Snart är året över

Började sista dagen på 2013 med en sväng till stallet. Sofie och Affe hängde med ut på tur och halvvägs knäppte jag loss Marie och Cariño för att de skulle få pröva sina vingar.

Det gick strålande tills Marie slappnade av och Cariño drog järnet i full galopp. Hoppsan. Men hon fick snart stopp på honom och resten av turen skötte han sig fint!
Nyår firas med lillasyster och hennes sambo. Just nu hänger vi lite med lillebrors söta lilla katt Åke.

En himla söt liten tjej!

Får fortsätta sammanfatta året efter nyårsfirandet…ligger som sagt lite efter när det gäller det men det kommer! Nu måste jag leka lite med katten!

Mitt år 2013- september

September – hoppning, första dressyrträningen, stuckad fot, ponny-inridning, veterinärbesök och halt häst
 Månaden började på hopptävling i Kumla där jag fotade Jannas två stjärnor Maneten och Caresso.
Jag gillar att motionera min Nikon när tillfälle ges – utomhussäsongen är så klart den allra bästa eftersom att kameran tycker bäst om dagsljus och lite mindre bra om ridhusbelysning. Det blev en heldag på Hagaby i trevligt sällskap!
Andra september fick jag den strålande idéen att jag skulle rida barbacka. Det hade säkert gått fint om det inte hade gått höns längs vägen och Cariño promt inte skulle gå fram. 45 minuters krig utbröt där herr häst reste sig, kastade sig, tvärvände och drog i galopp, backade in i buskar och dummade sig. Tills vi till slut började gå förbi de förbenade hönsen. Då började han trava smått och jag hann bara säga ”ok, det går bra bara vi kommer förbi” innan han drog i världens galopp. Då var jag inte kaxig ska jag erkänna men jag måste haft klister i rumpan den dagen för det gick fint – trots allt!
Nästa dag galopperade vi av oss en sko…
Mini kan vara världens bäst förberedda ponny när det kommer till inridning. Hon promenerades med sadel på – vi hängde över henne lite försiktigt, drog i stiglädrena och vickade på ponnystackaren som inte har så mycket att sätta emot – longerades med stiglädrena hängandes och dinglandes och hon kunde inte bry sig mindre.
I september opererade Marie sin fot och hade ridförbud så jag utökade och red fem dagar i veckan. Jenny hängde med och piskade på mig och byggde hinder…
Vi hade lite svårt att fokusera all den där åh-herregud-ett-hinder energin framåt som ni kan se…
Men om ni jämför den här bilden med de från augusti så började han få lite bättre koll på sina framben. Även om vi fortfarande överhoppade för kung och fosterland…
14:e september var det äntligen dags för vår första lektion för Erika tillsammans. Mycket föll på plats under den halvtimmen! Jag var helt slut efteråt men mycket nöjd – speciellt eftersom att Erika på slutet sa att jag rider Cariño bra. Det var fint att höra för han är inte helt enkel!
Kan ju visa ett exempel på hur han gör när han fuskar – ren ögonblicksbild så halshugg mig inte (som sagt, får han smita undan kröker han på nacken och biter sig i bogen).
Och jag skrattar åt hästen men även åt nått som Erika sa när han krullade ihop sig.
Bara dagar efter träningen och dagen innan det var dags att hoppa lite igen girade Cariño i galoppen ute och jag ramlade av. Lyckades på nått sätt kastas av så att jag roterade hela vänster sidan och trodde en kort stund att mitt knä hade gått åt helvete. Tog mig upp på benen och lyckades få tag i hästen men kom inte upp i sadeln så jag fick halta de 2-3 kilometrarna tillbaka till stallet, svärandes – det var foten, inte knät som tog värst stryk (den roterades i stigbygeln – hade känningar upp i ljumsken efter fallet så hela benet roterade, slog mig inte alls när jag landade). Klättrade upp i sadeln när vi kom tillbaka till stallet och travade och galopperade lite i paddocken innan jag gav mig för dagen. Sen satte jag mig i bilen och körde hem trots att jag nästan grinade av smärta varje gång jag skulle trampa ned kopplingen…
Jag åkte faktiskt in till vårdcentralen nästa dag och fick remiss till akutröntgen eftersom att jag inte kunde stå på foten. Men det var bara en stukning och fem dagar senare var jag åter i sadeln. Visserligen bara i skritt och med diverse problem att få igenom vänsterskänkeln (det var vänsterfoten som gick åt helsike) men dagen efter både travade och galopperade jag. Vi är ju envisa vi hästfolk…
26:e september åkte vi mot Kvicksund och Equirehab för en genomgång av både Cariño och Elit. Tyvärr visade det sig att C var halt på båda fram efter kraftiga böjprovsreaktioner (han hade inte visat den minsta hälta hemma och då var vi ju fler som ridit honom – dessutom för instruktör)… vi ordinerades skritt och trav på mjukt underlag och återbesök i oktober för att träffa veterinär.
Mini med ryttare i sadeln för första gången- inga konstigheter, annat än att det gick lite smått vingligt, haha. Världens bästa lilla ponny!
Vi passade på att mäta henne till hela 94 centimeter. Inte konstigt att nioåriga Alva, som inte alls är särskilt stor, ser stor ut på henne. Dessi gör skäl för sitt smeknamn!

Mitt år -augusti 2013

Augusti – provridning & första mötet med Cariño, ponnyaktivering, födelsedagar och svensk sommar
 Första bilden jag tog på Cariño när jag var ute och provred honom. Efter närmare ett halvår utan ridning kan vi konstatera att mina ridmuskler var lätt möra… jag trodde Marie skojade när vi travade och fortsatte trava, det kändes som att vi hade travat flera mil när det inte var mer än några hundra meter. Cariño skötte sig i alla fall fint och vi bestämde att jag skulle komma och titta när Marie tränade för Erika några dagar senare.
Det var väldigt givande att se Marie rida och jag blev väldigt pepp på att prova själv. Men innan det var dags för mig att rida igen tillbringade jag en helg i stan med världens bästa lillasyster.
En trevlig helg med häng på uteservering med Josse, återfinnandet av min stulna cykel! (Det var så snyggt. Syrran hade lånat min cykel medan jag var borta sedan hade den blivit stulen men hon ville inte ta det över whatsapp när jag var i Bryssel så jag fick inte reda på det förräns jag kom hem när brorsan sa nått kryptiskt om att jag inte hade någon cykel och pappa hävde ur sig att den blivit stulen).
Vi var på stan och helt plötsligt bara stod den där – täckt i lövklet och fågelskit, haha.
Årets varmaste dag, påstods det, och smått bakfulla som vi var tyckte vi att det var en vettig idé att promenera ett par mil i den värsta hettan. Kan ju säga som så att vi var något uttorkade och törstiga efter det…
Syrran kom på den eminenta idéen att häva i hennes knallröda färgbomb i mitt hår.
Sen var det dags att prova på Cariño i paddocken och lillasyster med som fotograf.
Det var här jag insåg att Cariño skulle komma att bli en utmaning av ett helt annat slag än vad jag var van vid. Här fuskar vi genom att kröka på nacken och nästan bita sig själv i bogen. Det gäller att rida igenom honom bakifrån.
Jag kom tillbaks till stallet och kände mig som en nybörjare för vi kunde prompt inte få galoppen att fungera.
Elfte augusti passade jag på att fylla 31 år och firade det med en långpromenad med lillasyster, Jenny och mini. Efter fika hemma hos Jenny firade jag ytterligare lite till genom att titta på hästhoppning i sängen, haha.
Jenny tog Dessis inkörning ett steg längre och rotade fram ett gammalt däck som ponnykraken fick släpa runt på. Det blev en hel del tömkörning i augusti. Jag tog mig även ut på första uteritten själv på Cariño som skötte sig bra – förutom att han ville vända och springa hem vid en till salu skylt.
Vi kom igång ordentligt där i augusti och jag red en 3-4 gånger i veckan. Jenny hängde med när jag hade ridit honom i två veckor och gav mig en sådana AHA-upplevelse när vi höjde stiglädrena ett snäpp och mina skänklar plötsligt låg still där de skulle vara. Där hade jag suttit och kämpat som ett djur och försökt slappna av i vaden och få en skänkel som låg där den skulle och så var det så enkelt som att höja stiglädren. Vi plockade fram lite bommar…
Cariño blev lite ambitiös och hoppade över den första markbommen, haha. Vi ”hoppade” även ett mini hinder och började komma igång med hoppning en gång i veckan.
Mini fick en sadel och jag fångade ögonblicket… (ingen ponny skadades i samband med att det här fotot togs!).
Jag tvingade upp Jenny på Cariño (hon bangade nästan vid uppsittningen, hon tyckte att han var för hög, haha) så att hon fick känna på vad det var jag hade att jobba med… sen var det dags att hoppa lite.
Unghästs ambitiöst? Haha. Cariño som faktiskt inte hade varit särskilt pigg tände plötsligt till och blev jättepigg när det var dags att hoppa lite bommar! Skitkul tycker jag som gillar att hoppa – bra tyckte Marie som helst inte hoppar själv!
Augusti handlade alltså bara om hästar.. och lite mer hästar. Självklart sökte jag en hel del jobb, slappade i solen och njöt av att vara hemma! (Och ja, jag ligger lite efter med års summeringen så det får bli två inlägg i dag så är jag en liten bit på väg i alla fall… bara fyra månader kvar att knyta ihop!)

Mitt år 2013- juli

Juli – högsommarvärme, avskedsfester, hemlängtan och åter hem till Sverige efter 5.5 månader i Belgien
Om maj och juni var de många resornas månader så var juli betydligt lugnare. Lite lätt mättad på socialt umgänge och festande började det krypa i kroppen att lämna Bryssel och Belgien. Jag saknade hästarna och den svenska sommaren med frisk luft och landsbyggd. Det var mycket jag inte skulle sakna med Bryssel men jag fick många nya vänner och goda erfarenheter med mig hem!
Exkis iste med färsk frukt blev en snabb favorit i den 30-gradiga värmen. Bryssel blir som en bastu under sommar månaderna. Fint om man gillar att stekas levande…
Det tog mig ett tag att föreviga dessa kreativa blommlådor som jag passerade dagligen när jag gick till och från parlamentet. Minns att vi spekulerade vad som kunde tänkas ha varit inspelat på videobanden …
Kontoret blev kvävande varmt så jag tog min tillflykt till stadens parker under lunchen – sågs som märklig som valde bort sällskapet som ville äta i parlamentets matsal och hellre tog en promenad för att få frisk luft och sol. Jag tyckte i min tur att de var konstiga som hellre satt inne på lunchen när vi redan tillbringade hela dagarna framför en dator.
Vår chefs chef, vet inte riktigt hur vi översätter titeln ”director” direktör låter helt fel, bjöd in oss alla i vår enhet till en ”summer toast” i trädgården utanför trainee kontoret. Trevligt, så klart, men när han envisades med att hålla sitt tal på franska blev jag lite lätt allergisk. Visst att de flesta som jobbar vid parlamentet i Bryssel kan ett viss mått av franska men det är väl ändå trevligare att använda ett språk som samtliga närvarande behärskar?
Då var det betydligt trevligare när webcomm körde lunch picknick i parken bakom parlamentet. En avslappnad tillställning i strålande solsken.
Jag skrev mitt första blogginlägg för webcomm bara dagar innan jag lämnade Bryssel.
Franzi, Blanca och George förberedde inför vår lilla avskedsfest ute i trädgården på Moy.
Franzi var den första av oss trainees att lämna Bryssel. Efter att vi avtackats, skålat och minglat med våra kollegor begav vi oss hem till Franzi för en lite mindre avskedsfest med grillat på balkongen.
Söta avskedsöl från Franzi med personliga kort och hälsningar på! Det här var även den första och enda gången jag åkte tunnelbana ensam natttid… och självklart lyckades jag med konststycket att vänta på mitt tåg på fel perong, haha. Som att det inte var obehagligt nog att stå där och vänta helt själv.
Näst sista dagen i Bryssel, sista kvällen, fick jag äntligen smaka vad som sägs vara Bryssels bästa frits från den lilla holken på Place Jourdaan. Jag kan inte avgöra om det var de bästa pommes fritsen jag åt under min tid i Bryssel men det var himla trevligt att ta en sista öl med George och Blanca innan jag begav mig hem för att städa klart inför hemresan dagen där på.
26:e juli flög jag hem till Sverige och möttes på Arlanda av världes bästa lillebror som kom och hämtade mig och körde hela vägen hem till Örebro… första dagen hemma, efter en lång. välbehövlig sömn, tillbringade jag med familjen.
Vi gjorde sånt man gör på landet – grillade, pratade och tvättade min stackars bil som fått stå på gården och sura ihop efter att jag åkte.
Hästar, äntligen, hästar! Eller ja, en liten ponny i alla fall! Känslan när Jenny hämtade upp mig och tog med mig till stallet för en sväng med mini – det var verkligen som att komma hem. Saknaden var stor i Bryssel men blev ännu mer tydlig när jag väl kom i kontakt med hästar igen. Det var hästarna som hade fattats mig där borta i Bryssel där jag skulle ha ”the time of my life” (missförstå mig rätt jag hade oförglömligt kul)…
Och jag fick se Polly gå provstart! Himla kul när jag varit med och följt den här hästen de senaste åren… sen att det började bra men slutade med galopp det kan vi lägga bakom oss!
Åter i mitt rätta element blev det en hel del ponnypromenader under julis sista dagar. Utöver det solade jag och njöt av den svenska sommaren och den gröna landsbyggden!

Lite skogsbus och ett nytt bett

Det är himla fint att komma till stallet och hitta hästen intagen med spolade ben – tack för den Jenny! I dag skulle vi ha åkt och tränat men eftersom att träningen blev inställd fick det bli uteritt med Jenny och Linus i stället. På vägen från Cariño stannade jag till och hämtade upp ett fräscht Nova bett som jag kommit över till billig peng. Vi rider ju Cariño på ett Nova bett så jag var lite nyfiken på att se vad Pebban skulle tycka om det.??
Jag kan ju meddela att min sits i sadeln på Pebban var betydligt bättre efter dagens pass på Cariño, fint att känna en sådan skillnad! Pebban kändes bra liten till att börja med men hon är en stor liten häst på sitt sätt! I dag fick det bli lite bus i skogen, först lite klättring upp för några backar, sen bort till skogsslingan med bommar. Pebban och jag travade och hon lyfte fint på benen över björk- och granbommar medan Jenny och Linus höll sig till skritt. Efter några vändor tände lilla fröken till, bockade och spontangalopperade och tog ett skutt över en bom. Haha. Det kan inte riktigt kallas ett hopp… men någon slags skutt var det i alla fall. Hon kändes lugn och fin i munnen och verkade tycka att Nova bettet var helt ok – gott betyg från en annars väldigt bestämd liten dam! När vi var klara med bommarna utforskade vi omgivningarna lite och passade på att trava en hel del.
Har tyvärr ingen bättre bild än den här, det är onödigt att stå still… i alla fall om du frågar en röd liten hästfröken om saken. Träningsvärk i både rumpa och lår men det är det värt! Så nöjd med Pebban i dag – bara kul att hon har roligt och tänder till lite när vi ändå är ute och busar lite. Känns också bra att hon ”höll med” mig om att Nova bettet är en trevlig uppfinning.

