”Ni har tränat på hemläxan ser jag”

Det känns bra – det känns väldigt bra – att komma till en träning och fixa en övning som för bara några veckor sedan inte funkade. Karin var nöjd med galoppjobbet i vänstervarvet i dag, det är jag med. Även om det inte går spikrätt uppåt så går det i alla fall framåt. Det går att se en utveckling och en skillnad från en gång till en annan.
Dagens träning var precis vad jag behövde efter en stressig eftermiddag på jobbet. Stressen följde med till stallet men avtog så snart jag satt i sadeln. Karin smyghöjde lite i dag och plockade upp oss lite högre än vi hoppat på tidigare träningar. Cariño skötte det hela kanon trots att jag fegade ur lite initialt och slutade rida (då tappade han gasen och gick helt enkelt på sidan om hindret så någon regelrätt vägran var det inte fråga om – pilotmiss helt enkelt och Karins kommentar var att jag måste tro lite mer på mig själv så nästa gång red jag på och över kom vi utan några större problem). Film får ni ge er till tåls med tills imorgon- jag är alldeles för trött, mör och seg för att orka fixa med sånt nu. Så himla nöjd med bästa hästen!

Åh. solen!

Genast känner jag mig lite piggare även om mossigheten i huvudet består. På ett plan vore det skönt att bli sjuk på riktigt, att bara få bädda ner sig och strunta i allt i några dagar. Samtidigt så vill jag verkligen inte bli sjuk. Har helt enkelt inte tid med sånt nu när jag jobbar heltid (och lite till) och har träningar inbokade och mål att jobba mot. I hoppningen är tanken att vi ska debutera 90 innan nyår men då vill jag att vi kommer ut på lite fler 80 och går stadigt på den höjden. Inget slarv med vägar och inga tappade ben eller klånkade bommar. Ska det göras ska det göras grundligt. Det vinner vi på i långa loppet även om det så klart vore kul att se hur han tar sig ann lite högre höjder.

Tömkörning i mörker

Det blev en snabbis till stallet efter jobbet i kväll… trött, tröttare, tröttast men fortfarande på benen så jag mockade och fixade innan jag plockade in kusarna och dammade av tömköringsgjorden. Jag har inte tömkört sedan i våras när vi jobbade med att sätta igång Cariño efter konvalescensen. Vet att Marie har kört något pass då och då och det är ju ett himla bra komplement till ridningen.
En bild från i februari i år. Får jag bara någon timme över så lovar jag att ni ska få ett inlägg med jämförelse bilder från då till nu för det är en jäkla skillnad! Det blev inget långt pass i mörkret i dag men han fick röra lite på sig och jag fick väcka lite ringrostiga tömkörnings kunskaper till liv. Han skötte sig himla fint och gick i en trevlig form även om han till en början var lite överilad i traven så samlade han ihop sig mot slutet och trampade på bra. Väldigt lyhörd och uppmärksam på hjälperna och fattade direkt vad det var jag ville. Jag tror nästan att jag får försöka tömköra lite oftare – det är lika nyttigt för mig som det är för hästen!

Att få tag i ytter- hoppfilm

Som vi har kämpat med den där yttersidan i vänstervarvet i både hoppningen och dressyren. Nu äntligen börjar allt slit ge resultat. Det är en kombination av att Cariño blivit starkare men även att vi som sitter i sadeln, både Marie och jag, har blivit starkare. Det är som sagt inte bara att bara … I torsdags hopptränade vi för Mia Carlbäck och det som jag är som allra mest nöjd med från den träningen är hur fint vi klarade av galoppbommarna på volt i vänstervarv. En liten del i det stora hela men ett stort steg i vår utveckling.
Lämnade ljudet på den här gången så är ni intresserade kan ni höra att Mia är på mig om händerna.
Lämnade ett rätt halvdant skutt också – det där jag tydligen ropar ”hopp” men inte trycker av och C trampar om och kommer nära. En himla nyttig träning i alla fall och jag ser fram emot nästa gång som blir om en vecka. Men hoppa får vi göra redan i morgon för då är det träning för Karin på schemat. Efter nästa veckas Mia träning ska C få ett par veckors semester från hoppningen men dressyren filar vi vidare på!

Mossigt i huvudet

Hösten … vacker och färgsprakande … energislukande och utmattande. Går runt som en zombie just nu – alldeles mossig i huvudet. Dags att fylla på med lite d-vitaminer nu när solen lyser med sin frånvaro. Trött.se och den mörka perioden har bara börjat. Skulle lätt kunna sova i en vecka men det går ju inte. Min femdagars vecka blev sexdagars vecka och jag jobbar även lördag. Kanske är lite tur i oturen ändå att jag har fullt upp med jobb och hästarna annars hade det varit lätt att duka under för den ständigt pockande tröttheten. Frukt, grönt och extra vitaminer så håller vi oss flytande. Träningar och träningstävlingar med sikte på att tävla på riktigt är sånt som håller energin uppe.

