Sötnöten Bob

Hallå eller, nu är jag i Göteborg om allt gått enligt planerna. Tänkte visa lite ovisade bilder på Bob nu när jag har bredband hemma och kan ladda upp sånt utan att fundera på att mitt surf ska ta slut (förstår ni känslan?!).

Bob i sitt hus på samtliga bilder (alltså inte i ett skumbad som vissa trott).

Erkänn att jag är en ganska grym hamsterfotograf?

Ni kan lita på att Bob kommer bli en av historiens mest välfotograferade hamstrar.

Hoppa isfläck med piggelin arab

Free wifi på tåget ftw. Snart framme i Göteborg och det verkar bli en solig dag – härligt. Orkade inte blogga om ridningen igår så tänkte passa på att skriva ett inlägg nu när jag ändå inte kan sova på tåget… Red Elit igår i sällskap med Jenny och Linus. Vi hann ut lagom till skymningen och red runt sjön med en liten galopp upp för backen. Elit laddade rätt bra och gjorde en liten glädjespark innan han kastade sig upp i luften i ett gigantiskt galoppsprång och dundrade i väg. Det är lite bromssträcka på den där lilla när man rider ut. Gårdagens sötaste var väl när jag jobbade på att ta ner honom i trav och han fick syn på en isfläck på marken som han HOPPADE över haha. Kul häst. Men det blev en trevlig uteritt på kanske 40 minuter sen fick Elit ett litet pass på ridplan (han hade lite mer energi än vad han fick utlopp för ute) där jag jobbade honom i trav och galopp en liten sväng. Kändes som ett bra komplement så fick vi båda jobba lite mer ordentligt i några minuter innan vi tog semester för helgen.

Redo för tågresan till Göteborg!

Nu har jag laddat ner samtliga avsnitt av Ridpodden så har jag något att roa mig med på tåget till Göteborg. Men redo… nja, måste fortfarande plocka ihop mitt pick och pack som ska med men det blir ju inte så mycket, åker ju bara över en natt.

Har du lyssnat på Ridpodden och i så fall, vad tyckte du?

#Warlander

Tycker ni, som jag, att den där grå stollen är himla fin? I så fall rekommenderar jag att spana in #warlander på instagram så får ni se bilder på andra hästar av samma sort. För er som inte vet det (många tror att Cariño är en ren PRE) så är Cariño alltså en Warlander – korsning Frieser/PRE och det finns rätt många sådana där ute i världen vad det verkar som.

Harder, better, faster, stronger

Jag har nog väckt lite slumrande muskler den här veckan – om man ska gå på hur det känns i kroppen. Lite starkare, lite bättre. Känns fint! Man måste puscha sig själv lite för att komma någonstans. Det gäller bara att orka – köra, fast man inte tror att man ska klara det. Bit för bit kommer du närmare och närmare målet.

Trimma fina hästar i mörkret

Passade på att rida hemma på ridplan i kväll nu när den äntligen är ridbar igen – guld värt att kunna trimma lite på hemmaplan även om den inte är jättestor. Började med den lilla bruna som var väldigt pigg (för det är han ju aldrig annars…) men ändå lyhörd för hjälperna och jobbade på i en trevlig form merparten av passet. Det var bara efter galoppen som piggheten tog överhanden och huvudet for upp i rymden men då styrde jag bara in på en liten volt så lugnade han genast ner sig igen. Jobbade en hel del galopp i kväll för att hitta rytmen och tempot – nu känner jag verkligen att jag börjar lära känna honom på riktigt och det går bara bättre och bättre för varje gång jag rider honom.

Att det kan vara så mycket jobb att rida en så liten häst! Men kul är det och jag tror nog han uppskattade kvällens pass lika mycket som jag, han är lite av en arbetsmyra. Cariño gick ju dressyrträning i går (känns fortfarande) så för hans del fick det bli en halvtimmes skrittjobb barbacka.

Bjuder på den här extremt osmickrande bilden bara för att den är lite rolig, haha. C kändes rätt pigg men skötte sig fint och kändes väldigt trevlig och lyhörd. Tycker det är kanon att rida lite lättare pass barbacka – dels för balansen men även för att man kommer åt hästen på ett helt annat sätt (sen ska jag erkänna att jag fick kramp i benen men jag tror de var lite slitna från gårdagen helt enkelt).

Det är inte så dumt att få mjuka upp musklerna och kroppen lite dagen efter ett hårdare pass. Nu ska jag slappa i fåtöljen innan jag kryper i säng… lite små trött men grymt nöjd – tänk när det går att rida i dagsljus även kvällstid!

Solen skiner och jag räknar minutrarna…

Dagar som dessa spelar det ingen roll hur bra jobb jag har – jag vill ut i solen och rida, nununu. Men jag får ge mig till tåls en liten stund till och hålla tillgodo med lite mörkerridning. Elit ska få röra lite på sig på ridplan och sen blir det kanske en liten sväng barbacka på Cariño eller kanske lite tömkörning? Det återstår att se. Skyndade ut på lunchen och hämtade ut min router och handlade strö + en hamsterball åt Bob, haha. Nu jäklar ska han få röra på sig.

Hej träningsvärk

Jag brukade tycka att Erika körde skiten ur oss… och det gjorde hon ju också utifrån vår form just då. Meeen…allteftersom att jag och Cariño blir starkare pushar hon hårdare och kräver mer. Samtidigt tar jag hennes ”behöver du vila?” som en utmaning att kämpa lite hårdare snarare än som en ursäkt till att slappa. Även om vi ibland behöver andas lite – både herr grå och jag. I dag känns det i kroppen att vi fick jobba – jag har ont i ljumskarna, magmusklerna och känner mig allmänt mossig i kroppen men det känns grymt bra!

Full av energi efter kvällens träning!

Gud så fint den grå stollen gick i kväll! Det kändes verkligen helt galet bra och jag hoppas att ni kommer att se det på filmen sen också (orkar verkligen inte pilla med den biten just nu tyvärr men ska försöka hinna fixa det innan jag drar till Göteborg på lördag!). Jag kände verkligen att jag red bättre än sist och att jag fick igenom hjälperna och ja, det kändes bara grymt bra helt enkelt. Den här gången galopperade han mig inte ur sadeln och han låg inte heller på som ett ånglok utan höll ett bra tempo utan att för den sakens skull burna järnet.

Gissa om jag kryper i säng med en nöjd känsla i hela kroppen?

Taggar dressyrträning med grå i kväll

Det vore trevligt om jag fick känna mig frisk för en gång skull men det är väl bara att bita ihop och köra. I kväll blir det i alla fall dressyrträning med Cariño – något jag sett fram emot länge nu. Erika kommer plåga livet ur mig och jag kommer att njuta för varje minut. Förhoppningsvis skrämmer det kanske livet ur förkylningen också, eller så blir det sämre. Det återstår att se.