som ni kan läsa här.

Så här ser första uppslaget ut. Och här kan ni läsa lite mer om vägen från idé till reportage. Trevlig läsning!

Från idé till repotage – hästtjejer

Timmar av intervjuer i kalla stall, intensivt skrivande och 11 700+ tecken senare gick hästtjejs-reportaget äntligen i tidningen i dag. Idén kläcktes en helg för flera veckor sedan när Veronika (som fotograferat det här jobbet + gjort webb-tv) och jag satt i bilen på väg ut på ett jobb. Vi ville båda göra något större och Veronika vet att jag är hästtjej så hon föreslog att vi skulle titta närmare på vad det innebär att vara just hästtjej. Det är ju en egen livsstil och en egen värld i sig.

All cred till Veronika som, när jag var ledig ett par dagar, lyckades sälja in idén till vår fotochef som därefter fick våran featurechef med på skutan. Fyra sidor, två uppslag, fick vi med deadline knappa två veckor senare. Det var bara att börja messa och ringa för att få ihop tjejerna – jag hade ett visst gäng i åtanke när vi pratade om det här jobbet för första gången. Jag ville ha ett kompisgäng för att på så sätt även kunna spegla sammanhållningen och vänskapen som kan bildas kring hästintresset. Åtskilliga facebook-meddelanden senare, en mängd telefonsamtal och lite strul så åkte vi ut till stall Hultet för att träffa tjejerna. Det kändes lite konstigt att först åka till båda mina stall, som privatperson och rida, för att sen åka hem och duscha och byta om till vanliga kläder bara för att åka till ett stall. Men sånt är mitt jobb och jag är grymt glad över att jag fick möjligheten att göra det här reportaget! Har fått så grymt bra feedback från läsare och det har varit så himla kul att få skriva om något som ligger mig så varmt om hjärtat!

På första bilden ser ni utskrifterna av en bit av texten (den är några sidor längre) och bilderna i svartvitt. Så här blev resultatet i tidningen:

Tyvärr är texten lite för liten för att ni ska kunna läsa den – får se om jag kan fixa den biten lite längre fram!

Och här hittar ni webb-tv klippet om ni vill titta på det! Har jag nämnt att jag har världens bästa jobb?

När saker aldrig går enligt planerna..

I går hade jag ställt klockan tiiidigt för att hinna åka och rida innan jobbet. vaknade dock och kände mig som en urvriden disktrasa och bestämde mig för att stanna i sängen för att kanske må lite bättre tills det var dags att vara på jobbet. Jag gillar verkligen inte att avboka ridning men vissa dagar är det bara att inse att man inte är wonderwoman och kanske inte orkar allt man tänkt göra.

Det blev en bra dag på jobbet i alla fall – jag och Veronika fick åka på Hästens dag och hänga med ponnisar av varierande storlek och kulör. Sånt gillar vi! I dag var det dags för nya tag – börjar ju inte jobba förrän kl 14 så då hinner jag ju lugnt rida innan jobbet. Men det ville sig inte riktigt.

Pärlan, denna fantastiska skapelse till bil. Det började så fint med att låset fryst så att jag knappt tog mig in i bilen. Efter det visade det sig att rattlåset hängt sig… det gick inte att vrida om nyckeln i tändningen och ratten gick inte att rubba hur mycket jag än försökte. Tänk,  jag trodde faktiskt att vi skulle slippa problem i år, nu när Pärlan fått ny generator. Men det ska visst alltid vara någonting hela tiden…