Råkade visst shoppa lite…

Så himla nöjd – kom hem från Hööks med inte bara nya ridskor, två par ridbyxor utan även ett par snygga ridstövlar. Kändes som att det var hög tid att byta ut shortchapsen mot något med lite mer stöd. Lite mindre nöjd är jag med Nouw – senaste inlägget med bilder från hoppträningen (HÄR) syns inte i flödet och det är väldigt tråkigt. Vill ju inte att ni ska missa det när Jenny var med och fotade och allt.

 

Visst kan dressyrhästen hoppa!

Och han gör det med glädje, den grå stollen. Som ni kanske förstår har jag haft fullt upp hela veckan. Jobb 8-17 och direkt till stallet efter det för att fixa, rida, träna, sen hem och äta, duscha, sova och samma sak igen nästa dag. Och vet ni vad? Jag kan inte säga annat än att jag älskar det! Även om jag är lite trött emellanåt så behöver jag bara sätta mig i sadeln för att piggna till. Tränandet ger en sådan energiboost.

Det är svårt att inte piggna till när man sitter i sadeln på den grå.

Det blev lite bensprattel på uppvärmningshindrena, haha. Snyggaste stilen.

Vi red alltså i galopp i en åtta över den blå plankan och det vinröda/vita, supernyttig övning när man sitter på en väldigt taggad häst.

Mia konstaterade att han är väldigt försiktig av sig och att det är bra att vi har magplatta för han drar upp frambenen så pass att han är i plattan vid varje språng nästan (ja inte i början då när han körde bensprattlet).

Han hoppar upp sig trevligt på oxrarna – nu är sprången lite rundare till skillnad från i höstas när han bara sköt rätt upp i luften som en annan raket.

Finaste killen! Så taggad inför tisdagens träning nu.

Lycklig häst

Finns det något roligare än att sitta på en häst som verkligen älskar det den gör? Herr grå bubblade av energi vid gårdagens hoppträning och jag fick jobba för att hålla ihop honom mellan hinderna så att det inte skulle gå snabbare och snabbare.

Det känns i kroppen i dag kan jag säga men det känns så grymt bra! Om ni missade gårdagens inlägg kommer hela bilden här:

Av någon anledning händer det emellanåt att inläggen inte syns i nyhetsflödet här på nouw, lite irriterande och jag vet inte vad det beror på heller… kan i alla fall utlova att det kommer fler bilder lite senare!

Så tacksam för så mycket

Jag har nog världens bästa hästägare, medryttarhäst(ar), stallkompisar & tränare i både hoppningen och dressyren. I kväll svävar jag på moln och peppar inför kommande äventyr. Vilken häst – vilket team vi är och vilket team vi har bakom oss vi två.

Spana in öronen på den grå stollen – han älskar att hoppa och det är det som är det viktiga.

Den där jäkla vänstergaloppen

Gårdagens dressyrtrimmande gick himla fint även om vi stött på lite bakslag när det gäller vänstergaloppen. Ridhuset var tomt – fördelen med att trimma inne när det är strålande solsken och vårväder ute. Hade helst ridit ute men det är lite lättare att rida igenom program om man har en bana med rätt proportioner. Vänsterfattningarna är skitfina när vi får till dem men det är just den lilla detaljen – att få rätt galopp när vi ber om det. Men vi kämpar vidare – vänstern satt nästan till hundra procent så det handlar ju om att balansera och stärka upp honom ytterligare.

Bloggen blir lite lidande…

… när det är vackert väder och fullt ös på jobbet. Har en massa bilder jag inte hunnit ta tag i och filmer att klippa ihop men det kommer ska ni se. I kväll ska vi trimma lite dressyrprogram igen inför söndagens programridning och i morgon är det hoppträning på schemat och på fredag tränar jag dressyr med Elit. Så det är fullt upp som vanligt men jag klagar inte för snart har jag lite semester – Barcelona med lillasystet i fyra dagar sitter inte helt fel!

Det är svettigt att vara dressyrhäst

Det blev en sväng till ridhuset i kväll – trots det vackra vädret. Red igenom LB:2 ett par gånger och filade lite på vägarna under Maries överseende. Kändes inte lika bra som när jag ridit programmet för Erika men vi tog oss igenom momenten och får vi bara rida fram ordentligt så tror jag att det kommer att gå helt ok på söndag.

Kan vi säga att han lastar sig själv nu?

En gång är ingen gång men nu har han gått rakt på utan att knussla säkert 20 gånger och fler av dessa har varit utan hästkompis i släpet. Det känns fortfarande som att vinna på lotto när jag lastar på egenhand utan några problem – det är bara att skicka på honom. Det lönar sig att vara ute och åka regelbundet – herr grå är helt enkelt en van resenär som är nyfiken på att se vad dagen har att erbjuda. Och så har han mognat något enormt mycket senaste året. Vuxna killen!