Lite hästhoppning är aldrig fel

Ska krysta ut en text (minst sagt) innan jag får gå hem för dagen så passar på att multitaska lite och kolla på uppvärmingsklassen från Longines Global Champions Tour som i helgen befinner sig i Hamburg.
 Rolf-Göran Bengtsson har redan startat med sin första häst men återfinns, tillsammans med ett antal svenskar till, längre ner i startlistan. Klicka på bilden för att komma till live-streamen. Snart är Henrik von Eckerman inne på banan med första hästen.

Det fina med den grå

Nu vet jag att han hoppar – bara jag är med och ramar in så att vi kommer bra på hinder och inte flyter iväg åt sidan. I terrängen i måndags tvekade han inte på något men så red vi inte på de största hindrena heller. Vi måste få upp tempot i grundgaloppen, som Sia sa, innan det är schysst mot honom (och mig) att rida på större hinder. Just i terrängen när det handlar om fasta hinder är det så klart extra viktigt att ha både tempo och tryck i hästen så att den får en ärlig chans att ta sig över på ett vettigt sätt.
Nästa gång är målet att hoppa det här hindret, bland annat (sa att nästa gång vill jag hoppa i alla fall två av de hinder vi stod över i måndags, det känns som ett rimligt mål). Det är inte särskilt högt egentligen men du kommer nedifrån vattnet och hoppar i uppåtlut, dessutom ligger det en liten stock framför som gör att det blir lite bredare så på det här måste du ha bra tryck i galoppen. Något att jobba på under veckorna som kommer helt enkelt så får vi se när vi står där igen hur det känns.
Vår hopptränare Sandra och hennes fina unghäst Monami fixade det utan problem – det är en häftig häst det där.
Ellen och Affe i sitt rätta element! Det är klart att det vore kul att vara på samma nivå men Cariño är fortfarande väldigt grön och vi har en del att jobba med så vi tar det lugnt och metodiskt. Nu ska vi hoppa lite på hemmaplan och jobba ytterligare med gasen och plocka fram några växlar till. Tänk om det var som med bilar? Som brorsans gamla Volvo där överväxeln var en liten knapp…
Vi kämpar på – det märks att han tycker det är kul i terrängen (och hoppningen i övrigt) och bitvis tänder han till riktigt fint men så är det väl också att orken kommer mer och mer allt eftersom och då blir de explosiva bitarna lite längre. Åh, ser redan fram emot nästa pass på Karlslund – men innan dess hinner vi med både en dressyr- och hoppträning och säkert lite fler galoppintervaller.

Vattengympa med den grå- terrängbilder

Kommer nog få dela upp bildskörden från gårdagens terrängträning – Jenny var flitig med kameran och det blev så många fina bilder. Så vi börjar väl från början helt enkelt så får vi se hur långt det tar oss i det här inlägget.
Vi värmde upp över lite småstockar innan det var dags att plaska i första vattnet för dagen.
Cariño (och några fler hästar, bör tilläggas) tyckte det var lite skumt med vattnet till att börja med.
Det var helt ok att stå och smyga bakom de andra hästarna men när de gick…
Stod en skeptisk grå kvar ensam längs med kanten.
Lite unghästaktigt så försökte han sig på att distrahera mig från vattnet genom att ilsket stampa med bakbenen (han är inte överdrivet förtjust i att ha bakbensskydd så nu blir det till att träna på den biten). Vi lättade lite fram och gjorde rätt så snygga kickar bak också, bara för sakens skull.
Väl i vattnet så var det ingen big deal. Hästar alltså – de är för roliga ibland.
Hur fin är han inte?!
Det här var som sagt första vattenhindret/pölen vi var i under träningen och vi både travade, galopperade och hoppade ner i och upp ur det – finns så klart bilder på det med men det tar vi i nästa inlägg! Jag tror hästarna hade lika kul som oss i vattnet när de väl fattade grejen!

Ytterligare ett steg upp på motivationsstegen

Livet, ni vet det som pågår precis just nu när jag skriver de här orden, är riktigt jäkla bra just nu. På jobbfronten, på fritiden, i stallet, i ridningen. Ridningen ja, jag förstår om ni eventuellt icke-hästintresserade läsare kanske tycker att det blir lite mycket av den varan. Själv kan jag helt enkelt inte få nog. Känslan efter gårdagens terräng sitter kvar och jag är grymt peppad på att jobba vidare – inte bara med ridningen utan med mig själv och min form i övrigt. Ridningen blir så mycket roligare när jag känner att jag har orken – både konditions och muskelmässigt.
I brist på annan bild just nu (alla fina terrängbilder ligger hemma på datorn och väntar) gör jag lite reklam för min instagram @evieastrom (klicka på bilden så kommer du till min sida) där du kan hitta en hel del bilder på den grå – men även lite andra hästar, lite katter och lite vardagsbilder av olika slag.

