#Rideforolivia

Ni har förmodligen redan sett #rideforolivia i era sociala media-flöden, kanske har ni (som jag själv och många jag känner) lagt upp en egen bild under samma hashtag. Det som slog mig när jag först läste vad som hänt var en känsla av sorg. Sorg för att en så ung tjej fått sätta livet till men även för att hennes häst avled på kuppen. Sen tänkte jag att många av oss nog varit nära att möta samma öde, även om vi kanske själva inte insett det för att situationen ordnat upp sig och vi klarat oss oskadda. Det är en medveten risk när man sätter sig i sadeln – hästar är inga dödsmaskiner men en olycka sker på en sekund. För att komma någonstans i den här sporten måste man vara medveten om det samtidigt som man stoppar undar tankarna i bakhuvudet. För tänker du för mycket riskerar rädslan att ta över och paralysera dig. Jag är inte rädd, jag blir sällan rädd när det händer något, men jag är medveten om att jag inte kan kontrollera allt till fullo när jag väl sätter mig i sadeln. Även den mest välskolade häst kan bli rädd och den mest stadiga hästen kan snubbla. Det tar bara en sekund för att allt ska gå åt helvete men ändå tvekar jag inte, vi tvekar inte innan vi sätter oss i sadeln. För trots riskerna så är det värt det för att få göra något jag älskar. Och det finner jag tröst i, att Olivia dog medan hon gjorde något som hon förhoppningsvis älskade.

image

Såhär står det på GCT:s Facebooksida:

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *