vi fortsätter på samma linje och snackar lite rakriktning

Att rida rakt fram är en av de mest grundläggande sakerna för all ridning men också en av de där sakerna som kan vara väldigt svår att genomföra – åtminstone om man som jag gärna överanalyserar och gör saker krångligare än vad de behöver vara. Karin Winge har skrivit flera inlägg på temat om det här med att rida rakt fram:
”När man bara gör samma sak, utan att ändra någonting, i ett normalt tempo, rakt fram, inga konstigheter så börja hästen såsmåningom balansera upp sig själv och hitta någon slags rakriktning och avslappning.”
Det är egentligen inga konstigheter heller – en avslappnad rak ryttare som ber hästen att gå rakt fram bör, som Karin konstaterar leda till en avslappnad mer balanserad häst. Och för unghästar, som Pebban, som gärna är lite vingliga och om sig och kring sig så är det ju balans och liksidighet man strävar efter. I dag tog vi en liten längre runda men höll oss främst till skritt då det var rätt hårt och knöligt i marken även på sandbanan. Här och där gick det fint att trava och när Pebs får lite fart blir det tydligare att hon gärna driver ut mot kanterna av vägen om hon får bestämma själv. Jag tänker mig att det blir lite som med ridhusväggar eller staketen i padddocken – vägkanten blir ett litet stöd för henne. Och då tänker jag att det är mitt jobb att hjälpa henne att hitta balansen även i mitten av vägen, att jag genom att sitta rak i sadeln och be henne gå rakt fram ger henne det stöd hon behöver för att hitta balansen i sig själv.
Det går bra att fota i sadeln på en häst som vill titta åt alla möjliga håll på en och samma gång och helst av allt inte alls vill stå stilla. Tålamod och ung ålder går sällan hand i hand men jag tycker att hon blir bättre och bättre även där! Och visst är hon väl tjusig i manen?
Jag tror att jag på senare år har blivit en betydligt mer medveten ryttare – med det menar jag att jag är mer medveten om min kropp och hur jag påverkar hästen genom min sits. Kanske är jag lite för överanalytisk och tänker lite för mycket – krånglar till det som i själva verket är väldigt enkelt. Som det här med att rida rakt fram. Vi hade i alla fall en superhärlig ridtur i kylan och hann hem innan solen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *