Det hänger lite på dagsformen(+ vilken dimma!)

Det är lite med hästar som med människor – dagsformen varierar. Vi kan ju börja med att konstatera att min dagsform inte var på topp när jag – glad i hågen över 2 års körkortsinnehav – backade in i mammas syrenhäck i morse. Och så en svettig och tålamodsprövande promenad med Cariño (som ändå faktiskt var både trevligt och bitvis roligt) innan jag slängde mig i bilen för att åka mot nästa stall och bästaste lilla Pebban.
Hade Pebs varit 15 cm högre (eller så) och hoppstammad snarare än westernhäst hade jag lätt varit spekulant. Det är en sån himla positiv och häftig liten häst. På filmen ovan skulle jag försöka fånga dimman i fjärran men det blev ju lite sisådär – det var verkligen jättehäftigt och superfint ute! Men i stället fick jag med hur Pebban bestämt styr kosan mot en vattenpöl och knatar rätt igenom den, bara sådär. Om ni läst tidigare inlägg så vet ni att Pebs inte gillar vattenpölar, det är inte rädsla utan mer en fix idé att hon inte ska gå i dem.
Och för att göra saken ännu märkligare, men grymt bra, så travade hon så fint igenom nästa vattenpöl som täckte hela vägen. Om Pebs hade varit min så hade hon varit grymt dyr idag! Hon tuffade på i sin lilla ånglokstrav bakom Terese och Eldas och kändes sådär härligt positiv och framåt. När Terese släppte på Eldas i lite snabbare trav bad jag Pebs om vänster galopp och fick en glad liten knyck på nacken och korrekt galopp i ett behagligt tempo – jag kände såklart att hon gärna hade sprungit fortare men hon höll sig i skinnet och rullade på i ett trevligt, fint tempo och saktade av när jag bad om det.
Men tålamodet är det fortfarande lite sådär med. Pebban anser att jag inte förstår vad jag ber om när jag ber henne, en häst på ynka fyra år, att stå stilla i mer än tre sekunder i taget. Det finns verkligen ingen anledning till att stå fint och posa för kameran eller att stanna till för att jag vill ta en bild! Visst, jag förstår henne, delvis. Men desto mer hon tjafsar och inte vill stå still desto mer kommer jag att öva på att göra halt och stå still när vi är ute. Lite tålamod får hon allt ha men det kommer säkert allteftersom – precis som det där med vattenpölarna. Nu får vi se om det är nått som sitter i eller om vi får ta den diskussionen i morgon igen. Då blir det sadelprovning – jag orkade inte riktigt i dag efter äventyret med den vilde grå. Betten var tyvärr för stora … måste kontrollmäta det jag använder i dagsläget och se hur stort det är. Terese gissade på 11.5 men jag mätte det ju förut och fick det till 12 -12.5…Men Pebs har ju inte en särskilt stor mun… ska köpa bettskivor i alla fall för som det är nu slinker bettet gärna igenom munnen på henne när jag leder henne och jag tror att hon tycker att rörliga ringar är lite obehagliga (jag tror att hon blev nypt i mungiporna av det andra bettet jag red på i början och det är så klart ingen trevlig upplevelse).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *