I would walk 500 miles

Nu är vi på gång! Härlig känsla att få ta med herr slyngel ut på koppelpromenader i strålande solsken!
Det märks att han och Marie har varit ute och gått en del redan. I början undrade jag nästan om det var något fel på honom i dag, han var så tyst och så himla obänglig och trevlig. Det dröjde inte så många minuter efter att vi lämnat gården innan han började tugga på kedjan …eller försökte ta sig en bit av min jackärm. Så det blev en del gormande och spöt i handen kom till nytta ett par gånger i att svara upp snabbt som tusan när han försökte sig på nått (han är så himla kvick för att vara så jädrans seg på att ta korrigeringar, gör fel 10 gånger – korrigeras 10 gånger… sen kanske han faktiskt kommer på bättre tankar).
Vi var ute i en timme och jag märkte på slutet att han lyssnade mycket bättre men också att jag såg signalerna tidigare och kunde morra lite åt honom innan han ens kom på tanken. Och det är väl det som är så bra med koppelpromenader, vi får en chans att lära känna varandra bättre, jag får skärpa till mig och fokusera för att han inte ska komma på tanken att ens bitas.
Nu låter det ju som att han försöker bitas stup i kvarten men riktigt så illa är det inte… det är när han tappar fokus och tycker att det blir lite trist och monotont som han vill ”liva upp” stämningen lite och börjar fippla. Så ett led i att förebygga hans överaktiva lilla hjärna från att tänka ut dumheter är såklart att göra promenaderna intressantare och roligare – förslag någon? Han ska promeneras rakt fram på plan mark …
Halter, plötsliga stopp (uppmärksamhetsövningar) är en självklar del… men det måste finnas annat som jag kanske inte tänkt på än? (Självklart är målet att han ska fokusera på mig och vara uppmärksam och inte sväva iväg men är man ung, understimulerad på grund av vila och har tråkigt så är det ibland svårt). Tacksam för alla förslag för det kommer att bli några promenader framöver. Utöver tuggandet så skötte han sig faktiskt galant i dag. Han gick inte och prejades med bogen som han har kunnat göra tidigare utan höll sig där jag ville ha honom. Visst sprätte han till ett par gånger och fånade sig lite men det är sånt som händer – det var aldrig några större grejer utan bara lite fånerier. I morgon ger vi oss ut igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *