En skitig paint- rumpa var det här

Tack, Pebban. Det var verkligen en angenäm överraskning att hitta en lerinpackad häst i hagen idag.

Nu kan det gärna få frysa på och komma lite snö, bara så där lite lagom mycket så att det inte blir för hårt att rida vettigt ute. Eller vad tycker ni? Ska det vara lerigt och eländigt tycker i alla fall inte jag att det är någon höjdare!

Det här med ofrivilliga avsittningar

Vi börjar med det väsentliga – någon som har tips på bästaste avramlingstårtan? Nu är det dags att bita i det sura äpplet och bjuda på tårtkalas i stallet, förstår ni! Och eftersom att Jenny har den goda smaken att studera till bagare/konditor vill jag såklart inte bara bjuda på något smaskigt utan det ska även – allra helst – se snyggt ut. Så jag behöver lite hjälp för det får, såklart, inte vara allt för avancerat heller.
Så dela med er av era bästa tips så lovar jag bildbevis från både bakandet och bjudandet av bakverket. Får eventuellt bli några bullar också (jag är en hejare på kanelbullar och sådana går ju alltid hem!) vi är ett par stycken i stallet och det är ju fint att hålla på traditioner. Sist jag bakade efter en ofrivillig avsittning såg det ut såhär:
Det var alltså efter att jag redan lyckats mörda en kladdkaka (botten på formen släppte när jag skulle ta ut den ur ungen så det blev kladd överallt, tog en hel evighet att göra rent ugnen…) men jag räddade upp den skrumpna kärringrumpan rätt bra, tycker jag:
Hästen, eller ska jag kanske säga boven i dramat, den gången såg ut såhär:
Jag tänker såhär att om jag bakar och gör ”rätt” rent traditionsenligt kanske jag hamnar på plussidan och kan ge sjutton i att ramla av nått mer i år. Pebban ställde ju till det med min avramlingsstatistik som legat stadigt och bra på max en gång om året under de senaste tre åren. Innan dess var det länge sedan jag ramlade av. På ett plan är det nyttigt med lite markkontakt – en liten påminnelse helt enkelt om att det kan hända alla. Att sätta dig i sadeln på en häst, oavsett om du bara ska ta en skrittur eller köra en hoppträning eller ett galopp-pass på stubben är ett risktagande. Precis som det är att sätta sig bakom ratten på en bil. Men det är en risk jag och hundratusentals andra, bara här i Sverige, väljer att ta dagligen. Jag är inte rädd av mig, jag kan sägas vara våghalsig och utan självbevarelsedrift men jag är hela tiden medveten om riskerna och jag har ett vettigt säkerhetstänk i hanteringen men även i ridningen. Kommer jag att ramla av igen, kommer jag kanske göra mig illa framöver, och kommer jag kanske fundera över om det är värt det? Säkert, det är något man som ryttare inte kommer ifrån. Men innerst inne vet jag att jag dör inombords om jag inte får hålla på med hästarna och om jag inte får rida. Det är bara att damma av sig, sitta upp och fortsätta (och hålla i sig lite bättre i fortsättningen). Något annat är inte ett alternativ.

Flytta din blogg till Nouwnu kan du importera din gamla bloggklicka här!

En blåsig ridtur i trevligt sällskap(+vlogg)

Det blåste visst lite ute idag, sådär lagom men vi höll oss till planen och gav oss iväg mot sandbanan. Eftersom att vi hade mini med igår blev det nästan bara skritt så idag tyckte jag att Pebban behövde få sträcka lite på benen och trava av sig lite. Vi hade sån tur att vi fick sällskap, idag igen!
Det känns ju lite småmärkligt att sitta och prata för mig själv när jag är ute med andra men jag vänjer mig väl. Tycker det är trevligt med korta video-inlägg bara för att bryta av lite mot det skriftliga berättandet.
Ljudkvalitén är lite sådär eftersom att det blåste så jäkligt men, men. Pebban hamnade lite på efterkälken och tog saken i egna händer och travade ikapp de andra två. Hon är så himla cool. Det blev en härlig tur med en hel del trav och en lagom lång galopp där hon nöjt rullade på i ett behagligt tempo.
Det blev spontant bettbyte idag då Jenny hämtat en sadel och fick med ett par träns inklusive bett. Mätte och kollade och kom fram till att det ena bettet borde funka på Pebban så att vi kunde använda tränset som Terese plockat ihop. Från att ha slängt och härjat med huvudet under gårdagens tur till lugn och nöjd häst idag. Det verkar som att det här bettet låg bättre i mun hos lilla fröken! Annat nytt för idag var martingalen som fick hänga med eftersom att hon gärna kastar upp huvudet om hon blir lite spänd och stressad. Och det är med huvudet bänglandes uppe i det blå som jag upplever att hon knäpper av och slutar lyssna.

Lite flera bilder från gårdagen

Vi har så fotogeniska hästar borta på Linnebergs Gård – och söta små vovvar också, speciellt Karins lilla Ralf!
Det går inte att låta bli att gulla med den lilla lurvbollen!
Linus kände ett plötsligt behov av att ringa på hjälp, uppdatera Facebook eller beställa hämtmat? Vem vet vad som pågår i huvudet på en häst när han plötsligt får tillgång till en smartphone?
Bilden ovan kan kanske vara en förklaring till Linus plötsliga intresse för ny teknik. Ett rop på hjälp? Omgiven av hurtbullar och idioter både högt och lågt är det inte konstigt om han utvecklat nya intressen som en överlevnadsstrategi. Det kan inte vara lätt att vara häst i dagens samhälle.

Designa din bloggvälj mellan massor av färdiga mallar på Nouw eller gör en egen; ”peka o klicka”klicka här!

Hästpresentation- Linus Wingboons

Linus, Linus. Ännu en ny bekant för mig såväl som för Linnebergs Gård. Linus Wingboons är en sexårig varmblodsvalack på cirka 1.60 (vi mätte med tumstock och vinkeljärn) som inte riktigt tyckte att det här med att trava fort var hans grej.
Istället för korvfabriken hamnade han alltså på lösdriften med Dessi, Pebban och resten av gänget. Det är alltså Jenny som varit i farten och plockat hem ännu en räddningsponny (Dessi riskerade visserligen inte att bli hundmat men ändå).
En väldigt trevlig och lugn häst, trots rykten om motsatsen. Det verkar som att han trivs bra med lösdriftsliv och har hittat lite harmoni i livet. Nu ska ha bli skogsmulle häst (eller ja, westernponny säger Jenny så vi får väl se vad som händer där) och bara han fått bygga lite ridhästmuskler så blir det lite uteritter i sällskap med Pebban och mig. Sen till våren (åh, det är så långt dit, haha) ska jag visst få nöjet att hoppa in den här lilla krabaten. Det ska bli hur kul som helst.
Visst är han väl för himla fin?

Snart dags för en sväng till stallet

Lite roligare väder idag, även om det blåser lika mycket som igår, så skiner solen i alla fall. Klass ett varning här i krokarna, i eftermiddag/kväll drar stormbyar in. Precis som varenda höst under de senaste åren, det är knappast en överaskning. Men jag antar att kvällstidningarna inte har något bättre att skriva om. Har de riktig tur så bidrar stormen till olycka och elände, det är bra för försäljningen av lösnummer. Men nu ska vi inte vara så cyniska. Det är dags att svida om från pyjamasbrallor till ridbyxor och övriga ridkläder och åka mot stallet för en tur på Pebban. Jenny och mini hänger med så får de lite motion också.
Släpar med kameran så får vi se om det blir några bilder. Ska i alla fall knäppa några på det western-träns som Terese blingade lite åt Pebban så ni får se hur det blev. Pebban har ju inget eget träns just nu utan samsas med Maya eller Manny men nu ska Jenny plocka med ett tredelat bett i Pebbans storlek så ska hon få ett eget träns.

