Har ni tröttnat på Bob än?

Tänk att jag har varit med hamster i en vecka redan. Han blev snabbt en del av mitt kök… ja, kök, för det var där buren hamnade eftersom att hantverkarna målat fönsterlisterna i tisdags så det luktade färg i hela lägenheten. Ville inte gärna börja mitt hamsterägarskap med att förgifta det lilla livet så han fick landa i köket och där står han fortfarande.

Tyvärr ville inte de andra bilderna (alt. datorn som är extremt långsam) samarbeta så ni får nöja er med den här så länge…

Gårdagens dressyrträning känns i kroppen….

Det gick lite sådär att sova i natt, lyckades visst komma åt ljumskarna lite mer än vanligt under gårdagens träning – det känns!

Nöjd kille innan träningen. Uppställningsplatserna var upptagna så Marie improviserade innan hon sprang på dass. Elit är ju inte så himla stor så det går ju bra att parkera honom lite där det finns möjlighet.

Lindhstallets ridhus är ju väldigt rymligt på alla håll och kanter som ni kanske förstår av bilderna. Vi gjorde ungefär samma sak igår som förra veckans träning, mycket fokus på lösgörande och att få koll på sidorna, särskilt högersidan. Vi jobbade en hel del med serpentinbågar – vanliga men också den varianten där bågarna går tillbaka så att det ryms många fler bågar över banan. Den är grymt bra för att dels få ned hastigheten men också för att få koll på den där högersidan och få herr räserarab att slappna av lite. I galoppen jobbade vi med att jag ska slappna av och hitta rytmen (eftersom att lilla herrn är just liten så känns det som att han galopperar superfort vilket gör att jag sitter och bromsar vilket gör galoppen stötig och kantig – jag måste släppa fram honom lite bättre) och inte spänna mig så i benen.

Han var betydligt stadigare i formen i går än förra veckan och låg inte på så galet utan slappnade av lite bättre. Sen kan jag konstatera att jag vilat mig i form för jag red betydligt bättre den här gången jämfört med veckan innan!

Hur stabila hästar har vi inte?

I går var det en vecka sedan olyckan på vägen hem från träning och första gången vi lastade hästarna igen sedan vi lastade om dem i blåljusens sken på motorvägen. En annan har ju blivit lite smått traumatiserad av att det hänt inte bara en utan två gånger och hästar är ju hästar och sådana här händelser kan ju sätta sina spår. Cariño var ju med båda gångerna men går trots det på transporten utan att tveka och stod snällt där bak tills det var dags att lasta ur. Även Elit knatade på snällt när jag ”skickade på” honom på transporten.

Fantastiska hästar, underbara poliser och änglavakt summerar väl den kvällen. Stackars Marie höll så hårt i ratten igår att hon fick kramp i händerna och det gick inte fort förbi platsen där olyckan var framme sist vi passerade. Det sätter sina spår men som tur var förknippar hästarna inte transporter med något dåligt!

Vilken härlig morgon, verkligen

Men, åh. Så steg jag upp fixade i ordning mig skyndade till jobbet och möts av ”Men Evelina, jobbar inte du kväll i dag?” Det var bara att vända och åka hem efter att jag fått ett lite mindre utbrott och fräst ”det hade ju varit bra om någon bekräftat det och ändrat i schemat” haha. Jag har som bekant lite morgonhumör men jag hade dubbelkollat schemat och inte hört ett pip från personalavdelningen så jag antog att jag skulle jobba enligt schemat. Men, men så kan det vara. Självklart fick jag punktering på cykeln också så nu är det bara att se fram emot att gå till och från jobbet i slasket i kväll.

Meeeen – det var i alla fall en fantastisk träning i går (som jag kommer att berätta mer om lite senare) och i morgon stundar ännu en träning med Cariño som gick hur fint som helst med Marie i går.

Att inte låta tröttheten vinna..

Är hemma en snabbis nu mellan jobbet och stallet. La mig på sängen medan plattan i köket blir varm… och kände väl att här skulle jag kunna stanna. Vadå träning? Jag vill sova. Men det går ju inte och jag vet att så snart jag sitter i sadeln piggnar jag till igen. Jag är bara så galet trött just nu. Så jag ska ta och käka min quornburgare och byta om innan jag ger mig ut i råkylan som blir när det är grått, blött och sliskigt där ute. Någonstans på vägen kickar motivationen in – för att träna dressyr kan vara bland det bästa som finns (även om hoppningen smäller snäppet högre). Ha en fin måndagkväll hörni!

Pärlor& bling för hela slanten

Apropå matchning och utrustning – passade på att fota Cariños pannband när jag var ute i stallet igår.

Döskallarna är lite overkill i min värld, jag gillar lite mer stilrent men samtidigt så är det pannbandet grymt snyggt på Cariño (det är en vinst i en bloggtävling så jag köpte det inte själv).

De här pannbanden kommer från samma tillverkare som döskallepannbandet – men här valde jag själv designen. Det med vita pärlor är min favorit av de två! Vilket gillar du bäst?

God morgon måndag!

Vips så var det måndag igen och i kväll är det dags för dressyrträning med Elit. Men först väntar en dag på jobbet – dagens första två timmar försvann innan jag hann blinka, bara att hålla tummarna för att resten av dagen går i samma tempo. Har en del inlägg på gång så håll lite koll på bloggen så kommer det både bilder, film och lite av varje att läsa. Bjuder på en bild på Bob så länge!

Är det vår i luften kanske?

Två hästar ridna och nu sitter jag hemma i fåtöljen och är helt färdig – inte helt oväntat. Herr grå var på tårna i dag… för er som kanske inte visste det så är de här snöklumparna som envist hankar sig kvar längs vägarna och vägrar smälta helt livsfarliga. Men, för att göra saken lite mer intressant finns det en annan sak som är ännu farligare, kan ni gissa vad det är? En liten ledtråd: det som göms i snö kommer upp i tö. Svaret: barmark. Helt totalt livsfarligt och garanterat ett väl kamouflerat hästätande monster.

Som ni kanske kan gissa blev dagens uteritt lite mer spännande än nödvändigt men vi fick i alla fall öva på piruetterna, han sätter under sig himla fint innan han vänder på en femöring!

Finaste killen!