Att komma till insikt

Innan du kan göra rätt måste du först inse vad det är du gör fel. Låter ju rätt simpelt men det är inte lika enkelt i praktiken. För det första måste man vara öppen för att medge att man kanske gör något fel till att börja med. Därefter måste man kunna analysera vad det beteendet beror på och vad man behöver göra för att det i slutändan ska bli rätt.
 För den oinsatte kan det ju te sig knasigt att det ska vara så svårt att göra rätt men ibland är det just det. Ridsporten är mångfacetterad och ingen är någonsin fullärd men jag tror att ska man utvecklas måste man börja med att erkänna när man själv gör fel. Man måste vara ärlig mot sig själv och hästen. Det är sällan hästens fel och allt som oftast ryttarens att saker och ting inte går enligt planerna. Så kvällens ridhuspass med Cariño och Marie ledde till främst en insikt för min del. Nu är det bara att träna och medvetet arbeta för att göra rätt – jag har en väldigt tydlig markör för om jag gör rätt eller fel i Cariño. Han visar det nämligen väldigt tydligt men det tog en liten stund innan poletten trillade ned och insikten kom att problemet sitter i mig – inte i hästen. Jag visste det redan innerst inne men vi människor är utrustade med något som våra fyrbenta vänner saknar och ibland förblindar egot det sunda förnuftet. För visst rider jag väl ändå bättre än så? Men det gör jag ju inte om jag inte lyssnar på hästen. (Nu låter det här skitdramatiskt och det var inte meningen – C var superduktig i kväll och vi hittade en grym känsla i slutet av passet! Jag är helt slut i hela kroppen efter att ha arbetat som en dåre med sätet så nu kryper jag i säng – godnatt!).

Hoppning eller dressyr vilken är din favorit?

Statistiken fick sig plötsligt ett litet lyft så jag tänkte att det kunde vara trevligt att se vilka ni är som läser mina inlägg (förutom mamma, hästägare och pliktrogna vänner och bekanta dårå). Ska man se till statistiken så kanske man kan anta att ni är ett gäng dressyrnördar eftersom att siffrorna kilade iväg efter söndagens dressyrdebut med fina grå. Men i stället för att jag ska sitta här och gissa och anta saker kan ni väl berätta vem ni är, vilken eran favoritdisciplin är och om ni har en egen blogg? Så kanske jag kan hitta lite nya bloggar att följa också.
Själv får jag medge att jag börjar bli rätt dressyrbiten men måste jag välja så väljer jag hoppningen. Nu har jag en sådan tur att jag inte behöver välja och har möjligheten att träna inom båda disciplinerna och dessutom även kunna sikta mot att tävla med bästa grå framöver.
Det var den lunchrasten. Nu ska jag ta och kila tillbaka till jobbet igen. Kul att du hittade hit – hoppas att du kommer tillbaka!

Lite redigerade bilder

God morgon världen. Jag är inte så pigg som det kanske låter men jag kommer snart igång på riktigt. Ännu en dag på na-webben ligger framför mig och i kväll blir det en sväng till ridhuset med Marie och Cariño. Jag vet precis vad jag ska göra annorlunda i min ridning – nu ska jag bara göra det också.
 Hittade en kul funktion i photoscape igår så här får ni samma bild med lite olika redigeringar.
Den här tyckte jag var lite häftig, vad tycker du?

”Flott häst som för dagen var ngt spänd”

Tänkte att ni skulle få se filmen från gårdagens LC:2 med Cariño. Protokollet speglar känslan jag hade under ritten rätt bra – särskilt observationen ”laddad i galoppen!”. Vi lyckades skrapa ihop 58,2% vilket känns som en helt ok debut och en möjlighet att förbättra oss betydligt till nästa gång. Hade jag bara hållt ut volten i vänstergaloppen så hade han orkat hålla galoppen och vi hade fått bättre poäng på den punkten och sluppit två minuspoäng för att vi bröt av för tidigt (jag gjorde, där och då, bedömningen att det inte var lönt att fatta om galoppen eftersom att han redan var springig som han var).
Taggad dressyrponny.
Marie och jag fick nästan precis samma kommentarer och har analyserat våra ritter på varsitt håll. I morgon slår vi våra kloka huvuden ihop för att se hur vi ska gå vidare och göra bättre i från oss nästa gång.
Jag vet ju att jag måste få ned tempot ytterligare, allt är lite hastigt. Sedan ser ni på fria skritten att han helt plötsligt bara ”vi går åt höger”. Det gjorde ju att vi var lite smått vingliga…
Den här bilden sammanfattar gårdagen rätt bra, haha. Men jag är nöjd. Han var jätteduktig och full av energi trots att det blev en lång dag. Nu ska bara piloten hålla ihop sig själv och kusen och få reda på tempot. Så vi ska träna, träna, träna och skaffa oss rutin. Det här med dressyr är ju riktigt kul när man har en inspirerande och bra tränare!
Erika var på plats igår och hann knappt hoppa ur bilen innan hon började ropa ut instruktioner åt mig på framridningen – det uppskattas när tränaren engagerar sig på sin lediga tid.