Mitt år 2013-0ktober

Oktober – återbesök, konvalescens, började rida Pebban, Linus flyttade in på lösdriften
 Första oktober var det dags för det första mötet med veterinären efter att EQ konstaterat hälta på båda fram. Cariño sprutades i hovleden i båda frambenen och ordinerades boxvila och därefter skrittpromenader vid hand och därefter uppsuttet och återbesök efter tio dagar.
Det hände inte överdrivet mycket oktobers första vecka då jag låg hemma sjuk, passande timing att både häst och jag var nere för räkning.
Dessi fortsatte sin bana på väg mot att bli en riktig lite ridponny.
Jag skrittade Cariño uppsuttet för sista gången på flera månader. Det var dags för återbesök och lite mindre goda nyheter.
Böjprovet på vänster fram visade en betydande skillnad men han reagerade fortfarande kraftigt på höger. Veterinären ville ha hoven och hovleden röntgad. Resultatet var inte helt klart och vi lämnade Equirehab med en eventuell hovbensfraktur hängandes över oss… ytterligare boxvila och sjukhage – och en väldigt lång väntan på att få besked om magnetröntgen.
I samma veva plockade Jenny hem Linus, med lite skräckblandad förtjusning… hästen kom med rykte om att jaga folk ur hagen men har inte varit annat än trevlig (om än påstridig och något närgången i vissa lägen) så här långt.
15:e oktober red jag Pebban för första gången och sedan dess har jag ridit henne 4-5 dagar i veckan. Härliga lilla häst. Det tog inte många gånger innan jag insåg att Pebban skulle bli en riktig favorit.
Och 16:e oktober provred jag Souri efter att hans ägare kontaktat mig på Facebook. Det blev några ridpass på honom under månaden som var.
Cariño tillbringade sina dagar i sin lilla sjukhage – jag fick tillfälle att hälsa på honom när det var dags för hovis att åka ut.
Dessi travade med ryttare på ryggen för första gången.
Och jag flög nästan av Souri när jag hoppade honom lite…
22 oktober var det äntligen dags för magnetröntgen på Mälarkliniken (mer än två timmars resa hemifrån, det blev en väldigt tidig morgon…).
Dropp för att herr häst skulle nyktra till efter sederingen… Cariño var inte imponerad över att behöva stå still och vänta. Två veckors vånda och väntan innan resultatet av magnetröntgen skulle komma…
Pebban och jag lärde känna varandra lite bättre. Och jag lärde mig att spänna sadelgjorden ordentligt för så kul är det inte att ramla av för att sadeln glider när unghästen får ett av sina ryck och börjar resa och kasta sig…
Ponny-aktivering på hög nivå!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *