När man tvingas välja

Nåddes av goda nyheter i fredags kväll (berättar mer när jag vet lite mer) som innebär att jag kommer ha lite mindre fritid framöver. Mindre fritid innebär mindre hästar och eftersom att jag gärna vill vara engagerad i Cariño även under vilan och igångsättningen och eftersom att jag fäst mig mycket vid Pebban och gärna vill hinna med att rida henne så som jag gjort hittills fick det bli så att jag får sluta rida Souri.
Personlighets- och tempramentsmässigt passar både Cariño och Pebban mig betydligt bättre så valet var enkelt. Det låter kanske inte så schysst men nu har jag ridit Souri tio gånger och fått känna på honom och kan konstatera att det inte skulle varit hållbart i längden. Det är en fin häst, trevlig ägare och ett fint stall med trevlig anläggning. Dessutom gillar jag Jennie och hennes dotter som håller till i gamla stallet på Frösvidal. Så jag hoppas att vi alla håller kontakten även om vi inte hunnit lära känna varandra så väl (jag hänger gärna med och hejar på Eila under hennes bravader!).
Livet är fullt av val och ibland måste man välja bort något/någon för att få dagarna och timmarna att gå ihop. I morgon borde jag kunna berätta lite mer om vad som är på gång – det känns i alla fall jättebra och jag ser fram emot att komma igång med det här projektet. Framtiden ser ljusare ut … just när jag var på väg att gräva ett djupt hål och gå i ide för vintern. Visst är det märkligt det där – hur det vänder när man är på gränsen att sucka uppgivet och ge upp, om än så bara för en stund. I morgon ser jag fram emot en härlig tur med Pebban – då får det nog bli en lite längre runda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *