Underbart- första galoppen ute!

Äntligen är det underbara – soliga och varma – vårvädret tillbaka igen, förhoppningsvis för att stanna! Hade en superhärlig uteritt med Cariño i dag som skötte sig rätt så bra… ett litet missöde i första traven där jag satt och tänkte att ”han brukar ju sköta sig fint i traven” och fokuserade på att tänka på vad Erika sagt om händerna och rakriktning när vi plötsligt far åt höger i full galopp ut på ett lerigt gärde. Hoppsan. Han kom inte så långt innan min hjärna hann i kapp och satte stopp för rycket. Fladdrande plast som hängde i ett staket var visst utlösande faktorn…
Efter den lilla incidenten höll han sig faktiskt i skinnet, trots att någon ambitiös varelse klätt en buske med färglada påskfjädrar (är det inte lite tidigt att påskpynta? appropå det så har jag fortfarande en adventsljusstake i fönstret..).
Piggelina öron på väg ned mot Lången… så galet fint nere vid sjön, speciellt sen när fälten är helt guldfärgade. Efter att vi ridit förbi sommarstugorna nere vid sjön svängde vi upp på galopp-vägen, en traktor/gräsväg med rätt fint upplut som passar väldans bra för en galopp. Kände att han taggade till och ville springa men väntade lite tills han lyssnade fint innan jag la på skänkeln – nemas problemas med galoppfattning under de här förutsättningarna i alla fall. Han galopperade på fint och förvånade mig när han, i stället för att bryta av vid en lerig fläck på vägen, snarare samlade ihop sig och fick en grymt rund och fin galopp – kunde inte ha önskat mig en bättre första galopp ute. Härliga häst, det känns så bra att vi är på gång igen!
Vi tog inte raka vägen hem utan svängde av – under vaga protester, så fort vi var på nya vägen var han pigg och glad igen – så att han skulle få skritta av sig lite och pusta på lång tygel.
Sol, plusgrader och värme + fluffig häst = lätt svettig häst efter dagens pass. Red genom skogen och hoppade av för att gå bredvid sista 10 minutrarna eller så.
Han får bara guldstjärnor av mig i dag (och två äpplen när vi kom tillbaka till stallet) för så här avslappnad och trevlig har nog aldrig varit att gå med tidigare. Jag tog tyglarna längst ut och gick och han följde med som att det var det självklaraste i världen … det enda jag kan anmärka på är att han envisades med att gå bakom mig och jag vill helst ha honom snett bakom i fall att han sprätter till.
Åhh, det är så tråkigt att stå still och posa fint med fin bakgrund att jag bara måste vika bak huvudet och bita i tygeln lite. Vissa olater är svårare än andra att bryta men jag märker verkligen stor skillnad på honom i hanteringen och hur han bara är nu mot tidigare. Lite mognare, lyssnar lite bättre och inte alls lika bänglig.
Förhoppningsvis sköter han sig lika fint även i morgon. Bästa killen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *