För två år sedan i dag

Nu för tiden är Pebban ridskolehäst och kallas för Pippi (av någon outgrundlig anledning). Pebs var fyra när jag började rida henne… det var första gången Cariño stod konvalescent. Red väl den lilla röda i ett halvår ungefär innan hon såldes (kan ju medge att jag var lite sugen på att köpa henne själv, på ett plan var hon just en sån häst jag vill ha men samtidigt var hon för liten och det fanns frågetecken kring framtida hållbarhet). Pebban är ett paintsto med mycket humör – vi hade väldigt kul ihop den lilla hästen och jag. Som ni kanske vet vid det här laget så är jag lite svag för röda hästar!

Bästa lillasyster tog den här bilden efter att vi hade varit ute på en långtur i sällskap med Jenny och mini (det var på den tiden Jenny ägde en väldigt liten ponny), just i dag för två år sedan. Får tacka Facebook som samlar minnen åt mig. Vissa vill man kankse glömma men det här bär jag med mig med glädje.

Barbacka i isande vindar

Termobyxor på i morse och termotäcke på Helios sen gav vi oss ut i de isande vindarna. Så trist att det var tvunget att frysa på igen, nu är vägarna alldeles för hårda! Blev en timme i skritt, några korta bitar trav men sen jobbade jag mest med halter och ökning i skritten. I morgon ska jag lära mig själv att köra med transport så att vi kan ta oss i väg till ridhuset och få lite konstruktiv ridning i kroppen. Nu tror jag att jag kan nya LB:2 så måste testa att rida igenom programmet och se hur det känns. Fast först blir det nog att galoppera av den lilla ligisten lite så att han kan fokusera på att jobba sen.

Äntligen har jag hittat mina långa ben!

Det går nog inte att förstå känslan om man inte kämpat med samma sak själv men nu har jag äntligen fått loss och ner benen! Kände det redan i ridhuset igår, hur trampet i stigbyglarna blev stadigare samtidigt som knäna och ljumskarna släppte. Jag har så länge suttit och knipt mig fast i sadeln att det blivit normalläget. Ett läge som jag kämpat så otroligt mycket med att komma bort ifrån. Och så plötsligt bara händer det – stiglädrena känns inte fem mil för långa, knäna kniper inte förtvivlat om hästen och benen känns helt plötsligt jättelånga fast de egentligen inte är längre än vad de alltid har varit. Plötsligt kommer jag ner i sadeln på riktigt. Det började väl egentligen redan i torsdags hos Maja när jag återigen beklagade mig över att jag inte kommer loss i ljumskarna och ner i sadeln ordentligt. Fick tips om en stretchövning som ska hjälpa och här är vi nu. Att det var så enkelt, samtidigt som det var så svårt. Hade med mig känslan hela passet ute i dag, det var inte bara en tillfällighet igår. Det är på riktigt – nu har det släppt och vi kan bara bli bättre tillsammans!

Bortskämd.se

Hur fint är det inte att komma till stallet och hitta hästen färdig och lastad. Var bara att sätta sig i bilen och rulla mot ridhuset där det blev ett svettigt men väldigt bra pass! Finaste killen. Nu är jag så himla pepp och taggad på att komma ut på tävlingsbanorna i vår! Licensen är betalad och jag har fört över lite pengar till TDB så snart är det bara att klicka i anmälningarna så kör vi. Har till och med hunnit plugga lite program i dag …en produktiv dag med andra ord!

Dags att planera vårens starter

Nu drar det ihop sig… så imorgon efter ridhuset med Linda och Helios ska jag sätta mig och kika på vårens tävlingar och börja planera lite. En bra början är kanske att piloten lär sig programmen i fråga så jag ska börja kika på den biten också. Har rätt bra minne så är inte så orolig över att hålla reda på programmen. Men jag måste ju så klart titta på dem och rida igenom dem några gånger innan vi ger oss ut. Bra att ha ponnymamman Linda som kan ge mig ett från läktaren perspektiv innan vi ska slipa programmen under Majas stränga ögon. Tror faktiskt att vi har ett vinnande koncept här och ser verkligen fram emot att komma ut på banorna med Helios!

Sjuk tränare= inställd träning

Nähä, det blev ingen träning för den grå stollen och mig i dag. Tränaren gick och blev sjuk och ställde in. Surt med tanke på att hon bara kör varannan lördag och jag jobbar helg nästa tillfälle så jag får snällt vänta en månad innan nästa chans. Men sånt är livet. Vi tar en sväng till ridhuset i stället så är dagen inte helt bortkastad. Det snöar på rätt bra ute nu så Helios får vila lite i dag, det kan göra honom gott. Passade på att ta lite sovmorgon i dag, blir inte så mycket av den varan och jag var bra trött efter veckan som gått! Men nu ska jag förbereda för kvällens tvättid innan jag svidar om till ridkläder och ger mig ut i rusket! Hoppas att ni har en fin lördag där ute!

Snögalopp på pigg häst!

Åh, träningsvärken i morse alltså haha. Men jag kämpade mig upp ur sängens fasta grepp (så varmt och skönt och väldigt lockande att ligga kvar) och åkte till stallet för att rida ut en sväng med Helios. Han var lika pigg som han var igår knasbollen. Blev ingen längre runda utan vi landade på 45 minuter med några trav och galoppsträckor så att vi båda fick bli lite varma i kroppen. Han är så himla fin i traven nu – bra tryck och fin energi utan att flyta iväg. Får se hur det blir i morgon men hoppas på en liten lucka i det dåliga vädret så att vi kommer ut en liten sväng då med. På söndag åker vi till ridhuset – då kanske det blir lite cavalettis om det inte är fullt hus!

Konstruktiv träning med fina Helios

Måste sooova innan jag slocknar där jag sitter. Trött är bara förnamnet – i både huvudet och kroppen. Men vad bra Maja är! Hon plockar verkligen fram det bästa ur en även om vi i dag hade lite knackiga partier så tog vi oss igenom det och slutade på topp. Som det ska vara att träna. Inte så konstigt egentligen att Helios sätter sig lite på tvären nu när vi plötsligt ställer krav på honom efter ett par månaders lallande ute på vägarna. Men det är bara att rida igenom det och kämpa vidare! Lovar att fixa film i morgon eller åtminstone till helgen så ska ni få se oss in action. Var ju ett tag sedan sist!

Bästa ponnymamman både körde, fixade markservice och filmade. Blir lite bortskämd här, haha. Men nu är det sovdags – sista rycket på jobbet imorgon innan helgen men först blir det ett litet pass med Helios så att vi inte blir stela efter kvällens träning. God natt!

Framför kameran på jobbet

Hoppsan – igår gjorde jag debut som tv-reporter. Ja, framför kameran alltså. Har ju gjort några tv-intervjuer tidigare men aldrig behövt synas sjäkv i rutan. Nyfiken?

Här hittar ni webb-tv inslaget! Det var faktiskt riktigt roligt! Trodde först att fotografen skämtade när han sa att jag skulle gå och ställa mig i folkmassan och göra en ståa men han menade allvar så det var bara att köra. Tycker nog att jag satte den rätt bra på bara ett försök!

Vilodagar och taggad på träning

Hej hopp, det blev lite lugnare dagar då kroppen inte känts riktigt på topp. Var till läkare i tisdags och fick tabletter som ska hjälpa mina trillskande bihålor. Tanten på apoteket varnade för att tabletterna förstärker effekten av kaffe ”så undvik koffeinhaltiga drycker annars kan det bli svårt att sova”, dessutom kan man visst bli lite stingslig också. Känns bra. Men blir bihålorna bättre kan jag väl leva med lite udda biverkningar ett tag. I kväll ska jag i alla fall träna dressyr med Helios. Snälla Linda har sett till att longera honom lite så att han fått göra av med lite överskottsenergi i alla fall. Räknar med att han kommer att vara bra pigg i kväll i alla fall! Träningen kommer förmodligen att kännas ordentligt men det ska ju kännas att man lever! Och på lördag testar jag en ny tränare med Cariño – det ser jag fram emot!