Åh vilken häst- första skritten uppsuttet

Tänk vilken känsla att få sitta upp i sadeln igen efter månader av promenader och väntan. I dag skrittade jag Cariño uppsuttet för första gången sedan 11 oktober. Visserligen med Marie i andra änden av kedjegrimskaftet men – better safe than sorry. Vi vet ju precis hur han kan vara och vill passa på att vara två nu ett tag – medan vi kan – så att vi sedan kan känna att han går att lita på när det är dags att ge sig ut ensam i mörkret efter jobbet.
Lite lurvigare men lika maffig som innan konvalescensen. Det kändes fint att vara åter i sadeln. Fokuserade mycket på min sits i dag, in med svansen, knip med skinkorna och luta bakåt. Jättenyttigt och det känns i baken och låren kan jag meddela! Men sitsen blev mycket bättre och Cariño tog i mer med bakbenen, som vi vill att han ska göra. Fick också lätta lite på tyglarna och se att han slappande av betydligt bättre – och att jag hade bibehållen kontakt trots lite längre tyglar. Marie misstänker att de explosioner jag varit med om när jag ridit honom tidigare har provocerats fram av att jag kortat upp tyglarna och tjuvhållit – nått att jobba på med andra ord. På ett plan vet jag ju att det inte är bra att sitta och hålla men på ett annat plan skickar hjärnan ut signaler om att korta upp tyglarna … det är ju en explosiv häst det här och då blir impulsen att hålla. Men ridning är ett samspel och då måste man våga släppa efter och ge hästen utrymme för att bära sig själv på ett vettigt sätt. Formen kommer bakifrån alltså ska vi rida mer med sitsen och mindre med handen!
Finaste hästen! Vägen blir lång och kantig men snart är det vår och då är vi förhoppningsvis igång på riktigt! I morgon är det Maries tur att sitta upp så går jag bredvid, vi kör så den här veckan – men vad jag kunnat se såhär långt så beter han sig bättre med ryttare i sadeln än vid promenader vid hand. Dessutom trampar han under sig bättre vilket ger bättre förutsättningar till att stärka upp honom! Och både Marie och jag får tillfälle att fundera, analysera och känna efter i ridningen när vi inte måste lägga all fokus på att hålla reda på Cariño. I ridningen är det ju så att du kan ha hur bra koll på det teoretiska men vet du inte hur du ska tillämpa teorin i praktiken så är den kunskapen värdelös.

Dagens besvikelser + dagens bästa

Ni vet hur det ibland känns som att världen konspirerar mot dig? Att det bara helt enkelt inte är meningen att det ska bli av att göra en viss sak? Strax innan jag skulle äta middag fick jag ett mail om att träningen i morgon är inställd! Suck och pust och besvikelse – men Erika har träning igen måndagen den sjätte så då ger vi det ett nytt försök helt enkelt. Skam den som ger sig och tredje gången gillt.
Dagens bästa – är väl egentligen morgondagens bästa, för då ska jag äntligen skritta Cariño uppsuttet för första gången på flera månader!
Det kommer kännas skumt att gå från Pebbans smala hals och bogparti till Cariños breda massa. Pebs kommer kännas extra liten i morgon eftermiddag haha.

