Älskade katter märker man 2008-01-31

Åh, såg den här söta bilden på Facebook och kom genast att tänka på mina tre vildkatter som jag var jourhem åt när jag bodde i Göteborg. Hade jag haft utrymme så hade jag varit jourhem åt en hel hög med katter och hade jag haft eget stall hade det förmodligen stått en hög med SHV-hästar där i väntan på permanent hem.
Även om jag är väldigt bestämd med vad jag vill ha för häst när jag köper en framöver så vill jag också kunna hjälpa de som inte har det så lätt i livet. Många hästar där ute skulle få det bättre om deras ägare lät dem vandra vidare snarare än att till varje pris försöka omplacera dem. Men nu är det som det är och det är självklart att det finns många underbara hästar där ute som förtjänar en andra chans. Precis som det finns väldigt många ”oönskade” katter där ute som inte vet vad det innebär att ha en ansvarsfull ägare som ser till att den får mat, vatten, värme och kärlek. Katthemmen svämmar över för att folk inte har vett nog att kastrera sina han- och honkatter. Sist jag hörde hade vi 100 000 hemlösa katter i Sverige. En av dem var Sixten, mina föräldrars katt, som tog saken i egna händer och flyttade in här.
Nu blir det här ett jättelångt inlägg, för jag hittade ett gammalt blogginlägg jag skrev 2008 som jag tänkte dela med mig av…

ÄLSKADE KATTER MÄRKER MAN
2008-01-31

Det finns över 100 000 hemlösa katter i Sverige.
Tre av dessa bor hos mig tills ett lämpligt hem dyker upp. Var är de övriga 99 997 katterna en regnig, stormig dag som denna?
Dash, en av de två kattungarna jag tog hand om efter en TNR insats från Göteborgs Katthem 2007.
På Aftonblaskans site fanns det härom dagen en artikel om hundar som söker hem, omplaceringshundar. Jag öppnade aldrig artikeln utan läste bara länken till den. Det upprörde mig något.
Vi har inte hundar som springer lösa och förvildade på gator, i parker, eller industriområden. En lös hund tas omhand. En omplaceringshund har mat, husrum och får motion – även om den letar nytt hem.

Vad ger hunden så mycket högre värde än en katt? Varför uppmuntra de idioter som inte klarar av att ta sitt ansvar och kastera sin katt genom att köpa en av deras kattungar på nätet? Varför inte stödja seriösa uppfödare – eller ännu hellre, alla dessa överbelamrade katthem som konstant får in nya katter, kattungar – katter som ingen vill ta ansvar för.

Dizzy – den andra kattungen som bodde hos mig.
Det handlar inte längre bara om sommarkatterna. De kattungar som får ett hem i sommarstugan och sedan lämnas vind för våg att klara sig själv när vintern kommer. De stackars kattungarna som svälter och plötsligt förväntas klara av att ta hand om sig själva, när de hela livet tagits om hand av människor.

Det sträcker sig längre än så nu. Alla dessa bortkastade små liv som överlever vintern till trots, som lever ensamma förvildade – eller kanske i flock med andra vilda katter. Allt som oftast är dessa katter okastrerade. Nya kattungar föds och det förvildade, hemlösa, kattbeståndet ökar.

Missy – mamma katt, lite mer svårflörtad än de två yngre eftersom att hon levt som vildkatt hela livet.

Samtidigt hyr kolonilottsföreningar in jägare att skjuta av vildkatter för att de gräver i rabatterna. De jamar under parningstid, ryker ihop och slåss. De existerar. Istället för att gå till roten av problemet skjuts de av. Det om något visar vad en huskatt i Sverige är värd.

Älskade katter märker man – Djurskyddet i Sveriges kampanj 2007, med namninsamling som nådde upp till 109 000 namn. Denna lista lämnades till Jordbruksverket 18 januari med ett krav för obligatorisk märkning och registrering av katt i Sverige. Superbra initiativ, mitt namn finns med på den listan – givetvis.

Genom att införa ett krav av märkning och registrering av alla katter tvingas kattägarna att ta ansvar. En katt med öronmärkning kan alltid spåras och hitta hem om den skulle komma bort. En katt med märkning har högre status, högre värde. Detta är något som visar att katten har ett hem, den hör hemma någonstans och dess människa tar ansvar.

Nu måste det bara till strängare regler om kastrering och preventiva åtgärder när det gäller katter. Okastrerade hankatter borde inte få vara lösgående utomhus. Så enkelt är det. Men givetvis har honkattsägarna ett ansvar de med. Sysslar man inte med kattavel bör man kastera sin katt. Annars finns det p-piller för honkatter, om man nu någon gång skulle önska ta en kull – men dess piller innebär obehagliga risker i mitt tycke. Kastrering är att föredra.

Kravet att märka katter är ett stort steg, det ger mig hopp om framtiden. Men kampen för kattens status i samhället är långt ifrån över. Sluta aldrig kämpa, en katt är också ett liv och de förtjänar det bättre än att kastas bort när de vuxit ifrån det kattunge söta stadiet.

Vill du hjälpa en hemlös katt till ett bättre liv? Kontakta ditt lokala katthem och se vad du kan göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *