Kyligt värre

Men hallå, varför ska det bli kallt, halt och knöligt igen?! Fast det hinner kanske gå över tills ikväll – jobbar ju dag i dag så blir ridning efter jobbet istället. Förhoppningsvis hinner jag ut medan det fortfarande är lite ljust ute. Det blev tyvärr ingen träning i kväll men jag siktar på ridhus till helgen så att vi får rida igenom programmet några gånger. Vill ju inte skämma ut oss totalt i debuten men får erkänna att vi inte är så förberedda som jag hade önskat meeen vi måste ju börja någonstans.

image

Superpepp på att komma ut på tävlingsbanorna – nu hoppas jag bara få lite längre schema på jobbet så att vi kan anmäla oss till lite fler starter!

Lite överskottsenergi

Hej hopp, det blev inget ridhus imorse – jag lyckades inte starta Niklas högtenologiska bil (lite pinsamt men så var det). Så jag mockade medan Helios käkade frukosthö (läs: medan Helios höll på att slå sönder stallet för att han ville ut) sen gav vi oss ut på en runda. Det var riktigt varmt och trevligt ute med bra underlag så jag passade på att trava av honom lite. När det var dags för galopp så gick det lugnt och sansat – första försöket. Sen vettetusan om herr Helios inte fick totalt hjärnsläpp för hej vad det gick och det var inte enligt planerna. Men när jag väl fick hejd på hans lilla framfart kan jag säga att det var en grymt nöjd liten häst. Men, men så går det när kusen fått vila lite mer än han mår bra av. Får se om det blir Maja träning på torsdag, då lär han få jobba av sig lite energi i alla fall.

image

En bild som fångat Helios personlighet rätt så bra!

Som hemma!

Åh, gud vad fint det var att få sitta i sadeln igen! Helios var lite spänd och laddad efter vilan men skötte sig faktiskt över förväntan! Visst att det kändes som att han skulle kunna dundra iväg vilken sekund som helst men det gjorde han ju inte så det är ju något att vara nöjd över. Det fick bli en lång bit skritt innan han fick trava av sig lite energi en bit. I morgon kör vi ute igen och på tisdag får det bli en sväng til ridhuset. Tävlingsdebuten kryper obarmhärtigt närmre och nu missade vi ett par träningstillfällen den här veckan så det är bara att trimma vidare!

image

Vem är den här tjejen egentligen?

Nej men jag är väl bara jag helt enkelt. Jag har bloggat i en herransmassa år på lite olika portaler – nu senast på nouw. Hoppas så klart att kunna importera mina gamla inlägg därifrån (det är några år av blogginlägg vi snackar om där) men vi får se vad bloggportals wizzen Linnea kan göra där. Det är inga små krav jag ställer på en bloggportal direkt men har bloggat så länge och vet vad jag vill ha.

FB_IMG_1457028771308

Jag och Helios som är en sexårig lippizaner/appaloosa korsning – han får en egen presentation i ett inlägg sen ska ni se.
FB_IMG_1457028749260

Jag och Cariño – den oförskämt tjusiga hästen som dominerar min header. Åttaårig warlander (korsning frieser/pre).

FB_IMG_1457028739347

Och jag själv då. 33-årig journalist med ett stort intresse för hästar och ridsport. Tränar både hoppning och dressyr och siktar på att komma ut på tävlingsbanorna inom de närmaste veckorna. Lever på att skriva – skriver för att leva. 

Du får den häst du förtjänar

Jag vet att jag någon gång läst ett så klockrent citat om hästar … det har nått att göra med att vi, människor/ryttare, får den häst vi förtjänar. I alla fall så läste jag ett lite längre blogginlägg igår om ungefär det ämnet. Inlägget handlade om hur vi människor påverkar våra hästar. Är vi stressade blir hästarna stressade. Och då blir hästen ännu mer stressad om du som ryttare blir irriterad över att hästen inte står still när du faktiskt har bråttom. 
 Jag minns en dag när jag skulle ut och gå med bästaste Clabbe (gud vad jag saknar den hästen), humöret var inte på topp och det regnade lite smått men jag skulle ut så var det bara. Men vi kom inte så långt, gick väl ett par minuter innan jag vände och knatade hem igen och släppte ut honom i hagen. Jag var så irrriterad och på så dåligt humör – helt orelaterat till Clabbe, det var bara en sån dag – att jag kände att det inte var schysst mot hästen att fortsätta. Egentligen skulle jag nog ha avbrutit mer än ett ridpass i mina dagar nu när jag tänker på saken men det är lätt att vara efterklok. Om vi ryttare inte är med på noterna och är på uselt humör vad ger vi då våra fyrbenta vänner för signaler? Tål att tänkas på.
Sen har vi det där andra märkliga fenomenet, där vi verkligen kan snacka om att få den häst man förtjänar. Garre är ett bra exempel på en riktigt schysst häst som anpassar sig så himla fint efter vem han har på ryggen. Jag vill ha lite fart och fläkt så med mig var han alltid pigg och på hugget men satte jag upp lite mindre säkra ryttare på hans rygg var han stadig som en klippa och lugn som en ko. 
Anna-Tuva, nio år gammal på G som var riden i knappa året, tjejen nådde knappt nedanför kåporna på sadeln och skulle prompt inte ha något spö, han skulle ta galoppen ändå – och det gjorde han. En gentleman mot de som behövde det och lite mer av en utmaning för mig. Precis som C är.
Det tål ju att tänkas på om det är något med mig som gör att jag får dessa utmaningar. Men mer troligt är det att det hänger ihop med att jag bara ridit unghästar de senaste åren. Från Garre som var riktigt grön, till Cariño och Pebban. Har nog aldrig skrivit det rakt ut men i början med C – alltså under de första veckorna – visste jag inte hur jag skulle orka fortsätta ha med honom att göra, han var så himla odräglig. Men det har blivit bättre och bättre bit för bit. Vi har en lång väg att gå innan han beter sig lika bra med mig som med Marie… men så har hon haft honom sedan han var föl också. Och är det inte genom utmaningar som vi växer och utvecklas? Sen är jag ju, som person, en sådan som vill ha en utmaning, som vill ha explosivitet, vilja, energi. Så jag dras nog helt enkelt till den sortens hästar. Vilken är din typ av häst? Och hur är du som person?

Måste ventilera lite

Jag har funderat mycket på livet, hästarna och tillvaron senaste veckan. Jag vill inte ha en massa energistjälande drama i mitt liv – det har jag fått så det räcker och blir över av under åren. Livet är komplicerat nog som det är utan att man ska behöva gå runt och reta sig på illsinnade individer som sprider en massa skit omkring sig. Det är ett medvetet val jag gjort att inte skriva om vad som försigår bakom kulisserna, jag vill inte sänka mig till den nivån men ibland måste man få spy ur sig lite.
Det ska vara kul med hästar och jag har alltid satt hästen i första hand och gjort mitt yttersta, inte bara för att rida på ett vettigt och bra sätt, utan även för att ta hand om de hästar jag haft hand om på bästa möjliga vis. Mina hästägare har alltid varit nöjda och uppskattat den tid och det engagemang jag lagt ned på deras hästar. Som jag nämnt tidigare så är det dags att omprioritera lite – jag har lagt alldeles för mycket tid och energi på Pebban, en häst som ju faktiskt är till salu och kommer att säljas. Jag gillar den lilla hästen skarpt, det är verkligen min typ av häst, men jag vill lägga min tid och mitt engagemang på ett mer långvarigt samarbete. Där jag vet att jag kommer iväg på träningar jag bokat och där jag faktiskt har möjlighet att lägga upp mål tillsammans med min(a) hästägare. Just nu känner jag att 2014 kommer att bli ett riktigt bra hästår.

Lite mer om hästarna

Jag är ju engagerad i en häst eller två…de ni ser mest av här på bloggen är ju Cariño och Pebban men Linus, Dessi och Polly dyker ju upp lite då och då de med. Ska se om jag kan rota fram ovisade bilder på samtliga – jag har ju några stycken.
Om du klickar på bilden så kommer du till en utförligare presentation av varje häst!
Nya bekantskaper båda två. Pebban har jag ridit sedan oktober och Cariño, som jag började rida i augusti, hann jag rida i knappa två månader innan han skadades.
Jennys odjur – två gratishästar och en tävlingshäst. Eller om ni föredrar – en ridtravare, en tävlingstravare och ett litet odjur till ponny!
 Den här bilden på Dessi är från 22 december 2012 när vi precis hämtat hem Jennys lilla julklapp till sig själv.
 Polly looking pro – bild tagen strax innan provstart i juli, innan hon skadade sig.