Tömkört med kapson och kikat hoppträning i kväll

Dagen blev rätt så fin ändå, snön till trots… åkte ut till stallet i Hovsta vid tretiden för att hinna tömköra Cariño en sväng innan jag skulle följa med och spana in Axberg Ryttarteams hoppträning där Affes (Cariños hagkompis) medryttare skulle vara med.
Plockade fram Maries kapson (som visst var i storlek cob och i lite minsta laget) i dag eftersom att jag ville se hur han är att tömköra bettlöst. Vi kan konstatera att han tyckte att det var lite konstigt till att börja med och knappt ville gå fram när jag bad honom gå ut ur stallet (jag gick bakom och höll i tömmarna redan då) men sen släppte det och han knatade på som vanligt.
Han skötte sig himla fint i dag och jag fick lite motion jag med när han fick trava några varv åt vardera håll…inga dumheter annat än att han tillämpar selektiv hörsel… men så är han ju tonåring också så det är kanske inte så oväntat. Efter ett lyckat pass på ridplan tog vi en liten sväng på vägen vid stallet och la några volter, knatade fram och tillbaka – travade lite till (eller joggade i mitt fall) och sen fick det räcka för i dag.
När man har varit duktig – en riktig pärla – så får man äpple. Fast inte om man tigger.
Kan inte vara annat än nöjd med honom i dag. Han är betydligt trevligare på alla sätt och vis nu än vad han var när jag började rida honom i augusti. Och om några månader när vi (ja, han ska det väl vara men jag har lite att jobba på jag med) är fullt igång igen så kommer vi förhoppningsvis kunna haka på hoppgruppen som vi var och tittade på i dag.
Kan glatt erkänna att jag blev trött bara av att titta på dagens träning… det blev några varv på volten över grinden innan de började hoppa övriga hinder. Affe och hennes medryttare skötte sig i alla fall grymt bra och det var en klart skillnad på dem efter att Sandra (som håller träningarna) fått dem att galoppera på i uppvärmningen – kul att se!

Törs man lita på SMHI?

Snö, snö och ännu mera blöt, kall äcklig jäkla snö. Det var inte inkluderat i dagens plan direkt. Men det verkar som att det ska lätta…
Det är ju inte direkt så att det ska bli jättevarmt och strålande sol men blir det bara uppehåll är jag nöjd. Hur ser det ut hos er? Vårsol och kvittrande fåglar eller lika grått och blött och eländigt som vi har det här?

Sårvård och koppelpromenad

Det blev ingen ridning i dag… herr Linus hade trampat av sig ena framskon (som Jenny bankat dit i söndags, det är tacksamt med en häst som har svårt att hålla bakfötterna i från framfötterna… nu blir det boots på) så han fick följa med bort till stallet och sola lite utan täcke medan jag kikade på såren han lyckats skaffa sig på bakbenen.
Tror han tyckte det var rätt skönt att få slippa täcket en liten stund men han var inte imponerad när jag försökte mig på sårtvätt med blöt fetvadd (som så klart bara fastnade i såret) så det slutade med att jag fick ta slangen och spola av det i stället – betydligt mer ok tyckte han. Den absolut inte roligaste delen var att ha på väteperoxid men vi överlevde båda två och Linus fick ett extra äpple.
Sen tog vi en liten promenad och spanade in vad som finns i dungen vid slutet på gräsvägen… svaret? Inte så värst mycket.
Kolla himlen och molnen – så sjukt vackert.
Gräs är gott sa Linus och lyckades lokalisera gröna strån lite här och där. Vi jagade väl gräs (eller ja, Linus jagade gräs och jag tittade på) i en halvtimme eller så innan jag tröttnade på att stå ute i blåsten.
Linus gjorde ett sista desperat försök att hitta lite gräs – i ett dike – innan han gav upp och snällt följde med tillbaka till hagkompisarna. Kul kille det där.

