Bróddar på… igen

Skitvinter så här långt! Nu har det kommit snö två gånger… första gången var allt borta på två dagar sen gick det en vecka och vips är det snö och is överallt igen. Så det var bara att brodda på igen idag. Herr grå var lite i gasen i dag men skötte sig fint! Innan ridturen fixade vi lite julbilder, stollen och jag – självutlösare på kameran är fina grejer! Bildbevis kommer i morgon om jag hinner! En härlig solig dag blev det i alla fall. I morgon rider jag både Helios och Cariño innan jag rycker in och jobbar några timmar på kvällen.

Fint banpass och genombrott

Igår blev det en liten uteritt för Helios igen innan vi körde ett pass på banan. Jobbade lite fattningar från skritt efter uppvärmningen och sen tragglade vi vidare med den nedsuttna traven och för en gångs skull så kände jag att jag faktiskt kunde sitta ner som jag ska! Det är märkligt men jag har inga problem att sitta i traven på Cariño, Gustav, Elit eller andra hästar men på Helios är det skitsvårt. Men vi håller ju fortfarande på att rida ihop oss – på ett plan. Men nu kanske det börjar släppa med nedsittningen! Jag hoppas det i alla fall!

 

Banjobb i snålblåst och regn

Vi gjorde det! Och vi överlevde. Ja, alltså… red på banan igår vädret till trots. Det började så klart att regna precis när jag skulle rida men det var ju bara att bita ihop och köra. Värmde upp en sväng ute och Helios passade på att kolla om jag var vaken där i sadeln… galopperadd i motvind och satt och svor över att regnet kändes som småspik i ansiktet på mig när Helios plötsligt stack. Han har lagt i överväxeln några gånger tidigare när vi galopperat ute men han har aldrig dragit så där förut. Fort gick det och när jag tog tag i honom slängde han upp huvudet och fortsatte i samma rasande tempo rätt ut på den plöjda åker. Trodde fan att vi skulle välta där ett tag men han höll sig på fötter och jag fick stopp på honom. Det var bara att vända och upp på vägen för en galopp till. En väldigt kontrollerad galopp ska jag be att få meddela. Det är kul med hästar! Men skorna överlevde det lilla äventyret och både Helios och jag klarade oss med livet i behåll så ingen större fara. Det blev ett helt ok pass på banan efter det – nötte vidare med nedsittningen i traven och lite förflyttningar. Fin kille!

Uteritt i friska höstvindar

I dag åkte huvan på – hade en vag liten förhoppning om att den skulle hindra lite av blåsten från att sippra in genom Helios öron. Stormvindar tenderar ju att spöka lite med huvudet på hästarna. Så huva på och och ut i vindarna. Jäklar vad det blåste men vi var ute i en 80 minuter och Helios fick galoppera av sig lite överskottsenergi – pigg och glad liten häst! I morgon tänkte jag försöka rida lite på bana. Det ska visserligen regna men å andra sidan är det ju lika tråkigt att rida ut som det är att rida på banan i regn och vi måste ju trimma lite också. Dessutom har han ju fått springa av sig i dag så lika bra att passa på att köra på banan! Sådär, nu har jag nästan övertygat mig själv. Regn är det värsta jag vet, punkt. Men att rida är ju det bästa jag vet så lite regn överlever jag – så klart! Trevlig helg hörrni!

Högst levande men trött!

Hoppsan vad tiden går fort! Har inte haft tid eller energi till att blogga senaste dagarna. Ska försöka bättra mig, jag lovar – för jag har mycket att blogga om, som vanligt! I dag red jag Cariño innan jobbet, fin kille men lite disträ och seg i början. Tyckte mest han gick och såsade och tittade på allt och ingenting. Men andra traven vaknade han plötsligt till liv och sträckte ut riktigt fint! Han har ju alltid behövt rätt lång uppvärmning innan han kommer igång så det är väl samma sak när man rider ut antar jag. Fint att vara tillbaka i sadeln igen i alla fall – har ridit Cariño två gånger den här veckan och Helios en gång. I morgon är det Helios tur igen!

När saker aldrig går enligt planerna..

I går hade jag ställt klockan tiiidigt för att hinna åka och rida innan jobbet. vaknade dock och kände mig som en urvriden disktrasa och bestämde mig för att stanna i sängen för att kanske må lite bättre tills det var dags att vara på jobbet. Jag gillar verkligen inte att avboka ridning men vissa dagar är det bara att inse att man inte är wonderwoman och kanske inte orkar allt man tänkt göra.

Det blev en bra dag på jobbet i alla fall – jag och Veronika fick åka på Hästens dag och hänga med ponnisar av varierande storlek och kulör. Sånt gillar vi! I dag var det dags för nya tag – börjar ju inte jobba förrän kl 14 så då hinner jag ju lugnt rida innan jobbet. Men det ville sig inte riktigt.

Pärlan, denna fantastiska skapelse till bil. Det började så fint med att låset fryst så att jag knappt tog mig in i bilen. Efter det visade det sig att rattlåset hängt sig… det gick inte att vrida om nyckeln i tändningen och ratten gick inte att rubba hur mycket jag än försökte. Tänk,  jag trodde faktiskt att vi skulle slippa problem i år, nu när Pärlan fått ny generator. Men det ska visst alltid vara någonting hela tiden…

Work hard play hard(er)

Hallå bloggen, nu var vi där (eller här) igen. Arbetsdag ett av åtta på raken. Jobbar fredag-fredag så i dag vill jag slippa TGIF statusar tack. Studsade upp ur sängen i morse morgonpigg som jag ju (INTE) är för att hinna åka och rida. Gick lite sådär med ridningen – när till och med grusvägarna känns hala och snön bara orsakar styltor är det svårt att göra något konstruktivt. Jobbade i alla fall lite sidvärtes i skritten, travade där det gick att trava men höll oss mest till skritt. Får bli broddar på om det ska vara fortsatt kally och halt så hoppas vi att Linda får ordning på transporten snart så att vi kan åka till ridhus och rida lite. Det är kul med vinter ni vet.

Hoppträningen som inte blev av…

I kväll skulle Helios och jag ha ridit vår första hoppträning ihop men så blev det inte. Transportens belysning ville inte alls vara med på noterna och det funkar ju inte att köra utan lysen i mörker och virvlande snö. Vi hade i alla fall förberett oss lite under gårdagen med ett kort pass på banan (red ut först i det fina vädret) där vi skuttade ett kryss några gånger i både trav och galopp och hoppade ett litet rättuppstående ett par gånger. Han hoppar fint lillkillen! Nu taggar ju inför första hoppträningen som får bli om två veckor i stället. Man ska ju skynda långsamt heter det och ibland går saker och ting inte alltid helt enligt planerna men sånt är livet! En liten bild från gårdagen (japp, vi klånkade ner bommarna – det är inte alltid lätt att hålla reda på alla ben när man är unghäst. Tycker sprången var riktigt fina ändå!).