Mitt år 2013- juni

Juni – hästabstinens, Tyskland, Paris, Rotterdam och besök från Sverige
 Juni tog vid där maj slutade – roadtrip till Tyskland med bästa teamet. Jag till vänster, George, Blanca och Franziska. I Köhln strosade vi runt i stan och besökte bland annat den stora domkyrkan, det gamla gestapohögkvarteret ELDE-haus som numer är ett museum, Hohenzollern bron med sina kärlekslås (love padlocks).
Vi hann även med en fest med hatt-tema (alla hade hattar av olika slag) och en wåffelfrukost innan vi styrde vår hyrbil mot Bonn för en snabbvisit på vägen åter till Bryssel. Innan vi kom till Bonn åkte vi upp för Petersberg (Köningswinter) för att njuta av det fina vädret och utsikten över Bonn och närområdet.
Utsikten var nog det bästa med den lilla avstickaren – Bonn själv var inte särskilt imponerande, då gillade jag Köhln bättre, men det var kul att få se den forna Tyska huvudstaden trots allt. På vägen hem fastnade vi i en galet lång bilkö då det skett en olycka längre fram och Franzi fick göra en Sandra Bullock (tror jag, det var Blanca som sa att hon sett en film där en kvinna i en bil fick låna toaletten av ett par i en husbil…) och låna toaletten i husbilen som låg bakom oss, haha. Åter till kontoret i ett par dagar sedan var det dags att sätta oss på en överhettad bus med trasig AC i fem timmar för att ta oss till Paris!
Molly T, jag, George, Molly och Jenny i lägenheten vi hyrde via AirBnB i Montmartre. Bilden är från första kvällen innan vi kastade oss iväg för att hinna innan Louvren skulle stänga för kvällen – hett tips, Louvren har inte överdrivet mycket besökare en fredagkväll.
Jag tillbringade fyra nätter och fem dagar i den här fantastiska staden. Vi hade underbart sommarväder och jag skulle kunna skriva säkert 20 inlägg om den här resan men jag har så mycket mer att berätta om juni… vi hann i alla fall med Sacré-Cœur, Notre dame, Phantéon, Jardin Luxembourg, Père Lachaise kyrkogården, bokhandeln Shakespeare and Company, Triumfbågen, falafel rekomenderad av Lenny Kravitz, brohäng på Paris motsvarighet till Köhlns kärlekslåsfyllda bro och mycket mer…
George och Molly, vi tre stannade två nätter längre medan de andra åkte hem för att jobba lite. Eiffeltornet besöktes även det, så klart, men vi kom aldrig så långt att vi åkte upp i det…köerna var allt för långa. Men jag är jättenöjd och kunde inte ha önskat ett bättre första intryck av en stad. Hann knapt tillbaka till Bryssel igen innan jag satte mig på ett tåg sisådär sex på morgonen för att åka till Nederländerna och CHIO Rotterdam för att bota lite av min hästabstinens.
Två dagar av hästhoppning med internationella stjärnor som Gerco Schröder och Castello van de Helle (på bilden) med flera. Den absoluta höjdpunkten var nog ändå att se en svensk rida hem De Hoefslag Prize 2013. En 1.45 klass med omhoppning.
Det var alltså Peder Fredricson och H&M Sibon som tog hem den här klassen. Fint att få applådera en svensk på en läktare full av nederländare!
Fick även se Malin Baryard-Johnsson och Baltimore 1178 i en senare klass. På nått sätt är det lite mer speciellt att få se våra svenska ryttare live utomlands.
Världens bästa helg fast jag fick åka själv och bo ensam på hotell. Det gjorde liksom inget för jag var där för hästarnas skull. Kommer kanske berätta lite mer och visa fler bilder från CHIO framöver om det är något ni är intresserade av? Fotade slut på batteriet i min kamera och har väl över tusen bilder på kända och mindre kända ekipage…
Det gick verkligen i ett i juni, hemma knappa 12 timmar innan det var dags att kasta mig på en flygbuss och åka för att möta Maria på flygplatsen.
Fyra intensiva dagar där jag gjorde mitt bästa för att introducera Maria till Belgiums finest: wåfflor, öl, frites, chokladdoppade jordgubbar och lite mer öl. En dagstripp till Antwerpen hann vi också med.
Och den självklara rundan i city med alla sevärdheter, en kväll på Chatelain och så stadens vackra parker.
Så kul att se tillbaka även om jag inte förstår hur jag orkade med att jobba heltid samtidigt som jag klämde in resor hit och dit och så mycket kul saker. Önskar att jag hade samma möjlighet att bara åka iväg över en helg nu som jag hade då…

Vilken sadel?- i morgon är det dags för dressyrträning

Yes, i morgon smäller det. Första dressyrträningen för Erika Krönert Kjellson med Pebban! Den här gången lite senare tid än sist och lite närmre hem – träningen är nämligen i Lindhstallet. Tror att det är nyttigt för både Pebban och mig att rida för Erika nu när vi är igång ordentligt. Har ett litet problem bara, jag vet inte vilken sadel jag ska rida i! Vanligtvis rider jag i Karins hoppsadel, den sadeln och jag kommer bra överens och det fungerar bra att sitta ned i traven i den. Har lånat Jennys syntetsadel, som är en dressyrsadel, några gånger men jag är inte helt nöjd med den. Känns ju ändå som att man kanske ska rida i dressyrsadel om det är dressyrträning men det kanske är bättre att rida i en sadel man trivs med? Båda sadlarna ligger bra på Pebban så hon är inte mycket till hjälp i frågan…
Å andra sidan matchar dressyrsadeln tränset bättre så det kanske är lika bra att ta den. Dagens i-landsproblem? Jag får fundera lite på saken så får vi se vad jag kommer fram till (det är klart att det ska vara matchat..).

Prisad vare regntäcket

Såhär blank och tjusig var Pebs under sitt regntäcke idag:
Benen fick vi, av förklarliga skäl, spola även den här gången. Hagarna är mer träskmark än hagmark efter allt regnande. Egentligen vore det såklart bättre om det fryser på och kommer lite snö, då är hagarna bättre (om de inte blir för knöliga istället) och underlaget är ok att rida i.