Förbenade sommartid

Sommartid är visserligen bra – om vi hade haft den tiden året runt. De flesta av oss är inte bönder längre och är inte beroende av dagsljus tidiga morgnar … vi har större glädje av det om kvällarna så att folk, som jag, kan utöva sina hobbys i dagsljus efter arbetsdagen är slut. Nåja, det visar sig så klart att jag börjar praktiken på måndag. Värsta tänkbara dagen eftersom att jag redan har svårt för tidiga morgnar och nu blir morgonen ännu tidigare. Hurra för den. Så den här veckan satsar jag på att stiga upp lite tidigare varje dag…och sova lite tidigare också då så klart.
 Nu ska jag åka och umgås lite med den här killen – ha en fin tisdag!

Allt blir så lätt när man gör rätt

Det är ju så självklart…
Jenny skickade ett meddelande i går där hon skrev att hon hoppades att C gått som en klocka på träningen. Mitt svar var att det hade han – när jag red som folk och gjorde som Erika sa. 30 minuter kan vara en galet lång tid…
Får medge att mina skänklar blivit mycket bättre men att koordinationen mellan in- och utsidan är lite si och så.
Har lite att jobba på där så att jag är med på ytter och inte överböjer eller låter honom flyta i väg. Måste även fokusera på att hålla överarmarna mot kroppen och händerna där de ska vara.
Av någon anledning körde det ihop sig på samma ställe under passet, på volt på ena kortsidan envisades mina händer med att flyta ut och plötsligt sneddade C och jag blev frustrerad och sur på mig själv för att jag lät det bli som det blev. Det var när jag glömde bort att rida med sätet och benen… duh. Det redde upp sig när jag lyssnade på Erika och började rida igen.
Det var ju ett tag sedan jag red för instruktör senast… förhoppningsvis blir det lite lättare för mig att ta till mig av snabba instruktioner när jag får börja träna lite mer regelbundet nu. Då kommer dessutom både jag och herr häst att bli starkare i kroppen och orka bättre, för det har ju så klart med orken att göra att det inte alltid blir så bra (det och att hjärnan inte kopplar vad som menas med instruktionerna…det är tur att Erika har så galet bra tålamod och bara upprepar tills poletten trillar ner!).
Cariño är inte den lättaste hästen att rida – det finns en anledning till att Jenny kallar honom ”den överkokta makaronen” han är extremt böjlig vilket så klart gör det väldigt lätt att överböja åt ena eller andra hållet om man inte är med och parerar. Han var skitduktig i går i alla fall. Vi fick till och med prova på första uppsuttna galoppen sedan han friskförklarades…
Här har jag en hel del att jobba med… galoppfattningarna ville sig inte riktigt och av någon anledning viker jag av i överlivet och faller fram samtidigt som jag försöker fatta galopp med hela kroppen, typ. Vi fick till några fattningar i alla fall och på slutet höll han galoppen tills jag bröt av…
Bästaste hästen… det känns i kroppen i dag att vi fick oss en rejäl genomkörare igår. 30 minuter kan som sagt kännas väldigt långa när man verkligen får jobba – men det är så värt det! Ser redan fram emot nästa träning…

De många fördelarna med hemmagym

Min store tjocke far (fast han har minskat lite i midjeomfång på senare år) tycker att det är sjukt att välja att stå på en crosstrainer när man kan gå ut och gå. Han förstår inte det här med kalorier eller förbränning – att det är många gånger mer effektivt att stå och svettas på crosstrainern (om man tar i ordentligt då så klart) än att gå en promenad. Personligen gillar jag det hela med att kunna göra två saker samtidigt – jag tittar på ett avsnitt av en serie eller två samtidigt som jag motionerar.
Och så kan jag ha på mig precis vad jag vill… fast jag får medge att det blev lite extra svettigt med  pyjamasbyxorna i fleece…
Dagsfärska bilder innan ett 45 minuters pass, känns bra i kroppen nu. Crosstrainern ska bytas ut mot min kära följeslagare cykeln så snart vädret stabiliserar sig lite. Att cykla i blåst är bland det värsta jag vet, då står jag hellre inne och svettas.

Ny vecka- nya möjligheter

Startar veckan med en härlig mör känsla i kroppen efter gårdagens träning… det är bra, det ska kännas att man har fått jobba! Väntar fortfarande besked om start för praktik som borde komma nu vilken dag som helst. När det drar igång blir mina vardagar lite annorlunda med jobb måndag-fredag men det finns möjlighet att flexa arbetstiderna lite så det ska inte bli några problem att hinna med hästarna också. Det som är så himla kul är att de jag kommer jobba med också är hästfolk så när vi inte pratar jobb gissar jag att det kommer pratas hästar. Har alltså en grymt bra känsla när det gäller praktiken och tror att det kommer bli en mycket givande tid inte bara för CV:t utan även för mig personligen.
Hästeriet i veckan är inte helt spikat ännu men jag rider Jennys jättehamster en sväng i morgon, på onsdag ska jag nog tömköra Cariño lite och sen hänga med och kolla hoppträningar på Yxta (kommer förhoppningsvis kunna haka på lite träningar med Cariño lite längre fram), på torsdag rider jag Ella och sen en sväng med Cariño och på fredag aktiverar jag herr grå igen. Sen får vi se om jag släpar iväg Jenny till paddocken någon dag eller vad vi kan tänkas hitta på. Jag vet ju vad jag tycker att vi ska göra på söndag men det är upp till henne … I dag ska jag i alla fall fixa med gårdagens bilder och trolla ihop ett längre inlägg om träningen, ställa mig på crosstrainern och svettas och fixa lite pappersarbete. Hur ser din måndag ut?

Kvällens dressyrträning lär kännas i morgon

Det känns i kroppen att jag inte tränat sedan i januari… och den träningen var ju med Pebban som är en helt annan slags häst än Cariño.
Fullständig rapport från dagens träning – tillsammans med en hög med bilder – får vänta tills i morgon… jag är så mör i kroppen och trött att jag nog inte lyckas få ihop något vettigt. Marie tog dessutom en hel drös med bilder som jag måste gå igenom och redigera innan de är redo att visas – ljuset i ridhuset är inte det bästa så får pilla lite med den biten. Är i alla fall väldigt nöjd och glad och tycker mig se att jag gör lite framsteg men där jag gör en sak rätt, som jag tidigare gjort fel, ställer jag till det med något annat i stället, känns det igen?

Måste ha bästa hästägaren?!

Har sagt det förr och kommer säga det igen, Cariños ägare – Marie – är så grymt jäkla bra. Jag har ju varit medryttare på ett antal hästar i mina dagar och stött på både mer och mindre engagerade hästägare… självklart har det varit grymt att ha fått lägga upp till exempel ridning, träning, foder och bestämma om hästen ska klippas/täckas efter eget behag men det har ju aldrig varit min häst på riktigt även om jag ridit några hästar under de premisserna.
Så det är skönt att ha ett medryttarskap där det förs en dialog kring hästen och hans träning… där Marie är delaktig och till och med skjutsar till träning. Och ger upp träningstillfällen där hon själv kunnat rida för att även jag ska få träna – som i dag. Det känns bara så grymt jäkla bra och jag är så glad att få rida hennes fina häst.  ?
Hur har ni andra medryttare där ute i landet? Hoppas att era hästägare är lika grymma! 

I drömmarnas värld

Jag var helt slut i går kväll så det blev inte mer spännande än att jag hoppade i säng innan tio och sov i lite över 12 timmar. Man hinner drömma väldigt mycket på den tiden… bland annat var jag i Ryssland en sväng och klättrade på monument? Det är intressant det där med drömmar. Dagen så här långt har varit lugn och kommer fortsätta på det spåret ett par timmar till innan jag beger mig till Hovsta för att putsa av Cariño inför dagens träning.
Kameran följer med och min intet ont anande hästägare får äran att agera fotograf så ska ni få se lite nytt på oss sedan. En titt på bilderna från träningen i september (precis innan skadan) får mig att inse att det är dags att länga stiglädrena lite… fast nu har vi ju en annan sadel än då så lädrena är inte precis lika i alla fall.