Tävlingsdebuten ligger inte många timmar bort!

Imorgon smäller det. Förhoppningsvis inte bokstavligen… Men vips så var tävlingsdebuten här! Från att ha haft all tid i världen till showtime. Lite pirrigt är det allt men nu är det bara att köra!

image

I kväll blev det en liten runda i skymningen och lite skrittjobb på banan innan han fick rasta av sig i lina en sväng. Vill att han ska ha energi imorgon men helst inte så mycket att det kryper i skinnet på honom. En fin balansgång. Pepp, pepp, pepp på morgondagen 😀

I morgon är det jag som är frisk

Bara så att ni vet. Dumma hälsa att sätta ytterligare käppar i hjulet för oss men vi kan ju programmet – både Helios och jag så nu får det gå som det går. Sätter inte ribban onödigt hög även om jag så klart vill att vi gör bra i från oss. Darrig, orkeslös och skakig i kroppen men termometern tycker inte att jag har feber så klockan 7:00 imorgon sitter jag på NA webben igen. Och efter det blir det en liten uteritt med Helios innan jag putsar häst,sadel och träns så att allt är fixat inför lördagen.

Dagen spenderas i sängläge

Ni vet när man går och känner sig lite småkrasslig men det liksom inte bryter ut och man tror att man kanske klarat sig? Det trodde jag tills jag skulle upp i morse. Men tji fick jag. Halvsminkad och i färd med att göra mig redo för jobbet fick jag erkänna för mig själv att jag är både febrig och kraxig.

image

Så jag sover… Så mycket jag bara kan och hoppas att jag är frisk till helgen. För vår tävlingsdebut ska det mycket till för att vi ska missa. Så håll tummarna att det bara är en kort släng av något. Mer än så har jag inte tid med den här veckan!

Barbacka i solnedgången

Det fick bli hälften ridning – hälften promenad i skymnigen i kväll. Upptäckte att träningsvärken var ännu värre när jsg väl satt på hästryggen och tänkte att jag lika gärna kunde gå bredvid Helios när vi kommit ungefär halvvägs på rundan som tog 80 minuter totalt. Han, å andra sidan, var hur pigg som helst och spökade för granntanten som stod och friserade buskar (samma tant som skrämde livet ur honom när hon ramlade med en skottkärra…). Det är inte lätt att vara häst!

image

Det var så himla fint med den nedgående solen när jag kom ut i hagen för att hämta Helios så jag passade på att ta några bilder. I morgon är det Cariños tur att få komma ut och röra på benen så får Helios lite välförtjänt vila. Det kommer väl att straffa sig på torsdag när han är superpigg men även pigga hästar mår bra av en vilodag emellanåt!

Hej träningsvärk!

Uff, haha. I dag känns det att jag lever. Är mör på de mest märkliga ställen men det ska ju kännas att man tränat! I kväll får det bli en lugn uteritt för Helios del och i morgon får han vila så kör vi ett sista ryck i ridhuset på torsdag inför lördagens start.

image

Finaste killen!

Att backa med släp…

Måste bara få skryta lite. Som ni kanske vet har jag precis börjat köra med släp – hade aldrig i mitt liv dragit något efter en bil tills för ett par veckor sedan. Nu har jag gjort fyra utflykter till ridhuset, backat runt stallknuten och vänt på ekipaget. Och nu i kväll slog jag runt på gårdsplan och backade släpet intill stallet (visserligen med lite hjälp av Lindas sambo som kom ut lägligt nog). Det svåraste hittills som jag ser det är att backa rakt bakåt. Att få släpet att svänga är ju inte direkt några konstigheter men att få det att gå rakt bakåt, där snackar vi en utmaning som heter duga. Men skam den som ger sig – det är bara att kämpa på. Man lär sig inget om man inte får prova, göra fel och göra om (Linda, du behöver kanske inte berätta för Niklas att brevlådorna levde farligt i kväll…). Så heja mig! Snart är jag kung på det här! Typ.

image

Lite bilder från instagram – hade inget bättre att illustrera inlägget med och tycker det är trist med inlägg utan bilder. Vad tycker ni?

Darriga ben efter bra dressyrträning

Åh, vad vi fick kämpa i kväll Helios och jag. Erika började med att ta oss igenom bitar av programmet innan vi red igenom hela. Det är ett rätt bra sätt att slipa detaljerna utan att det blir för tjatigt och monotont för hästen. För hur kul är det att gå samma program tio gånger? Börjar man bakifrån och blandar upp bitarna men använder sig av vägarna vet hästen inte vilket moment som kommer här näst. En bra taktik för en smart häst som snabbt lär sig var galoppen ska vara (av någon anledning är det den biten de har lättast för att lära sig, visst är det märkligt?).

image

Himla fin kille – jag ska bara sluta bromsa och släppa fram (och driva, för här får du inget gratis) så att hans fina gångarter får komma till sin rätt! Men nu ska jag och mina darriga ben hoppa in i duschen innan det är dags att sova. Jag tror att både Helios och jag kommer att sova gott i natt!

När en pall fått nog

Lindas pall har tagit några smällar – främst när klumpiga unghästar knatat rakt över den gång på gång… Så den har varit lite vinglig så länge jag har ridit i hennes stall. Saken blev inte bättre av att jag stod och balanserade på den när jag friserade Helios man. Tills jag plötsligt inte balanserade på den och stod på marken.

image

Tur i oturen så landade jag på fötterna och Helios blinkade inte ens. Det var den pallen!

Självständigheten att kunna åka själv

Tidigare har jag varit så beroende av att någon tog sig tid att köra mig och häst till ridhus. Träningar har varit beroende av att hitta en chaufför. Men när Lindas lilla son Elliot bestämde sig för att kika ut tre veckor för tidigt blev jag tvungen att köra själv. Visst att jag, just nu, är beroende av att kunna låna bil eftersom att pärlan inte har fungerande elektronik för släp. Men jag kan dra själv. Och jag kan åka till ridhus och trimma på egen hand. Och snart har jag förhoppningsvis en egen dragbil – då blir friheten ännu större. Men så här långt är jag bara så sjukt glad över att kunna åka till ridhus helt på egen hand. För det är så grymt enkelt. Helios lastar sig själv – jag behöver bara skicka på honom, sätta för bommen, stänga lämeln så är vi klara.

image

Och när jag ridit klart åker utrustningen in i bilen och hästen in i släpet. Guld värt!