Det blev ett kort men intensivt pass på Ella i paddocken i dag. Det är, som alltid, tacksamt med uppvärmd och klar häst… bara att hoppa upp och köra på.
Vi provade ett nytt bett i dag eftersom att hon lyssnat lite dåligt på det tjocka tvådelade som vi ridit med hittills. Nu blev det ett lite smalare tredelat bett som hon, om möjligt, lyssnade ännu sämre på. Men så var hon lite i gasen också efter att Susanne galopperat och tagit något skutt. Jag är av åsikten att man ska rida på så snälla bett som möjligt men om hästen inte tar förhållningar och halvhalter så är ett tjockare ”snällare” bett mindre snällt än ett skarpare bett som du inte behöver ta så mycket i.
Så himla snyggt… vi travade över cavalettis, i alla fall den första bommen för den andra hoppade hon över.
Det är en förjäkla trevlig häst att rida och det känns att hon kan en del men även att hon har rätt så mycket egen vilja.
Det här med hoppning … det var visst Ellas grej. Kan ju säga att jag var helt oförberedd när hon drog som en projektil mot hindret och sen satte av i full kareta efter skuttet (och böt galopp för hon råkade landa i fel, kul häst haha). Bilden talar kanske för sig själv, haha.
Jag var inte med där för fem öre men hon skötte det ju fint ändå. Det gick lite bättre andra skuttet för då var jag med i anridningen och lyckades hålla ett någorlunda kontrollerat tempo (men blev ändå hängande i tyglarna över hindret… hann inte fram med händerna).
Det är kanske inte så konstigt att det går i 190 när hon inte är så värst mycket hoppad innan, hon är främst dressyrriden men tycker uppenbarligen att det här med att skutta hinder det är jättekul. Fyra skutt (två för mig och två för Susanne) fick räcka för i dag… ”lilla” damen har några kilo att tappa och muskler att bygga sen får vi satsa på att köra lite galoppbommar och hitta rytmen och tempot i galoppen mot hinder. Blir nog hur bra som helst det här!
Hon ser väl inte så dum ut ändå?
