Vårkänslor och räser Linus

Jag tror minsann att herr ridtravare har lite vårkänslor… det spritter i kroppen på honom och han är lite lätt spattig och om sig och kring sig. Det är en fin känsla ändå att sitta på en pigg och glad häst.
Han tyckte nog att jag var bra jobbig första biten av turen när jag ställde krav på att gå rakt och sansat tempo i traven och mer bjudning i skritten. Desto roligare blev det när vi kom fram till sandbanan och det var dags att springa lite på riktigt.
Enligt hästägarens instruktioner (typ: ut och spring med er) skulle Linus få springa fort i dag så vi sprang fort. Vi började i ett friskt tempo där det fortfarande gick att rida lätt, sen ställde jag mig i fältsits och smackade på och Linus? Han travade på snabbare och snabbare tills mina ben blev spagetthi och jag fick tårar i ögonen av vinddraget typ. Skitkul – tyckte både han och jag. Vi avslutade upp för backen där han tog i för kung och fosterland och jag trodde nästan att han skulle rulla över i galopp men så tog backen slut och det var det roliga för i dag.
Skönt att få sträcka ut och springa av sig lite energi ibland – särskilt dagar som dessa när energin nästan rann över, Linus som visst gärna travar men inte gärna ökar tempot i vanliga fall… Han tycker det är grymt jobbigt att trava långsamt och är fortfarande lite vinglig när han travar i ”ridhäst” tempo men det blir ju bättre och bättre. I dag fick han det bästa av två världar – tempoväxlingar och ökningar. Det var ju rätt så soligt och fint ute och Linus, jättehamster som han är, är fortfarande bra luden så han blev genomsvett (jag med för den delen som envisades att rida i min softshell jacka).
Ännu svettigare blev det, för min del i alla fall, när jag hoppade av och gick de sista 20 minutrarna till stallet (vi var ute i cirka 80 minuter totalt)… Linus går allt annat än långsamt haha.
Han är inte heller särskilt pigg på att stå stilla länge nog för att man ska kunna knäppa en bild på honom… ridtravare alltså, haha. Fick lägga en halv evighet på att borsta bort svettet på honom innan jag kunde släppa ut honom i hagen igen… Linus klagade inte för det, han mumsade kraftfoder och hö om vartannat och verkade njuta av livet.
Stålhästen och jag på hemväg – äntligen är det cykelklimat igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *