Det är lätt att bli hemmablind

Tur då att bilder sällan ljuger. Herr grå – 8 februari 2014 v/s 14 maj 2015.

Han börjar bli så galet vuxen! Lilla killen. Ska se om jag inte kan hitta lite bättre jämförelse bilder, det här blev bara lite snabbt ihop kastat och på förebilden får man tänka på att han var under igångsättning efter att ha varit konvalescent hela vintern (med promenader visserligen så han stod inte helt stilla men han tappade en del över ryggen den perioden, det var därför vi började med tömkörning innan vi började rida honom igen).

Som ett stort hål i bröstet

Det är konstigt hur mycket man kan sakna en häst… kanske har det att göra med hur han togs i från mig utan att jag fick en chans att säga hejdå. Efter alla våra promenader tillsammans… med förhoppningen att han skulle bli bättre. Men han blev ju inte… han blev aldrig bättre och han har varit borta i snart tre år men jag saknar honom fortfarande.

Bästa Clabbe

När jag lyssnar på den här låten tänker jag alltid på Clabbe och gråter en skvätt… jag kan inte hjälpa det. Han kommer alltid att vara speciell för mig.
 

I bland är det fint att bara rida ut

Startade dagen på absolut bästa sätt – i sadeln på herr grå. Uteritt tillsammans med Jenny och Linus stod på dagens schema och eftersom att vi var ute i god tid fick det bli en lite längre sväng. I skritten jobbade jag med att få Cariño att länga och tänja lite mer på stegen, att ta i mer bakifrån. Det är ju lite lättare att göra ute då de oftast har lite mer bjudning på köpet. Det trixiga är att få honom att länga utan att takta eller försöka trava ifrån jobb men bitvis var han riktigt fin. Totalt 1,5 timmes ridning blev det med mycket trav och två härliga galopper där han tog i fint och galopperade igenom med hela kroppen. I morgon ska han på äventyr till Kvicksund för en checkup hos våran equiterapeuth Monika. Marie brukar åka ungefär en gång i halvåret för en genomgång och det är ju bra även i förebyggande syfte. Det händer mycket i kroppen på honom nu när han blivit så mycket starkare. .

 

Fokus framåt

Har varit och tittat på tävlingar senaste tiden och dessutom suttit i sekretariatet vid klubbens hemmatävlingar och känner att jag börjar få lite bättre koll på programmen men också poängen och procenten. Kan konstatera att vi ändå ligger rätt bra till med Cariño även om både Marie och jag vill rida någon pay & ride till innan vi försöker oss på att starta på riktigt.

Bloggen blir lite lidande…

Vi tränar på för fulla muggar och jag har mängder med bilder och filmer … fullt med inlägg att skriva men så lite tid och energi. Förra veckan låg jag sjuk och sen hann jag ju inte mer än tillbaka till jobbet innan olyckan var framme när jag krockade med en annan cyklist på vägen hem. Red för första gången sedan smällen igår. Gick helt ok att rida men jag kunde inte spänna sadelgjorden själv… axeln skrek i protest så något är ju inte riktigt som det ska där men det går förhoppningsvis över snart. Saknar bloggandet lite och hoppas att jag snart är igång igen – på riktigt. Funderar förövrigt på om jag ska haka på en bussresa till Falsterbo över en dag. Orkar jag? Avresa 03:00 och det lär väl ta en sex timmar dit… det var länge sedan jag var i Falsterbo och det är ju något extra med de stora utomhustävlingarna.

Frontalkrock i cykeltunneln

Har du krockat med en annan cykel nån gång? Lite sen på väg hem från jobbet trampade jag på och rullade fint ner för backen vid polishuset (det är en tunnel där med en skarp sväng) då det plötsligt dyker upp en mötande cyklist på min sida av vägen. Ingenstans att ta vägen – om jag inte ville svänga in i en betongvägg och det gick så sjukt fort att jag bara hann se honom sen låg vi på marken båda två. Pang. Bara så där. Tror jag klarade mig lite bättre än vad han gjorde… eller så är det bara hästtjejen i mig som gjorde att jag var på benen direkt. Drog i huvudet/sidan av ansiktet och det börjar svullna lite men värst är nog mitt högra knä. Envis som jag är cyklade jag resten av biten hem fast knät gjorde ont och inte alls ville. Får se hur det känns när jag vaknar i morgon. Idioten som cyklade på fel sida medgav att det var hans fel och gav mig en kram innan han fortsatte till fots. Gissar att han kommer att hålla sig på rätt sida fortsättningsvis … nu är det bara att hålla tummarna att jag inte hade sönder något. Är trasig nog som jag är redan.

Jäkla skitförkylning

Hemma från jobbet i dag knockad av tidernas förkylning med feber och snörvel så det räcker och blir över. Ytterst dålig timing men vi hade det lite på känn när Marie var krasslig redan i fredags så dagens dressyrträningar ställde vi in. Avbokade hoppningen i morgon också men hoppas så klart vara feberfri så att jag kan både jobba och träna på onsdag. Vi får se när vi kommer dit helt enkelt, blir hemma från jobbet imorgon.

 

 

Lite hagmys med herr grå

 

Passade på att kika in i hagen hos Cariño i kväll och krama lite på honom och ge honom ett äpple (la ett äpple och ett gäng morötter i hans krubba också så att han skulle ha när han kommer in). Tiden går så fort men ändå så långsamt – det är kämpigt att veta att det kommer att dröja månader innan han blir bra igen. Men just nu är huvudsaken ATT han blir bra. Det får ta den tid det tar. Finaste, finaste grå!

En bra start på helgen!

I går kväll tränade jag dressyr för Lollo Åhman i stället för Marie som är sjuk (jag är inte så värst frisk jag heller men verkar ha klarat mig lite lindrigare under än Marie i alla fall). Det var tredje gången jag red för Lollo och jag gillar henne bara mer och mer för varje gång. Precis som Erika plockar hon fram det bästa i oss.

Bilder från första Lolloträningen 17 april. Har tyvärr inga bilder från igår men Marie filmade nästan hela träningen så det kommer lite senare. Vi jobbade mycket med sidorna och balansen, ett ständigt pågående arbete men igår tyckte jag att vi fick några aha-moments där det verkligen lossnade. Skänkelvikningarna blir bara bättre och bättre med mindre och mindre hjälper samtidigt som han slappnar av lite bättre och vilar lite på stegen i stället för att springa i från jobb.

Är nog ändå mest nöjd över galoppen igår – vänsterfattningarna satt varenda gång (det gjorde de hemma också i onsdags) och han var så grymt fin i högern. Nu ska vi bara bli stadigare i formen i samtliga gångarter men det kommer mer och mer det också. Men nu ska jag åka och få bilen lite servad – snart dags för besiktning.