Åh en sådan dressyrponny (häst)!

Min rumpa kommer veta att den lever i morgon. haha. Vi fick verkligen jobba i kväll, både Pebban och jag – men shit vad nöjd jag är! Erika (Krönert-Kjellson) är verkligen helt toppen att rida för. Det började dock lite sådär när jag 16:58 kikar på listan över vilka som ska rida och ser att mitt namn står på 17:00 (och inte 17:30 som var tiden jag hade fått på mailen) – då var det bara att sadla, springa på dass (måste kissa innan ridning, haha) och hoppa upp.
När Erika hörde om missen så sa hon åt mig att ta det lugnt, hon hade ingen brådska och vi började helt enkelt att jobba i skritten medan jag red fram. Våra 30 minuter förskjöts lite så att vi fick den tid som vi betalade för – sånt uppskattas verkligen!
Vi gjorde just inget avancerat men det vi gjorde skedde metodiskt och pedagogiskt för att Pebban skulle förstå vad det var som förväntades av henne. Hon  ville gärna svänga av in mot mitten, i stället för att hålla volten och lyssna på min innerskänkel, när jag ställde henne innåt.
Det blev lite enklare att få henne att förstå vad som förväntades av henne när jag fick ett spö i handen. Även om hon tog spö på rumpan som framåtdrivande istället för en signal att ta med sig bakbenet i svängen så gjorde hon sitt bästa.
Erika berömde henne mycket för att hon var så cool på en ny plats och att hon verkade ha en bra mentalitet. Hon fick dessutom bra beröm för sin trav när hon längde den lite efter att vi galopperat! Det finns nog en liten fallenhet för dressyrandet där innerst inne.
Jag tror att både Pebban och jag var lika trötta båda två när Erika sa åt mig att länga tyglarna och klappa om henne, haha. Så grymt nöjd – det gav 100 gånger mer att rida 30 minuter för Erika än vad det gjort att sitta själv och harva i ridhuset. Inspirerad som jag blev passade jag på att skriva upp mig på träningar även nästa måndag och måndagen där på.
Film(er) får ni vänta med tills i morgon – mitt internet är så jäkla långsamt och jag måste ta och krypa i säng, klockan ringer 06:00 och jag har en känsla av att jag kommer vakna med en härlig träningsvärk i kroppen! En jäkla massa TACK till världens bästa Jenny som ställde upp som chaufför och fotograf – utan dig hade det inte blivit något så du ska veta att det uppskattas sjukt mycket och kommer att återgälldas vid lämpligt tillfälle!

Vilken sadel?- i morgon är det dags för dressyrträning

Yes, i morgon smäller det. Första dressyrträningen för Erika Krönert Kjellson med Pebban! Den här gången lite senare tid än sist och lite närmre hem – träningen är nämligen i Lindhstallet. Tror att det är nyttigt för både Pebban och mig att rida för Erika nu när vi är igång ordentligt. Har ett litet problem bara, jag vet inte vilken sadel jag ska rida i! Vanligtvis rider jag i Karins hoppsadel, den sadeln och jag kommer bra överens och det fungerar bra att sitta ned i traven i den. Har lånat Jennys syntetsadel, som är en dressyrsadel, några gånger men jag är inte helt nöjd med den. Känns ju ändå som att man kanske ska rida i dressyrsadel om det är dressyrträning men det kanske är bättre att rida i en sadel man trivs med? Båda sadlarna ligger bra på Pebban så hon är inte mycket till hjälp i frågan…
Å andra sidan matchar dressyrsadeln tränset bättre så det kanske är lika bra att ta den. Dagens i-landsproblem? Jag får fundera lite på saken så får vi se vad jag kommer fram till (det är klart att det ska vara matchat..).

Ridfilmer – Pebban

Sådär, nu har jag klippt ihop inte bara film från gårdagens ridning utan även fredagens korta ridhuspass med Pebban. Fortfarande grymt nöjd och peppad att träna på – hon kommer bli skitfin när hon blir lite starkare och mer balanserad i kroppen.
Det övre klippet är alltså från fredagens pass, när jag bara kände på henne lite kort i ridhuset. Kan konstatera att jag måste sluta fippla med tyglarna och inte bry mig om vad hon gör med huvudet eller hur hon går med det – formen kommer bakifrån och Pebban har väldigt lätt att söka sig mot bettet så varför ska jag sitta där och fippla och störa henne för? Dags att tänka om och göra rätt. Det är det som är så himla nyttigt och bra med att se sig själv på film – då kan jag inte blunda för mina olater och brister.
Galoppen var lite sisådär precis i början men efter ett par fattningar rullade hon på fint och som ni ser var kortsidorna inte heller några problem. Som jag skrev igår så kommer vi nog kunna se en klar skillnad i en inte allt för avlägsen framtid. Men nu blir det uteritter ett par dagar innan vi ger oss på ridhuset igen. Varierad träning är den bästa träningen. Åh, vad ridsugen jag blev nu, haha.

Taggad inför morgondagens träning

Tänk att det var tre månader sedan, imorgon, som jag red Cariño för Erika. Och nu är det Pebbans tur! Ska bli himla kul att rida för Erika igen och kanske få en ”aha” stund eller två.
Det var ju mycket som föll på plats när jag red Cariño för henne … och förhoppningsvis får vi snart börja skritta honom uppsuttet så att vi kan påbörja den långsamma vägen tillbaka.
Pebban och Cariño är helt olika typ av häst men ändå passar de båda så väl in i ramen för vad jag tycker är en trevlig, kul häst att rida. De har båda en hel del energi och arbetsvilja samtidigt som de har egen vilja och personlighet. Och imorgon är det alltså Pebbans tur att få agera dressyrhäst.
Fina lilla röda.

Markservice & film från träningen

Lite film från morgonens övningar då:
Hade sån tur att jag fick med mig Jenny imorse. Hon är inte bara bra med kameran utan även suverän på det här med markservice…
Medan piloten sprang på toa (det är guld med ett stall med toalett för det officiella ”före-ridning-kissandet” haha) justerade Jenny styrenheten… och efter ridpasset flätade hon Souris svans igen (himla tur för jag är inte särskilt haj på sånt…) innan han fick gå ut i det härliga höstvädret. Uppskattar verkligen att ha en liksinnad som är precis lika insnöad och nördig som mig och tycker det är helt ok att stiga upp tidigt för att kolla när jag svettas (Jenny är nog lite sadistiskt lagd ändå…).

fotat dressyrponnyn

Jag spyr lite på det här med att fota i ridhus. Det enda ridhuset där jag lyckats fota skarpa fina bilder är Lindhstallets. Idag var det dags för Lina att rida dressyrlektion på Souri för Daniel Forsback i Yxta stallets ridhus. Och det var alltså dit jag begav mig efter min och Pebbans ridtur.
Min kamera var inte på bästa humör men det är svårt att fota i ridhus … ljuset spelar så himla stor roll för att det ska bli bra. Är i alla fall glad att jag lyckades få några bilder som inte bara var sudd…
Det är så himla nyttigt att titta på när andra rider lektion – särskilt när de gör det på en häst som jag är med och rider.
Mycket nyttigt att få uppslag till övningar att jobba på när jag ska rida i ridhuset men även att se hur Lina rider och feedbacken hon får från tränaren. Tycker att de gjorde ett bra jobb även om Souri körde soppatorsk mot slutet. Det har varit mycket nu för honom med flytt och i morse släpptes han ihop med nya hagkompisen och de hade visst busat och levt om och varit glada.
Självklart skulle han nödvändigtvis vifta med örat så att ena blev suddigt…
På måndag är det min tur. Då blir det bara ett kort pass i ridhuset innan vi ger oss ut på upptäcksfärd i omgivningarna. Lite spännande att utforska nya miljöer…förhoppningsvis finns det hyffsat bra ridvägar runt ikring!