Linus den ickehoppande ridtravaren & Peps den fräsiga (solid) painten

Pebs och jag fick oväntat men uppskattat sällskap på dagens tur i höststormen. Strålande sol från klarblå himmel, någon plusgrad och ett förjäkla blåsande – nåja, man kan inte få allt här i världen. Hästarna ska ha beröm för att de knappt vinkade på öronen trots blåsten och presenningar som fladdrade för glatta livet.
En ryttare på plats i sadeln och Linus har snart lärt sig Garres signaturpose (sitta-upp-i-sadeln-godisen.. beprövad och fungerande metod). Blåsten och dagen till ära fick det bli en sväng i skogen. Vi stötte strax på patrull i form av en vattenpöl/dike/liten passage med lite vatten och Jenny fick för sig att Linus skulle hoppa och slog på bromsen.
Pebban och jag gjorde vad vi kunde… vi vände tillbaka och gick före och agerade draghjälp, stannade mitt i vattnet och blockerade (så att han inte skulle hoppa – Pebban suckade djupt och förstod inte alls poängen med det hela haha) men Linus ville inte gå. Och Jenny slog på bromsen.
Jenny: han kommer kasta sig, jag känner det
Jag: Nej då, kläm om med benen och håll i dig det går bra!
Jenny. Han kommer hoppa och då flyger jag av
Jag: Nej du kommer inte åka av, bara sitt där och håll i dig
Jag: Han kommer inte hoppa..
Jenny: Ska du prova?
Vi kan ju konstatera att både jag och Jenny fick oss ett gott skratt när Linus visserligen trampade lite vid vattnet men sedan knatade på som ingenting, haha. Hon var så säker på att han skulle slänga sig över vattnet i ett jättesprång. Kul i alla fall att ha provsuttit honom – får klämma in en dag snart och ta en liten tur och känna på honom på riktigt. Det lilla jag fick känna på i dag sa i alla fall att Jenny har rätt, det blir nog en himla trevlig hobbyhäst det här.
Jenny är alltså väldigt hopprädd, irrationellt mycket hopprädd till och med. Men det känns logiskt att det hör ihop med det sporadiska ridandet hon gjort senaste åren – hon har väl ridit max fem gånger om året under den tiden jag känt henne så det borde bli bättre när hon får lite mer balans och känner sig säkrare i sadeln! Jag tycker i alla fall att både hon och Linus var jätteduktiga i dag trots stormvindar och annat. Och Pebs var en liten pärla som alltid – vi tog en liten avstickare på hemvägen så att hon fick både trava och galoppera lite medan Jenny och Linus promenerade hemåt.
Hon tuffar på som ett litet lok i traven och rullar på som en klocka i galoppen – det är en ren fröjd att rida den lilla hästen.
Bästaste lilla Pebs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *