Aj aj- inte en särskilt god morgon

Är det månne en förkylning på gång? Eller bara nackspärr och allergi? Vad vet jag, jag är ingen läkare men idag känns kroppen lite trasig och tråkig. Nacken värker från huvudet långt ned i skulderbladet/sidan – det kanske är dags att börja rida med halskrage och skapa en ny trend? Eller så behöver jag bara ta mig samman och gå till en sjukgymnast som kan få ordning på mina problem axlar. Vi är ju så duktiga på att ta hand om våra fyrbenta vänner, varför gäller inte detsamma för oss själva? Vi ryttare bara skakar det av oss och fortsätter men skulle hästen kännas ojämn eller ömma någonstans så ringer vi ut än den ena än den andra för att komma och kika, klämma, korrigera och behandla. Någon som har lust att spruta min nacke så får vi se om det går över? Hihi.
Sömn brukar hjälpa mot det mesta men min nacke var ju inte så pigg på att låta mig sova inatt så jag tänkte ge det ett nytt försök efter ett par värktabletter och hoppas på det bästa. Så, godnatt igen då!

Hur man inte skall hoppa en oxer- en stilstudie

Den här dagen bjöd ju inte på några hästar (även om Lina och Souri förmodligen är på väg mot nya stallet i skrivande stund) så jag tänkte att det var dags att bjuda lite på mig själv. Jag har ju inte ridit Souri så himla många gånger och tredje gången jag red honom (förra måndagen) smällde Lina upp en oxer för att jag skulle få skutta lite.
Vi kom ju över men så var jag lite överambitiös och stod lite väl fint över hindret och fick lite påskjut av Souri där i landningen… det var himla nära att det blev tårta där alltså, haha.
Och så filmen då …
Yes, jag vet att jag tappar tyglarna över hindret det är nått att jobba på.
Det tog sig framåt slutet (om vi bortser från de förbenade tyglarna och tempot/trycket då).

Pebbans nya träns & tankar om bett

Nu har Pebban ett träns att kalla sitt eget, trevligt tycker jag. Pebban bryr sig nog inte vilket som bara hon får sitt äpple efter ridningen är hon nöjd. Ett litet matvrak den där.
Det är som sagt ett western träns, inga onödiga remmar här, och Pebban verkade faktiskt riktigt nöjd med det.
Terese pimpade tränset lite med stjärnor på sidorna och en lite större på pannbandet:
Tjusigt värre!
Som jag skrev igår blev det ett bettbyte från ett tredelat till ett tvådelat bett. Kanske var det kombinationen med nya tränset och bettet men jag är mer inne på att det här bettet låg bättre i mun på damen. Det diskuteras ju mycket om bett hit och bett dit (och nosgrimmors vara eller inte vara). Jag tycker det är trevligt att kunna variera lite mellan bett och bettlöst men i slutändan får man lyssna på hästen. Den hästtandläkare vi tog ut förra sommaren till Garre rekommenderade att man växlar mellan ett tredelat, ett rakt och ett bettlöst alternativ – där var G mest nöjd med det raka och hacket. Hästarna kan ju inte själva säga vilket bett de föredrar men de kan ändå visa sitt missnöje tydligt och då kanske man ska fundera över orsaken snarare än anta att de dummar sig. Nu blev det ju en markant skillnad med Pebban från ett bett till ett annat (hon ska få tänderna kollade i höst, det är ju också en aspekt som spelar in) så min slutsats är att det tredelade inte föll damen i smaken av en eller annan anledning.

Ponnyhoppning & uteritt på dagens schema

Käkar rostat bröd med ost och sylt i sängen och lyssnar på ljudboken The wheel of time som enligt lillasyster kan vara den bästa bok hon lyssnat på. Ska strax byta om och ge mig av mot stallet.
Först ut är en promenad med mini bort till en hoppbana som byggts upp i skogen. Det var ett tag sedan hon fick hoppa lite så det är på tiden – även om vi får springa bredvid, det är ju bara bra så får vi lite motion vi med! Kommer bilder och liten film från det äventyret ikväll. Efter att vi motionerat mini är det dags för en tur med Pebban. Terese ska köra Eldas så vi tar sällskap och ger oss ut på lite nya vägar (för mig). Hoppas att de mörka grå molnen blåser åt andra hållet och inte kommer hit. Tycker att det har regnat så det räcker och blir över för resten av hösten nu!

Två idioter & en ponny!

Åh, herregud. Vem behöver ett gym när man kan bränna energi och bygga kondition tillsammans med en liten ponny?! Eftersom att Dessi(malen) är så liten som hon är och inte kan ridas annat än av pygmeér (eller barn dårå) får vi bli lite kreativa när det gäller att motionera henne! För en liten ponny behöver även den fantasi och variation – och en någorlunda uttänkt träningsplan.
Så efter ett par veckors rid-dater med Alva och promenader med oss tvåbeningar tyckte vi att mini kanske skulle få lite variation i vardagen. Det var alltså dags för ponny-hoppning! Men frågan är ju vem som fick anstränga sig mest, den i andra änden snöret (som Jenny på bilden ovan) eller ponnyn som med minimal ansträngning och fart skuttade över hindrena?
Men huvudsaken är ju att man har roligt och Dessi tar hoppning på största allvar! Hennes minimala små öron är slickade bakåt i koncentration.
Alltså, min devis brukar vara ”huvudsaken är att man ser snygg ut när man gör bort sig” men jag vinner väl inga snygghetspoäng på den bilden haha, men det bjuder jag på!
Självklart finns det film på eländet också men den kommer lite senare, tar ett litet tag att pilla ihop klippen och ladda upp dem. Uppkopplingen här ute är inte direkt världsbäst men så är det när man bor på landsbyggden!

Ponnyhoppning- Filmerna!

Här är vi superseriösa så när jag utlovar film ja, då kommer det film. Först ut har vi bangång med ponny på släp. Speedade upp bitar av den lite för det tog oss närmare fem minuter att knata från början till slut, visserligen med en del stopp för att lägga upp bommar till hinder.
Jag som känner ponnyn i fråga tycker såklart att det är ett måste att kika på den här lilla filmsnutten. Men är ni inte så intresserade av att kika på ponnyrumpa och hinderbygge i 2-3 minuter så kan ni ju skippa den och kika på nästa film där vi hoppar, alla tre. Min jacka var ju sådär lyckad att springa i… fickorna fulla med godis och mobil m.m och så springa och hoppa då skumpar det lite…
Vi hade ju roligt i alla fall och ponnyn fick komma ut och göra nått nytt och se nya miljöer, alltid bra!

Så kom det en spontan galopp

Pebban alltså, vilken himla go liten tjej den hästen är. Fortsätter jag berömma henne på det här viset så kommer hon väl explodera snart men det är verkligen en härlig liten häst det går inte att komma ifrån.
Idag hade vi sällskap av Jenny, Terese och Eldas igen, den här gången med Eldas framför vagn.
Pebban har ju inte så långa ben så när vi skulle trava på sandbanan tyckte hon att Eldas var lite för snabb så helt plötsligt rullade hon över i galopp (där fick jag för att jag sagt att nej men Pebban kan kännas pigg men hon skulle aldrig galoppera om jag inte bad om det…). Galoppen på filmen bad jag dock om, då hade vi hamnat efter lite när Pebban slog på bromsen mitt i en jättevattenpöl – men vi tog oss ju i den – och igenom den – i alla fall!
Det blev en härlig tur med gott om trav i solskenet. Hoppade av, som vanligt, en 15-20 minuter från stallet och promenerade bredvid en ganska trött men mycket nöjd liten häst som fick ett extra äpple när vi kom tillbaka till stallet.

Usch för tidiga morgnar

Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Idag ringde väckarklockan 7:10, jag ska ut på äventyr (gruppintervju, vilket snille kom på det konceptet?!) till Hallsberg. För en vecka sedan idag ringde klockan 4:34. Liiiite tidigare, va? Då knusslade jag inte om att stiga upp och klockan 5:35 var jag ute i stallet.
Det var nämligen ett helt annat äventyr med ett helt annat syfte. Cariño skulle äntligen få komma till Hästkliniken i Sigtuna för magnetröntgen av hans ben.
Vi lämnade av C som skulle sederas rätt så rejält för att hålla sig lugn under MR och begav oss mot Börjes!
Det var faktiskt första gången jag besökte Börjesbutiken. Kommer ihåg att jag beställde ur Börjes katalogen för sisådär 15 år sedan. Det var så himla spännande och kul att välja ut det man skulle ha och vänta på paketet! Efter ett par timmars vandrade i butiker av olika slag (Marie hittade supersöta kläder till sin lilla dotter!) återvände vi till kliniken där en väldans groggy Cariño snart leddes tillbaka till gästboxarna och fick dropp för att piggna på sig.
Nu har det alltså gått en vecka men vi väntar fortfarande på resultatet som kan ta upp till två veckor. I helgen ska jag passa på att hälsa på C när jag ändå är i krokarna och kollar när Lina tränar med Souri. Men nu får jag ta och lägga på ett kol om jag inte ska bli sen!

Dags för second breakfast

Det blev visst lite bråttom i morse, trots allt. Det är ju såååå ovanligt att jag inte kan ta mig iväg i god tid när det gäller tidig morgon haha. Upptäckte precis när jag skulle åka att jag hade halva stallet under naglarna så jag var såklart tvungen att åtgärda det innan jag kunde åka, sen ville katterna ha mat och vips så fick det bli en naturdietbar bakom ratten medan Volvon och jag rullade mot Hallsberg. Enkla lösningar och snabb energi är bra grejer! Men inombords önskar jag att jag var lite mer åt det hållet att jag steg upp en timme för tidigt och åt frukost i lugn och ro medan jag läste lite i senaste boken i högen. Det är bara att acceptera att det nog aldrig någonsin kommer att vara jag.
Fick med en goodiebag hem från intervjun – som förövrigt kändes rätt så bra. Vi var ingen större grupp, en representant för företaget och en från reklambyrå som jobbat mycket med företaget i fråga och så jag och två andra potentiellt blivande anställda. Kändes rätt avslappnat och bra faktiskt. Nu är det bara att vänta och se. De ville i alla fall påbörja ett eventuellt samarbete snarast så svar kommer inom den närmaste tiden. Nu ska jag dricka lite kaffe och njuta i rena Hobbit-stilen av dagens andra frukost innan det är dags att svida om och motionera en häst och en liten ponny! Blir det enligt planerna så kan ni se fram emot lite film i eftermiddag/kväll.