Hurtiga klubben säger god natt!

Hoppsan – plötsligt var det kväller. Jag hinner inte riktigt med nu för tiden känner jag. I dag har jag tagit mig till stallet med muskelkraft – cykla är bra, på så många plan. Dels för att vi har världens längsta backe till stallet = mycket bra för mitt flås… för att inte nämna att det är lite mjölksyre varning på att trampa sig hela vägen upp. Belöningen blev en 1.5 timmes tur i sadeln på den här herren.
Det är så grymt nyttigt att rida lite olika hästar. Cariño är ju den jag rider som mest så när jag väl sätter mig i sadeln på Linus så känns det ganska konstigt den första lilla biten.
Det tar en liten stund att omprogramera sig. Det är två helt olika typer av hästar även om de har en del gemensamt. I dag red jag rätt mycket utan stigbyglar med fokus på att behålla skänklarna i samma läge som om jag haft stigbyglar. Körde även lite fältsits i skritt ungefär tills dess att mina ben grät. Starkare och starkare är lite av mitt motto nu.
Jenny var väl hurtigast av oss båda, hon både cyklade till stallet (lite kortare sträcka än vad jag har, hon slipper monsterbacken) och promenerade med Polly medan jag red.
Bra grejer. Nu väntar sängen – sov gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *