Ni har väl inte missat?

Att jag lägger upp bilder och filmsnuttar för glatta livet på instagram? @EVIEASTROM heter jag där! Finns bland annat ett kort litet klipp från gårdagens ridhuspass med Helios. Händer det inte så mycket här på bloggen så brukar det i alla fall komma några bilder om dagen på instagram om ni är nyfikna på vad jag har för mig!

En fin start på veckan!

Jag är ju långt i från morgonpigg men ska det bli något gjort när jag jobbar kväll lär jag ju stiga upp i tid också. Så i morse blev det en sväng till stallet och en timmes uteritt i kyligt men vackert väder. Helios kändes lika pigg och glad som vanligt och verkade uppskatta att få komma ut på tur en sväng trots att det var lite hårt i backen. Så drygt när det fryser på och blir hårt och knöligt ute. Men, men lite blandat underlag ska ju vara bra och han fick galoppera av sig rätt bra i ridhuset igår (man får passa på!). Efter ridningen fixade jag stallet innan jag skyndade hem för att snygga till mig lite innan jobbet. Har en sån där rolig sjudagars arbetsvecka framför mig så jag tar en dag i taget. Målet är i alla fall att rida varje dag men blir vädret för jävligt får jag kanske tänka om lite…

Vips så var den helgen slut…

Om fredagen var hästledig så var gårdagen desto mer hästfylld! Testade ny tränare med Cariño och det kändes kanon. Ser fram emot att träna mer för henne framöver och se hur vi kan utvecklas och samtidigt stärka upp den grå stollen. Efter det bar det av för att motionera Helios lite. Där blev det en uteritt med mycket galopp och i kväll har vi varit i ridhuset en sväng och slipat lite på programmet. Snälla Jenny hängde med och filmade så att jag får se hur vi ser ut! Det är grymt hjälpsamt att få ridningen filmad så att man får se hur det faktiskt ser ut också. Tycker att känslan ofta lurar en lite och att det ofta ser betydligt bättre ut än vad det kanske känns.

Sovmorgon och hästledig dag

Hello friday – halvvägs genom sista jobbkvällen för den här veckan! Och vilken vecka det har varit. Är helt slut så i morse stannade jag i sängen och tog en rejäl sovmorgon innan jobbet. Helios fick lite välförtjänt ledigt och i morgon blir det dressyrträning med den grå innan Helios får komma ut och röra på benen en sväng. På söndag tar vi en sväng till ridhuset för att traggla vidare med programmet. Anmälde oss igår till vår första tävling ihop så nu har jag ett datum att jobba mot. Och… lite shoppande att ta tag i innan det är dags! Ska bli spännande att se hur vi står oss mot konkurrensen. Fast i det här läget är jag nöjd bara vi tar oss igenom programmet utan några större missnöjen.

Lyx enligt en hästnörd

Ja, vad kan bli lyxigare än ett nysladdat ridhus helt för sig själv? Svaret, för många, är nog mycket. Men just i dag kändes det som höjden av lyx att få ha det ljusa, nysladdade ridhuset helt för mig själv. Helios var överladdad – vilket är mer regel än undantag just nu – så jag fick lägga en del tid på att bara jobba bort lite av all energi. Lyckades dock bara lite halvdant så när jag gav mig på att rida igenom nya LB:2 så gick det lite så där. Fel galopp första fattningen och volterna i traven blev väl inte helt lyckade. Efter en skrittpaus och lite galoppjobb till gav vi det ännu ett försök – då lyckades vi med bedriften att få galopp redan vid inridningen och sen blev det mer av den varan i första travvolten. Men det är bra att det finns lite energi att jobba med! Nu ska jag bara lyckas omvandla den till något konstruktivt också. Vägarna i programmet sitter i alla fall, resten kommer bara vi får putsa lite till! Vi har ju inte varit igång ”på riktigt” så länge än så nu får det bli lite fler ridhuspass så att vi kan slipa på både traven och galoppen.

Första gången med släp efter bilen!

I dag har jag kört släp för första gången i mitt 33-åriga liv, tjoho! Och det gick helt utan problem! Både Helios och jag överlevde detta äventyr – tror till och med att han tyckte att det var helt ok att åka med mig bakom ratten. Det var ju egentligen inte svårt alls – lite mer att tänka på så klart, för att det ska bli en behaglig resa för den fyrbenta passageraren där bak. Men egentligen inga större konstigheter. Vilken frihet att kunna åka själv!

Mensmonstret är och hälsar på

Hej vilket humör man kan få bara så där. Nåja, det hänger väl ihop med den molande värken i magen och kanske lite med Rinexin tabletterna jag äter som kan påverka humöret… Helios höll på att riva stallet i morse när jag släppte ut de andra hästarna. Kände redan där och då att det inte var lönt att försöka rida så han fick rasta av sig lite på lina innan jag släppte ut honom till de andra två och fixade stallet. Man ska inte bråka i onödan och imorgon mår jag bättre, det brukar jag alltid göra (är värst typ första och andra dagen och i dag är dag två).

När stallet var fixat och klart gav jag mig på dagens stora utmaning – att vända bilen (med påkopplad transport) åt rätt håll. Har aldrig kört transport tidigare och även om den var påkopplad på bilen så stod den parkerad så att jag var tvungen att backa och greja för att få runt ekipaget. Det tog bara en kvart men nu står det åt rätt håll så det är bara att lasta och åka imorgon!

Bilen stod alltså med huven mot den bortre röda byggnaden innan jag lyckades flytta på den. Nu jäklar ska Evelina lära sig själv att köra transport!

För två år sedan i dag

Nu för tiden är Pebban ridskolehäst och kallas för Pippi (av någon outgrundlig anledning). Pebs var fyra när jag började rida henne… det var första gången Cariño stod konvalescent. Red väl den lilla röda i ett halvår ungefär innan hon såldes (kan ju medge att jag var lite sugen på att köpa henne själv, på ett plan var hon just en sån häst jag vill ha men samtidigt var hon för liten och det fanns frågetecken kring framtida hållbarhet). Pebban är ett paintsto med mycket humör – vi hade väldigt kul ihop den lilla hästen och jag. Som ni kanske vet vid det här laget så är jag lite svag för röda hästar!

Bästa lillasyster tog den här bilden efter att vi hade varit ute på en långtur i sällskap med Jenny och mini (det var på den tiden Jenny ägde en väldigt liten ponny), just i dag för två år sedan. Får tacka Facebook som samlar minnen åt mig. Vissa vill man kankse glömma men det här bär jag med mig med glädje.

Barbacka i isande vindar

Termobyxor på i morse och termotäcke på Helios sen gav vi oss ut i de isande vindarna. Så trist att det var tvunget att frysa på igen, nu är vägarna alldeles för hårda! Blev en timme i skritt, några korta bitar trav men sen jobbade jag mest med halter och ökning i skritten. I morgon ska jag lära mig själv att köra med transport så att vi kan ta oss i väg till ridhuset och få lite konstruktiv ridning i kroppen. Nu tror jag att jag kan nya LB:2 så måste testa att rida igenom programmet och se hur det känns. Fast först blir det nog att galoppera av den lilla ligisten lite så att han kan fokusera på att jobba sen.

Äntligen har jag hittat mina långa ben!

Det går nog inte att förstå känslan om man inte kämpat med samma sak själv men nu har jag äntligen fått loss och ner benen! Kände det redan i ridhuset igår, hur trampet i stigbyglarna blev stadigare samtidigt som knäna och ljumskarna släppte. Jag har så länge suttit och knipt mig fast i sadeln att det blivit normalläget. Ett läge som jag kämpat så otroligt mycket med att komma bort ifrån. Och så plötsligt bara händer det – stiglädrena känns inte fem mil för långa, knäna kniper inte förtvivlat om hästen och benen känns helt plötsligt jättelånga fast de egentligen inte är längre än vad de alltid har varit. Plötsligt kommer jag ner i sadeln på riktigt. Det började väl egentligen redan i torsdags hos Maja när jag återigen beklagade mig över att jag inte kommer loss i ljumskarna och ner i sadeln ordentligt. Fick tips om en stretchövning som ska hjälpa och här är vi nu. Att det var så enkelt, samtidigt som det var så svårt. Hade med mig känslan hela passet ute i dag, det var inte bara en tillfällighet igår. Det är på riktigt – nu har det släppt och vi kan bara bli bättre tillsammans!