Dagens vlogg+ sådan duktig liten häst

Vilken pärla hon är, lilla Pebban. Och så mini – bästa lilla mini. Idag fick mini och Jenny mest motion av oss alla när de skulle försöka hålla jämna steg med Pebban. Och Pebban fick lite tålamodsträning när vi fick stanna till och vänta in de andra två, en naturlig paus i framåttänkandet och en bra sak att träna på med unghästar. Pebban har inte världens bästa tålamod och vill gärna gå, gå, gå mest hela tiden. Så det är bara nyttigt för henne att vi gör halt ofta och står still tills jag säger att vi ska gå. Idag har vi också tränat på det här med vattenpölar! Jag tror att jag har listat ut det hela nu. Märkligt att jag tvunget skulle åka i backen innan jag kom på hur vi skulle ta oss ann de där jädrans vattenpölarna, som är precis överallt just nu, – men å andra sidan blir man lite mer ödmjuk efter en ofrivillig avsittning (och så gled ju faktiskt sadeln på sniskan!). Så med det senaste misslyckandet, i fråga om vattenpölsridning, färskt i minnet skärpte jag till mig lite.
Sist kom problemet när Pebban kastade upp huvudet och ”knäppte” av så nu fokuserade jag på att rama in henne bättre och känna att hon lyssnade bra på tygeltag och skänklar innan vi styrde mot pölarna. Visst sneddade hon lite och knusslade till att börja med men mot slutet av turen gick det riktigt bra att gå i pölarna. Jag är supernöjd och tror inte att vattenpölar kommer ställa till med några större problem framöver. Ett nyttigt pass som reds främst i skritt med några små korta bitar i trav.
Det blev inget blingat western träns idag men det kommer, bara vi får ett bett att ha till det (och hittar en skruvmejsel till nitarna, avancerade grejer det där). Däremot provade vi en ny sadel. Eller, ny och ny. Det är Linus syntetsadel som visade sig ligga bra även på Pebban (som var sådär sugen på att posa på bild haha).
Jag tycker det är bra att kunna variera sadel lite, precis som det är bra att variera lite vilket bett man rider med. Är lite sugen på att prova Pebban med bettlöst framöver – tror att hon skulle trivas bra med det men vi får se vad Cicci tycker och tänker om saken!

Även små hästar behöver aktiveras

Det är många som skaffar en liten ponny som sällskapshäst åt sin storhäst eftersom att de små äter mindre, tar mindre plats och generellt sett kan sägas vara mindre besvärliga. Tyvärr är det inte alla som inser vikten av att aktivera dessa små hästar – deras aktivitet och syfte är ju att agera sällskap åt den stora hästen som gärna rids och tränas. Då är det lite extra roligt med hästägare som Jenny som glatt tar på sig en liten ponny och ser till att aktivera och härda det lilla livet för allehanda konstigheter.
För mini är ju även hon en unghäst och behöver även hon aktiveras och få komma ut och se lite av världen. Idag tog vi en runda som vi har gått med Dessi som handhäst flera gånger tidigare. Över tre broar och förbi en grävmaskin och en skock med får och ett pumphus som väsnades. Det gick inte spikrakt fram hela vägen för idag tömkördes ponnyn och fick således gå först. Läskigt!
Inkörningen har pausats lite nu när inridningen påbörjats men arbetet med töm och alla promenader har gett mycket gratis när det var dags med ryttare på ryggen.
Dagens tur blev den längsta hitills för tömmar och Dessi var inte så imponerad när hon förväntades gå först över en bro. Hon krånglade så pass att Pebban tröttnade på att vänta och helt sonika tog komandot och ledde vägen över själv! (Duktiga lilla häst, haha) Mini har en sån härlig personlighet och kommer alltid och möter dig när du kommer ut i hagen och ska hämta henne. Det märks att hon gillar att komma ut och få vara med! Och så börjar hon se så himla trevlig ut i kroppen nu, lösdriften är toppen för henne och hovarna ser mer ut som hovar och mindre ut som de små rådjursklövarna hon hade när Jenny först hämtade hem henne. Hela ponnyn har vuxit, musklat sig och fyllt ut och ser välmående ut.
Världens härligaste lilla ponny som nog hade varit en odräglig knäbitare om hon inte aktiverats och utmanats på såväl mentalt som fysiskt plan.