Film på den blivande hopptravaren

Ok, jag erkänner… jag ljög, Jenny behövde varken hota eller slå mig för att få mig att rida hennes häst. Om något är det snarare jag som säger ”du, tänkte du rida eller kan jag sno din häst?”… för jag råkar tro att det kommer bli en grymt fin ridhäst av den här före detta travaren. Det kommer bara krävas lite jobb för att bygga upp honom och få honom rakare. Ungefär 90% av ridningen på Linus just nu bör fokusera på rakriktning, vart han har huvudet är irrelevant bara han trampar på med bakbenen och bjuder på framåt relativt rakt.
De övriga tio procenten bör ägnas åt att ha kul, att latja runt lite och prova på sånt som han inte gjort förut. Som att knata över bommar eller klättra upp för backar och rida slalom runt träd. För just nu är han lite vinglig och obalanserad vilket innebär att han måste få lite bättre koll på sin kropp och det får han bäst genom att röra sig ute i terrängen.
Lite muskler på den här så ska ni få se på grejer. Sen kan vi ju hoppas att han fäller av vinterpälsen snabbare än snabbt för det är så lagom kul med ett lerinpackat förvuxet marsvin när man ska ut på tur…

ofokuserad dromedar med känsla för bommar

Det var lite sisådär med fokuset igår… dels hade vi två galopperande hästar som sällskap i ridhuset och så hade det flyttat in lite nya hinder i form av mycket läskiga lådor som spökade i ett hörn.
Vi fick lägga några minuter på att rida i volter närmare och närmare lådorna i hörnet tills dess att Linus helt släppte dem. Första gången jag red mot dem var han nära på att tvärvända och springa åt andra hållet… det är första gången jag sett (och för den delen känt) honom reagera så starkt på något.
Han tyckte även det var lite jobbigt med de andra hästarna, speciellt när de kom lite nära… då slickade han öronen bakåt och rumpan liksom drog mot dem, fick ta tag i honom och morra lite (då blev han sur haha, men det får han bli). Men när de andra hästarna gick och vi fick ridhuset för oss själva så kunde han slappna av riktigt bra och började fokusera på att jobba.
Han trampade på riktigt bra över bommarna – bara jag var med och klämde i lite själv så att han kom ihåg att han hade bakben också.
Tror till och med att han tyckte att det var lite roligt… plötsligt tog han en liten spontantrav över bommarna. Nyttigt för Linus att lära sig hålla lite koll på benen, särskilt bakkärran, och så stärker det ju upp ryggen lite också – han är ju fortfarande under igångsättning och galoppen ligger lite längre fram i tiden (hoppningen också men snart så!).
Det är lite småkul för Linus har tidigare tyckt att det varit lite läskigt med bommar på marken, men då har det varit enstaka bommar… när det var flera på raken knatade han på utan att tveka. Det är en galet trevlig häst att jobba med, han är så himla fin i munnen och blir bara mer och mer lyhörd för skänklarna och reagerar på mindre och mindre signaler.

80 minuter senare-mosmacka har aldrig smakat bättre

Jag vet att jag måste sluta tjata om hur duktig jag är (tycker jag i alla fall, har väl inte direkt varit lat innan heller men crosstrainern är ett helt nytt moment senaste två veckorna) meeeeen…. 80 minuters svettande, känns förjävla bra alltså. Snart är det dags att damma av stålhästen och susa för musklelkraft mot stallet, i alla fall det ena som bara ligger 9 kilometer bort.
Har mumsat varma mackor med potatismos och ost – om du inte provat det så gör det, grymt gott! – och ska ta mig en välförtjänt dusch nu. Kommer bilder och längre inlägg från gårdagens ridpass lite senare… och kanske någon bild från i söndags, har forfarande ett helt gäng som jag inte visat. Förhoppningsvis har lillasyster med sig kameran så att jag kan få de bilder som, av någon anledning, inte hamnade på min photobucket. Hon tog en hel hög fina bilder på Jenny och Dessi som jag tror att ni kommer gilla!

För ett år sedan var jag nyinflyttad i Bryssel

Och för ett år sedan i dag började jag på Europaparlamentet…
Lite fascinerande, appropå blogginlägget från första mars 2013, den där svensken med samma namn som mig? Det var den enda svenska traineen jag träffade under de där fem månaderna…
Samma datum fick jag även tillgång till min våning som skulle bli mitt hem för de kommande fem månaderna. Efter ett par nätter i ett litet hotellrum i centrala Bryssel var det en lättnad att flytta – även om det visade sig att det gick spårvagnar längst med min gata. Storstadens buller och oväsen var fruktansvärt irriterande under den första tiden men jag vande mig ganska snart och det störande oljudet blev snart bakgrundsljud.
Avenue Victor Jacobs där jag bodde – i området Etterbeek (ett av de bättre områdena och då var ändå mitt första intryck att jag hade hamnat i ett ghetto… haha).
Tänk att det redan har gått ett år sedan det äventyret började…

Evelina bakar-och input output

Startar morgonen med lite bak till eftermiddagens fika, i dag ska vi nämligen fira att farsgubben fyllde 59 i tisdags. Mamma hittade ett recept på cheesecake som hon tyckte verkade trevligt så nu har jag mördat fyra oskyldiga citroner (för en deciliter citronsaft), kokat ett par hundra (alltså, jag räknar ju inte varje litet…) blåbär och är i full färd med att smälta smör.
Det ser väl inte så dumt ut? Bara att hoppas att min ser lika mumsig ut när den är klar, haha.
Det var lite mer jobb än väntat men snart så…
När det här är klart blir det en omgång på crosstrainern (fjärde för den här veckan, sen tror jag det får räcka). Blir inget stall i dag men imorgon tar Pebban och jag en sväng med Jenny och Linus. På tisdag får Pebban nya fötter så efter det kommer det bli lite mer ridning igen… då ska vi ut och galoppera och stärka upp lilla fröken så kanske hon slutar bocka i fattningarna. Men nu måste jag vispa fyllningen och baka klart så jag kan svettas lite innan syskonen dyker upp.