Vatten vatten och ännu mera vatten- grym terrängträning

Åh, vi fick sol, vi slapp regn och kvällens terrängträning gick över förväntan. Vår instruktör, Sia, är så grymt bra och har ett bra öga för vad varje ekipage behöver. Vi stod över några hinder i kväll med målet att ta några av dem kanske nästa träning om si så där tre veckor – det får vi se när vi kommer dit. Fokus nu är en positiv upplevelse för Cariño och att hitta de där extra växlarna så att vi har lite mer fart att jobba med.
Känner att min sits blir bättre och bättre för varje gång jag hoppar – så jäkla skönt. Hade en liten svacka för ett par veckor sedan där jag undrade vad sjutton jag höll på med. Helt plötsligt kunde jag inte rida på ett hinder utan att vara på väg ur sadeln men nu har vi ett antal träningar bakom oss och det känns att vi är på rätt spår. Den mentala spärren börjar släppa lite och sitsen sköter sig nästan per automatik nu. Vi tar det sakta men säkert så hinner både C och jag med. Marie kallar det för självutveckling och det får jag väl hålla med om. Det finns inget att vinna på att vara stolt och just i terrängen blir det rent ut sagt farligt om man tar sig vatten över huvudet (jo, men här skrattade jag alltså åt min egen fyndighet… jag tror att det är dags att hoppa i säng!).
Vi hade något grymt kul i dag och jag lovar att det kommer en jäkla massa fler bilder, film (bara jag lyckas lägga vantarna på dem) och säkert en hel del pladder om hur kul det var och hur duktig Cariño var.
Det här var ett av de hindrena vi inte ens tänkte tanken att rida på med den grå. Det kommer när det kommer – först måste vi få upp tempot och hitta flytet på de lite mindre hindrena. Men nu är det hög tid att sova – i morgon är jag åter på kontoret! Supertack till bästa stallgänget och så klart Jenny som hängde med och fotade!

Dagens roligheter

Frukost i sängen – för att jag kan. Men snart måste jag lägga på ett kol och snygga till mig lite innan jag ska bege mig in till stan för en intervju – tredje frilansgrejen åt Örebroar’n som ska gå i tryck nästa vecka. Efter det mötet blir det kanske en liten sväng på stan innan jag åker mot stallet för att skruva brodd (min rygg gråter redan men bästa hästägaren har pillat ur broddhålen och satt i bomull så jag hoppas att det ska gå smidigt) och snygga till den grå.
Terrängpass nummer två och Jenny hänger med med kameran i högsta hugg. Ska bli himla kul att vara på Karlslund – bara att hoppas att jag slipper bada när det är dags för vattehindret…

Har fortfarande träningsvärk….

Efter fredagens galoppintervaller – tror minsann att vi får lägga in fler sådana pass, nyttigt för både häst och ryttare. Bra också för hästarna att få sträcka ut rakt fram emellan passen på banan. Nu hoppas jag bara att den värsta träningsvärken lägger sig tills i morgon.
Då är det nämligen dags för terrängträning nummer två och den här gången ska vi vara på Örebro Fältrittklubbs bana i Karlslund – ska bli hur kul som helst!
Jag tror nog att vi båda kommer att ha betydligt bättre ork jämfört med sist – vi har ju hunnit med några träningar sedan dess och vi blir bara starkare och starkare. Fast just nu känner jag mig inte så värst stark någonstans så jag ska nog ta och krypa i säng och sova…

Kul att jobba en #valdag

I dag har jag alltså ryckt in lite hastigt och lustigt på NA (vill ni se lite av vad dagen bjudit på så klicka in på na.se) där jag bland annat besökt en vallokal och kollat läget, gjort en telefonintervju med en eldsjäl och botaniserat i grönska. En intressant arbetsdag som gick i ett bra tempo – trevligt att komma in och få hälsa på en lite decimerad redaktion (det är ju alltid färre som jobbar på helgen) så blir inte mötet med resten lika chockartad när jag börjar på riktigt om två veckor. Det är ju alltid så där att hälsar man på 30-40 personer på ett bräde så har, i alla fall jag, glömt namnet på hela bunten när jag presenterad för den sista på listan.
Efter arbetsdagens slut brummade pärlan och jag till Mariebergs skolan där jag röstade mycket snabbt och smidigt. Har du inte röstat än? Vallokalerna är öppna i 30 minuter till …